Citat:
Ursprungligen postat av
MauroSpocko
Det finns ett antal adjektiv på -er, som tapper, bitter, butter, vacker mfl. En titt i SAOB ger så vitt jag kan se ingen antydan till att ändelsen skulle vara någon annan än den gamla maskulinändelsen som också förekommer i arkaismer/dialektvarianter som arger (av arg) och stygger (av stygg).* Hur kommer det sig att en liten samling adjektiv har behållit ändelsen medan nästan alla andra tappat den, och varför just dessa? Om det finns något bättre svar på det än "därför".
-----
* Utom butter, som verkar vara en analogibildning.
Det verkar finnas en skillnad mellan dessa ord.
Bitter ser ut att vara ett arvord (jfr isl.
bitr, och då har väl svenskans -
er bara fått en svarabhaktivokal) medan
tapper är ett tyskt lån (kanske har det lånats in som en helhet med ändelse och allt?).
Red 1.:
Lucker och
läcker kommer från tyskan.
Red 2.:
Vacker verkar också vara ett arvord (jfr isl.
vakr). En slutsats man borde kunna dra av det är att -
er-ändelsen har olika ursprung.