Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Den biten var, som du skriver, patetisk. Det krävs betydligt mer tyngd för att kunna ro hem en sån grej. Bill Hicks har dessutom en rutin som går likadant. SVT visade en dokumentär om Bill Hicks i veckan. Go figure.
Men i det stora hela tycker jag att det fortfarande håller.

Dålig leverans i senaste avsnittet. Alex verkar ha hamnat helt i den så kallade "såsigheten".

När jag såg namnet "Bögön" så fick jag av någon anledning för mig att det skulle handla om när Sigge följde med den excentriske miljardären till sin ö och att avsnittet skulle fungera som en respons till alla som ifrågasatt sanningshalten i historien

Tror nog att det här blir det sista avsnittet jag lyssnar på. Har alltid gillat podcasten, tyckte verkligen om den i början men har börjat störa mig mer och mer på Alex och till viss del även Sigge. Podcasten som medium känns ju i grunden väldigt narcissistiskt, något som till exempel Filip och Fredrik ofta påpekar och är väldigt medvetna om. Känns dock inte som att Alex och Sigge har samma självdistans och att podcasten mer fungerar som ett sätt för dom att höja/skapa sig själva. Ofta när Alex ska berätta något så får jag känslan av att han gör för att framställa sig själv i bättre dager, även de gånger då han är utelämnande och delar med sig av sina negativa sidor så känns det väldigt beräknande vilket jag kan störa mig på. Känns som att han underskattar mitt intellekt som lyssnare.

17:50 i avsnitt 58 uttalar Sigge det engelska ordet "avengers" helt fel.

Kanske en småsak men i min bok var det rätt pinsamt och att prata sådan svengelska gör att man direkt får en kusinen-från-landet aura.

Har lyssnat under en tid nu och kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker om podcasten eller fullkomligt avskyr den.

För omkring 2 år sedan körde ju Alex en podcast/radioprogram i ungefär 6-7 delar tillsammans med sin polare Claes. Jag tyckte den podcasten var oerhört mycket mer undehållande än den nuvarande. Mer oborstad och mindre poserande med ett mycket fräckare sätt att angripa situationer och samhällsfenomen. Calle Schulman var också riktigt rolig då han ringde in till programmet!

Den nuvarande podcasten går mellan att vara ett sjävförhärligande runkparty Alex & Sigge emellan till att vara en podcast som påminner om det gamla radioprogrammet. Med lite härliga garv genom intressanta anekdoter och roliga sågningar av diverse folk. Men det är när de båda ska beskriva svårmodet i varandras vardag som det brister för mig. Vilken ren jävla smörja att höra Sigge, med poetiskt språk beskriva hur jobbigt det är att lämna barnen på dagis och Alex live-dikta om att det är kallt i Sverige.

Men, likt förbannat lyssnar jag! Det ligger väl antagligen i Alex natur, och Sigges med... Det verkar vara två ganska förvirrade själar som väl har problem att bestämma sig vart de står. I ena stunden hånas Birro för att han vill hem till sitt barn, men sedan berättar Alex riktigt vidriga anekdoter om hur han är kär i sin dotter. Jag vet inte, ett jävla poserande.

Är det Alex medverkan som programledare på Radio 1, MTG:s kommersiella pratradiostation, du pratar om? Jag lyssnade på en del av de programmen även när Alex hoppade in på P1 med sin mamma som bisittare.

De är just det mer oborstad jag ofta saknar med Alex och Sigge, men även Filip och Fredrik tycker jag har blivit mer nedtonade på den fronten. Framförallt A&S känns beräknande, behagsjuka och varumärkestänkande, med persona de visar upp i podden. Alex har ju alltid hållit på så, gömt sig bakom halvfiktiva karaktärer. I podden ser man dock kanske den mest genuina Alex hittills (undantaget hans böcker ?). Stör mig nog mer på Sigge som jag uppfattar som narcissistisk och i behov av en stor skopa självdistans.

Det var det nog. Hade Yello - The Race som jingel.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=LqoQHCNIKTg#t=13 1s

Ja, det känns som att alla uttalanden är väldigt medvetna och beräknade. Det blir liksom lite tråkigt att redan i förväg veta hur de kommer ta sig an en diskussion, just eftersom dom är så tillrättalagda och uppstyrda. Ibland är samma gamla härliga jargong där (när Alex avslutar Sigges utdragna, poetiska skildring av hans son som blir kär och känner sanden mellan tårna vid gungorna, med skinka-på-kommentaren)

Men ofta blir det att de bara sitter och ger varandra någon slags ryggdunk för hur jobbigt dom har det. Har tappat räkningen på alla gånger Sigge, med svårmod i rösten, har sagt att han växt upp i Akalla och hur svårt det är. Också alla gånger Instagram nämns och hur jobbigt det är att inte få tillräckligt många likes. Det var väl Mårten Andersson som hånades för hur han tyckte det var orättvist att han inte fick tillräckligt med likes? (typiskt rolig sågning!) Men likförbannat sitter både Alex & Sigge och gör detsamma i nästan varje avsnitt. Det blir för dubbelsidigt.

Alex blir nog väldigt influerad av Sigge och det känns som att han tar efter honom en del i podcasten.

Är det så konstigt att nämna dem med tanke på att i alla fall Sigge och Filip är mycket goda vänner och vad det verkar som - är Alex inte är helt obekant med Filip heller. Hade du haft en podcast och två av dina goda vänner driver en lika stor pod - hade du då inte kanske glidit in på några gemensamma nämnare allt emellan åt? Om du lyssnar på F&Fs podcast också så märker du att dom lånar vissa topics av varandra också.

Ger upp den här podcasten nu. Det är för tråkigt att lyssna. Antingen zonar man ut eller blir irriterad. Bara jämför senaste F&F med senaste A&S. Vilken sinnessjuk klasskillnad.

Tycker också A&S börjar blir rätt sega. Pratar så mycket om sig själva, sina uppväxter, deras åsikter osv.

Jag kommer nog fortsätta lyssna, för det är faktiskt stundtals roligt, men de är enkelspåriga och alltjämt rätt trista, helt klart.

Håller med! Skillnaden i kvalitet mellan A & S och F & F är väldigt stor just nu. Men jag kommer ge upp podden bara för att den är i en svacka just nu.

Instämmer med allmänna uppfattningen här att det börjar gå neråt, men avsnitt 60 var dock riktigt underhållande och det bästa på länge tycker jag. Det finns nog hopp här.