Folk som säger "ng" i stället för "n"?

Hur?

Var i Sverige man kommer ifrån? Fast även i danskan (och andra språk) används ju ang-uttal i ord som chance, alliance och ambulance.

Även om MauroSpockos inlägg från sida ett kan förefalla långsökt, spekulativt och ungefär så långt från den lingvistiska mittfåran man kan komma så undrar jag om det inte snart är dags att börja överväga det?

Jag misstänker att en del av er som förespråkar bokstavstrogna varianter inte riktigt uppmärksammat hur man faktiskt pratar. Eftersom man vet att "stog" är ordet "stod" så tolkar man in det. Testa att spela in vanligt talspråk, lyssna noga, gärna flera gånger och skriv ut exakt som det låter...

"Sangtimeter" var gängse uttal för vad som i dag uttalas "sentimeter" (centimeter). Min farfar Jean hette "shang" när han levde, i dag heter folk som stavar sina namn Jean samma sak som engelsmän som heter Sean.

Nasalljud från Frankrike blev ng i Sverige, mycket svårare än så är det inte. Ungdomar som fortfarande pratar så har väl talat mycket med äldre släktingar eller kommer från finare familjer (där språkbruk kopieras från äldre i högre utsträckning än bland hos arbetare).

Det är lustigt hur ofta folks klagomål på andras språkliga fel baseras på okunskap hos dem själva.

Hur vad?

Trivia: Det står Pater Noster på min kaffekopp.

konfereNGs

Har också irriterat mig på det. Speciellt då jag lyssnat på Jonas Hallberg i Spanarna i P1, som ofta påpekar språkfel, säga "intressangt".

Om han använder det uttalet själv tycks han alltså vara medveten om att det inte är ett språkfel ...

Kommer det sig inte helt enkelt utav var tungan befinner sig?

Ta intressant. Vad som hörs som ng är den lilla vägen mellan N-ljudet och T-ljudet. Pröva själva.

Visst går det att artikulera bort men det handlar nog inte främst om okunskap. Talspråk går fort och är slarvigt. Alla gör det, lev med det.

Kan inte folk läsa tråden istället? Det står ju klart och tydligt på säkert varenda sida att det kommer från franskans nasalvokaler.

[n] och [t] uttalas på (i princip) exakt samma ställe i munnen, medan [ŋ] (ng-ljudet) ligger betydligt längre bakåt tungroten (på samma ställe som [k] och [g]). Ditt förslag är alltså artikulatoriskt orimligt, snarare skulle man kunna tänka sig att [ŋt] är svårt att uttala och förenklas till [nt].

Ja, fast om man är skeptiskt lagd och istället för intressant väljer ord som kant, rent, runt, mynt, hänt, sånt, lönt eller fint så hörs ju inte tillstymmelse till ng-ljud och hela teorin spricker direkt.

Återigen så funkar det inte att bortse från "the french connection".

Det kanske kan vara lite kul faktoid att franska barn inte helt sällan säger t ex attang (attend) runt två-tre års ålder. Så att nasalljuden blev ng i Sverige kan helt enkelt ha med att ovanan att utala nasalljud på något vänster gör det till ett ng-ljud "automagiskt".

Någon som är duktig på lingvistik bör väl kunna avgöra hur tungan ligger i munnen osv, om det är lätt att "slinta"?