Citat:
Men AFA-folk blir inte rekryterade till Stay-Behind. Vilket kanske diverse grovt kriminella nazister blir?
Per Engdahl var ytterst aktiv på 50-talet, Nysvenska rörelsen höll sig framme, Vigdis Simonsen kanske inte var gatuvåldsnazisten men hon var inte mindre samhällsfarlig för det. Visst förekom det handgemäng även då men samhället i stort hade väl inte samma råhet som idag. Den unga generationen då var väl less på våld och ond bråd död.
Turerna runt Carlbergska stiftelsen och vapenlagren som byggdes upp visar väl att det fanns nazister som i teorin var redo att gripa till våld. Det krävs väl mer än nazistiska ideal för våldsbrott, nazistledare då förespråkade kanske inte samma våldsideal som Klas Lund gör idag, kanske ville de driva kampen på ett annat sätt. Einar Åberg är ett bra exempel på hur aktivisterna då agerade, flygblad, uppseendeväckande skyltar i skyltfönster. Hätsk propaganda som samhället då inte hade lagrum att stoppa, man fick skapa en lag för att komma åt Åberg, Lex Åberg eller hets mot folkgrupp.
Samhället idag är väl inte redo att möta den våldsfilosofi som dagens nazister driver. Lagrummet har sakta men säkert kringskuret nazisterna och fört dem längre ut i periferin. Våldet kanske trappas ner den dagen Klas Lund tar sitt f!örnuft till fånga eller trillar av pinn,
Nordiska Rikspartiet hade i två omgångar försökt sig på att skapa aktionsgrupper, NRP/AG. Dessa grupper genomförde en hel del större och mindre attentat, utöver det spöade man folk och betedde sig allmänt vidrigt. Sent 60 och in över 80 talet.
Traditionsbärarna för Sveriges nationella förbund med Åke Lindsten och Ulf Hamacher i spetsen var väl rätt så inflytelserika.
Det handlar om generationer och gengångare, generationsväxlingar och samhällsklimat i växelverkan som formar ytterlighetsgrupperna.
Vänster om vänster har ju gått samma väg, mer gatuvåldsbejakande än de är idag har de väl aldrig varit. Det maskerade slöddret i AFA har en hel del på sitt samvete.
Turerna runt Carlbergska stiftelsen och vapenlagren som byggdes upp visar väl att det fanns nazister som i teorin var redo att gripa till våld. Det krävs väl mer än nazistiska ideal för våldsbrott, nazistledare då förespråkade kanske inte samma våldsideal som Klas Lund gör idag, kanske ville de driva kampen på ett annat sätt. Einar Åberg är ett bra exempel på hur aktivisterna då agerade, flygblad, uppseendeväckande skyltar i skyltfönster. Hätsk propaganda som samhället då inte hade lagrum att stoppa, man fick skapa en lag för att komma åt Åberg, Lex Åberg eller hets mot folkgrupp.
Samhället idag är väl inte redo att möta den våldsfilosofi som dagens nazister driver. Lagrummet har sakta men säkert kringskuret nazisterna och fört dem längre ut i periferin. Våldet kanske trappas ner den dagen Klas Lund tar sitt f!örnuft till fånga eller trillar av pinn,
Nordiska Rikspartiet hade i två omgångar försökt sig på att skapa aktionsgrupper, NRP/AG. Dessa grupper genomförde en hel del större och mindre attentat, utöver det spöade man folk och betedde sig allmänt vidrigt. Sent 60 och in över 80 talet.
Traditionsbärarna för Sveriges nationella förbund med Åke Lindsten och Ulf Hamacher i spetsen var väl rätt så inflytelserika.
Det handlar om generationer och gengångare, generationsväxlingar och samhällsklimat i växelverkan som formar ytterlighetsgrupperna.
Vänster om vänster har ju gått samma väg, mer gatuvåldsbejakande än de är idag har de väl aldrig varit. Det maskerade slöddret i AFA har en hel del på sitt samvete.
__________________
Senast redigerad av lehs 2013-07-18 kl. 02:13.
Senast redigerad av lehs 2013-07-18 kl. 02:13.