En del av oss har vetat en stund att Sverige helt saknar artilleri, vilket diskuteras i annan tråd. Emellertid tycks de ständiga larmrapporterna om det i praktiken icke-existerande svenska försvaret, stundom leda till partipolitiska utspel. Idag försöker KD ge sken av de närmast är i opposition till den försvarspolitik som deras egen regering fört sedan 2006. Hägglund skriver i dagens SvD:
Vilken värld lever man i? jag kan här och nu, svepande med ett Alexanderhugg ge dessa svar:
• Det finns avgörande brister i alla försvarsgrenar och inom samtliga tjänstegrenar. En avgörande förmågebrist är den fånigt låga kvantitetsnivå. För litet av allt.
• "Begränsade angrepp"? Vi kan inte i förväg veta hur "begränsade" angrepp kan vara. "Angrepp" räcker som utgångspunkt. Hela landet måste kunna försvaras. Redan nu kan vi identifiera några strategiskt viktiga områden, som behöver permanent hållas under bevakning; Övre Norrland, Skåne, Mälardalen, Göteborgsområdet och, givetvis, Gotland.
• Förmågan för att lösa detta innehåller både kvalitet och kvantitet. Det krävs en kombination av heltidsanställda och värnpliktiga soldater, och betydligt större mängd förband än nu. Det krävs också att framför allt armén återtar förmågan att leda högre förband; brigad och division. Därför krävs förstås också brigader och divisioner, vilket är ogörligt enbart med anställda.
Varför utreda något som är väl känt? Utredning bör snarast fokusera på att åtgärda de problem som är så uppenbara att vem som helst kan se dem.
Men, så går det i paradiset...
Citat:
Mot bakgrund av detta vill Kristdemokraterna att Försvarsberedningen:
•identifierar eventuella förmågebrister och föreslår åtgärder för att komma till rätta med dessa.
•analyserar Sveriges eventuella behov av att kunna möta begränsade angrepp mot två områden samtidigt, samt föreslår åtgärder för att möjliggöra en sådan förmåga om det anses nödvändigt.
•analyserar förmågan att försvara Stockholm, Gotland samt andra strategiska platser i landet.
•identifierar eventuella förmågebrister och föreslår åtgärder för att komma till rätta med dessa.
•analyserar Sveriges eventuella behov av att kunna möta begränsade angrepp mot två områden samtidigt, samt föreslår åtgärder för att möjliggöra en sådan förmåga om det anses nödvändigt.
•analyserar förmågan att försvara Stockholm, Gotland samt andra strategiska platser i landet.
Vilken värld lever man i? jag kan här och nu, svepande med ett Alexanderhugg ge dessa svar:
• Det finns avgörande brister i alla försvarsgrenar och inom samtliga tjänstegrenar. En avgörande förmågebrist är den fånigt låga kvantitetsnivå. För litet av allt.
• "Begränsade angrepp"? Vi kan inte i förväg veta hur "begränsade" angrepp kan vara. "Angrepp" räcker som utgångspunkt. Hela landet måste kunna försvaras. Redan nu kan vi identifiera några strategiskt viktiga områden, som behöver permanent hållas under bevakning; Övre Norrland, Skåne, Mälardalen, Göteborgsområdet och, givetvis, Gotland.
• Förmågan för att lösa detta innehåller både kvalitet och kvantitet. Det krävs en kombination av heltidsanställda och värnpliktiga soldater, och betydligt större mängd förband än nu. Det krävs också att framför allt armén återtar förmågan att leda högre förband; brigad och division. Därför krävs förstås också brigader och divisioner, vilket är ogörligt enbart med anställda.
Varför utreda något som är väl känt? Utredning bör snarast fokusera på att åtgärda de problem som är så uppenbara att vem som helst kan se dem.
Men, så går det i paradiset...