Treenigheten (samlingstråd)

Han sa det bara för att om han hade sagt att han var god så hade han varit egoistisk, och då hade han inte varit god. Så eftersom han sa att bara Gud är god, så var han egentligen god/gud, för att han hade förintat sitt ego, på samma sätt som Buddha, så han hade blivit ett med Gud och godheten.

Försök missförstå den här versen då: "Jag och Fadern är ett"

Så med den logiken så kan inte ens "gud" kalla sig god menar du? För då är "gud" egoistisk?


Det är ju senare Johannitisk tolkning. Som motsäger de tidigare, och därför mer sannolika, Jesusorden.

Det kan han göra, och Jesus sa samtidigt också att han själv var god/gud, eftersom han sa att ingen är god förutom Gud, och han är ju Gud, så han kallade sig själv god i den versen, samtidigt som han också menade att egot inte är god.

Det finns också massa andra delar i Bibeln där Jesus är ett med Gud. Till exempel i början av Johannesevangeliet där de pratar om att Ordet fanns i början och förvandlades till en köttbit som hette Jesus.

Det finns också ett ställe där han säger "Jag är", och likställer sig själv med Jehova, och folk försöker stena honom för att han sa att han var Gud.

Du kan läsa mer om sanningen här: http://carm.org/bible-verses-show-jesus-divine

Sen finns förstås andra verser som antyder att han inte var Gud, eftersom Jesus var både Gud och en människa, därför finns verser som tycks motsäga varandra, men de motsäger inte varandra; det är bara det att hans kropp var mänsklig men hans ande (den helige anden) var gudomlig.

Vet inte om den här kan vara till någon nytta: The Will of the Holy Trinity for Human Beings Den är säkert värd att kika närmare på.

Fler gratis kristna böcker från The New Life Mission
http://www.bjnewlife.org/english/printedbook/

:-)

Vad tror du tankar kommer ifrån? Tror du att någonting som inte är "Gud" finns? Min tolkning av "Gud" (även om jag inte gillar ordet) är "Allt som Är". Även om du inte tror så existerar du uppenbarligen. Det betyder att du har en medvetenhet. Denna medvetenhet är inte separerad från existensen. Den interagerar med den, påverkar den. Din medvetenhet är inte din fysiska kropp även om vi tror det. Den är allt.

Jag skulle vilja veta vad som inte är Gud ur ett kristet perspektiv?

På den frågan skulle jag nog säga Skapelsen!

Jag ser det mer som att Jesus där ställde en fråga till mannen som kallade honom för Gode mästare. För i Johannes säger ju Jesus att han är den gode herden. Så jag tror inte att Jesus där menade på att han inte var god.

Visst, men menar du att detta, att du är ett med Gud och Kristus, gör dig till Gud? Om nej, varför menar du att det skulle innebära det när Jesus säger att han är ett med Fadern, och att vi också ska vara det på samma sätt som han är det?

Om vi ska tolka uttalandena i Johannesevangeliet konsekvent så leder dessa "är ett" omöjligen till någon treenighetslära; antingen betyder de att de "är ett" i denna andliga mening du beskriver ovan (närhet, gemenskap, gudfruktighet, andlig samhörighet, el. dyl.), eller så betyder det att inte bara Jesus utan alla som följer honom är Gud. Att det skulle innebära att Jesus är en del av en treenig Gud är en av de tolkningar som vi omöjligt kan göra - vad skulle då "så att de blir ett, liksom vi är ett" eller "den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett" betyda?

Fast Ordet, ho logos, förknippades inte normalt vid denna tid med Gud själv, utan sågs som ett slags gudomligt väsen som stod mellan Gud och människor - som t.ex. Filon menade kunde kallas Gud, eller gudomligt (theos, utan bestämd artikel - precis som ho logos kallas i början av Johannesevangeliet) medan det inte är Gud (ho theos, vilket används om Gud i början av Johannesevangeliet - men inte om ho logos).

Joh 1:1 ser ut så här i grekiskan:
"en arche en ho logos, kai ho logos en pros ton theon, kai theos en ho logos."
När ho logos kallas för theos är detta den enda gången i meningen som bestämd artikel inte används - även när termer sammanlänkas med "och" (kai) och det inte är nödvändigt med bestämd artikel så väljer författaren att göra det vid det andra tillfället i meningen som detta sker.

Då känns det befogat att fråga sig: slarvar en av Nya Testamentets mest språkkunniga författare här med konsekvensen i språket, eller använder han medvetet denna formulering för att återge den hellenistisk-judiska logosfilosofi som t.ex. Filon utvecklat, där ho logos inte var Gud själv men kunde kallas theos (hellre än ho theos)? Detta senare verkar mer rimligt sett till hur resten av evangeliet framställer Jesus - som en inkarnation av ho logos, men inte som Gud själv (där Jesus t.ex. kallar Gud för "dig, den ende sanne Guden"). Jesus framställs i Johannesevangeliet på ett sätt som väldigt mycket liknar ho logos hos Filon - någon som inte själv är Gud men som är den högste av himmelska väsen under Gud, som existerat sedan begynnelsen, som kallas Guds son, som är "länken" mellan Gud och världen, o.s.v. (vilket alltså stämmer både om Filons logos och Jesus i Johannesevangeliet). Jesus kallas dessutom uttryckligen för ho logos i Johannesevangeliet medan han gör tydlig skillnad mellan sig själv och Gud, samt menar att Fadern är "Gud själv" och att Gud är "dig" i relation till honom själv.


"Jag är" (ego eimi) innebär inte att någon kallar sig Gud. Flera andra använder sig av dessa ord i Nya Testamentet, utan att det anspelar på YHWH. I Septuaginta är det dessutom inte ego eimi som är den variant av "jag är" som används som översättning till YHWH, utan formen ho on; Gud säger "ego eimi ho on" till Mose där det sedan är enbart ho on som används som Gudsnamn i följande passager. Hade alltså författaren av Johannesevangeliet velat använda en grekisk variant av YHWH här så hade ho on varit en, fortfarande väldigt diffus, men mer trolig kandidat.

2 Mos 3:14 lyder alltså, i Septuaginta: "Gud sade: "Jag är den jag är [ego eimi ho on]. Säg dem att han som heter ’Jag är’ [ho on] har sänt dig till dem." Detta är sedan den form som associeras med Gud även på nytestamentlig tid, se t.ex. Upp 1:8. Att säga ego eimi, som bl.a. den blinde i Johannesevangeliet och senare Paulus säger, är inte att kalla sig Gud utan är ett vanligt grekiskt uttryck som kan användas av vem som helst. Precis som "jag är..." eller "det är jag" kan användas på svenska.

Det är vidare inte vid detta "jag är" som åhörare tror att han försöker jämställa sig med Gud, och således försöker stena honom, utan där ges ingen anledning förutom själva samtalet - där "jag är" på inget sätt skulle uppfattas som en anspelning på Gudsnamnet. Vad de här reagerar på är nog snarare att han åberopar gillande från Abraham och menar att hans åhörare inte är Abrahams barn utan snarare djävulens, samt att han funnits före Abraham och visats för honom. I Joh 10 blir tror åhörare däremot att han likställer sig med Gud, där Jesus förklarar att de missuppfattar honom: "Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son."
Jesus kallar sig alltså inte för Gud här, utan för Guds son - en ödmjuk titel, givet att han också menar att alla som mottar Guds ord enligt skriften har rätt att kallas gudar.


Om vi ska mena att Jesus är Gud så är ju titlar som "Guds apostel", att Jesus gjort oss till präster för "hans Gud och fader", när Gud kallas "Jesu Kristi Gud" och dylikt väldigt problematiska; liksom att Jesus kallar Gud för "min fader och er fader, min Gud och er Gud" - eller kallar Gud för "dig, den ende sanne Guden". Dessa förutsätter inte bara att Jesus är människa, utan dessutom att han inte är Gud. Vad som verkar mest troligt är att vi har två olika kristologiska huvudkategorier representerade i Nya Testamentet - en där Jesus är en människa som valts ut till att bli Guds son och profet (t.ex. Markus-, Matteus- och Lukasevangelierna, en del brev), och en där Jesus ses som en inkarnation av ho logos så som detta uppfattades i hellenistisk-judisk och platonsk filosofi (Johannesevangeliet, en del brev) - samt förstås lite olika varianter av dessa huvudkategorier hos olika författare. Någon text där Jesus likställs med Gud själv, eller sägs vara Gud själv, hittar vi inte i Bibeln - det finns ett fåtal passager som kan tolkas så, men inte utan att det blir väldigt problematiskt när vi tar hänsyn till hela de texter där dessa passager finns (där alla passager dessutom kan tolkas på sätt som bättre överensstämmer med resten av den text där de finns).

Innebär det att Jesus inte är Gud, eftersom han hade en kropp, och en kropp är en del av skapelsen?

Hur kunde Jesus då ha funnits innan Abraham om han inte är Gud?

Imponerande semantisk akrobatik du har här. Men hur gör du för att förneka dom andra sanningarna som presenteras här: http://carm.org/bible-verses-show-jesus-divine

Ja, det har funnits många Guds söner, så Jesus är inte så väldigt speciell om man tänker så. Kolla till exempel i Genesis 6:4 så får du se dom ursprungliga Guds sönerna som korsfäste sig i materia genom sex, för att rädda oss genetiskt: http://www.biblegateway.com/passage/?search=Genesis%206:4&version=SV1917