Är ditt liv din egendom? Kan du behandla det som du önskar?

Vad är det som gör att självmord anses vara rätt eller fel ur en moralisk eller filosofisk synpunkt?
Är det vissa parametrar som behöver uppfyllas för att det ska vara rätt? Eller är det fel oavsett förutsättning? Om en person inte har någon familj, inga vänner, inga pengar, inget hem o.s.v. Vad är det då som hindrar personen att ta livet av sig ur en filosofisk synpunkt? Är det vår rätt att behandla det som är vårt, som vi vill? Eller finns det inget som egentligen är i vår ägo?

Skulle vilja säga att felet i att begå självmord är att anledningarna baseras på dina tankar och egna diskussion med dig själv. Dessa i sin tur har i situationen kommit till dig utifrån ditt sätt att se din omvärld, det du ser/hör speglar ditt sinne och egot ställer sig i "vi mot dem" detta fall "jag" mot världen, eller enskild orsak.
Att egot tar över och lurar kroppen till en dålig behandling av sitt ställande till olika frågorställningar. Många som är deprimerade går runt och stänger inne sig tillsammans med egot som ofta leder till det sämre kontra att en annan grupp av människor söker hjälp av diverse olika former där sundare perspektiv kan delas. Ett destruktivt tankesätt går väl emot alla levande livsformer om vi tittar oss omkring?

Du styr över dig och din kropp, men när man kan se att ett destruktivt beteende kan ändras bara utav omgivningen eller ditt inre tillvägagångssätt förändras så kanske alla har en glädje gömd inom sig oavsett beroende-mönster till ting eller levande varelser.

Kanske är man då på ett sätt skyldig sig själv att hitta sitt inre väsen och sluta benämna sig efter omvärlden för att till slit ge upp på allting som allt annat här på jorden strävar efter.

Men om man går bortom det psykologiska perspektivet där det är lätt att man tänker negativt under isolering och istället ser det från ett jämviktsperspektiv. I djurriket så finns det många exempel på djur som på olika sätt hindrar att ett system blir överbelastat av arten. T.ex finns det flera djur som inte skaffar avkomma då deras genetiska anlag är säkrade då deras syskon har ungar. Människan har ju frångått detta som art och problemen med överbefolkning blir fler och fler. Borde det inte då vara moraliskt rätt med självmord, eftersom man erkänner sitt problem och gör en snabb lösning? Man försvinner ur systemet och slutar därmed vara en belastning. Eller ingår det i vår roll som "övre art" att vi frångick att vara djur och därmed är skyldiga oss själva, att ta sig ur det på annat vis och undvika självmord?

Om det inte skulle påverka någon annan i huvudtaget så kan jag inte se felet.
Att livet är en gåva och att avsluta det tidigt är bortskämt låter som strunt enligt mig.

Jag anser att alla har rätt att begå självmord, vill man inte leva så vill man inte leva.

Å andra sidan tycker jag man gör fel då man inte är klar med sitt liv, man kan känna sig klar men det är oftast pga egot som inte vill kämpa till en bättre lösning. Man orkar helt enkelt inte då det negativa i livet till slut överväger det positiva. Att tänka negativt är enkelt, att tänka positivt är svårt.

Om man inte har några vänner, familj osv så skadar man kanske ingen genom att försvinna men man avslutar ändå något som inte är klart. Som att lämna ett halvfärdigt bygge istället för att ta tag i det och bygga klart utifrån vad du har. Det är krävande och jobbigt men till slut blir det klart, kanske inte lika perfekt som man hade tänkt sig men det funkar.

Däremot ska man endast göra sig själv den tjänsten att faktiskt kämpa vidare, hitta ett sätt som fungerar. Att leva på grund av att andra vill att du ska leva är omöjligt, ingen har rätt att kräva det av någon.