Citat:
Smart drag av Åkesson att fortsätta profilera sig som ideologisk motpart gentemot Miljöpartiet. Dels är man direkta rivaler som slåss om den viktiga platsen som vågmästare i riksdagen, och ännu viktigare – man kontrasterar varandra enormt när det kommer till två av de allra viktigaste frågorna nämligen det militära försvaret samt invandrings- och gränspolitiken. Miljöpartiet har länge p.g.a. det massiva stödet ifrån journalistkåren kunnat flyga under radarn och fått slippa jobbiga frågor kring t.ex. hur ett "icke-våldsförsvar", samt en nationalekonomisk omöjlighet d.v.s. fri invandring med en fortsatt välfärdsstat – över huvud taget skall fungera, så det var strategiskt smart att fortsätta att öka polariseringen partierna emellan.
Att (SD) fortsätter att belysa det faktum att invandringspolitiken är substantiellt ineffektiv (som flyktinghjälp) när det kommer till hjälp per capita, tål att upprepas ur partiets synvinkel även om den på sin kant är litet väl global-egalitär för gemene man. Skulle inte flyktingbiståndet varit skatte- och lagreglerat som ett tvång via SIDA (och andra länders motsvarigheter) hade aldrig vi sett dessa folkutvecklingar som vi fått i exempelvis Afrika som idag gjort kontinenten överbefolkad. Att vurma för ökat bistånd känns fel, ur ett svenskvänligt perspektiv – skulle möjligtvis en enskild svensk vilja skänka delar av sin lön till ett krigsdrabbat arabisk-afrikanskt land skulle det kunna ske på frivillig basis, de frivilliga hjälporganisationerna existerar redan i överflöd, det kan inte tänkas vara jättepopulärt bland de som kan tänkas att rösta på (SD) att vilja öka det redan enorma biståndet till än högre nivåer.
Att precisera det faktum att alla de andra partierna, speciellt MP+Alliansen just nu prioriterar icke-svenska medborgare, d.v.s. illegala invandrare före svenskar som arbetet hela sina liv och byggt nationen är också det ett smart val av exemplifiera, som jag nämnde tidigare med att det var positivt med ökad polarisering mellan partierna gäller även här. Att visa på skillnaderna måste ändå vara den primära uppgiften för partier inom den representativa parlamentariska demokratin. Media talar ofta om att närma sig de "respektabla" och etablerade partierna för att få röster, jag tror att det är precis tvärtom för (SD) – om de vill öka måste de fortsätta att påtagligt ta avstånd ifrån de andra partierna och fortsätta försöka sticka ut som riksdagsmässigt unikum. Den miljöpartistiska pöbeln som häcklade under talets gång och applåderade vid pinsamma situationer som när Åkesson förklarade att det var en skammens dag då icke-medborgare prioriteras över medborgare förstärkte endast bilden av (SD) som en del av en ny folklig resning, som kommit underfund med en vital sanning som ännu inte allmänt accepterats och därför på vissa håll (som åskådliggjordes här) möts med förvirrade reaktioner (som att hylla att svenska pensionärer får det sämre). Just den differentieringen är positiv.
Den delen av talet som förmodligen stod ut mest var den retoriska "precis som vi"-sekvensen som handlade om det personliga e-mailet som Jimmie Åkesson hade fått av en kvinnlig offentliganställd som nyligen hade börjat stödja partiet. Det finns inte så mycket att säga om sekvensen i sig förutom att den var väldigt samhällssymptomatisk, det som sades borde vara icke-kontroversiella etablerade åsikter för vilken person som helst – om Sverige vore ett normalt land vill säga – nu är det ju inte det, så mottagandet på ett personligt plan för gemene individ lär variera. Men retoriskt så var det absolut den mest lyckade delen av talet. Lanseringen och fokuset på just ordet "Sverigevän" & "Sverigevänner" måste även det erkännas som framgångsrikt, Vänsterpartiet har ju länge kört med sitt sovjetiska signum "kamrat", så att (SD) väljer att benämnda sina potentiella samt reguljära väljare med epitetet Sverigevän måste anses lämpligt.
Till det konkreta som presenterades så var det viktigaste som det lades betoning på ett finansiellt stimulanspaket till kommunerna på 6 miljarder som skulle rikta in sig, och hjälpa framför allt kvinnor inom offentliga yrket. Äldrevårdsanställda tog upp som exempel där anställda ofta kunde få feloptimerade arbetstider med flera timmars väntetid (icke-betalda håltimmar), rätten till heltid skulle alltså hjälpa detta via stimulanspaket.
Hur som helst var talet ett ganska klassiskt (SD)-tal med litet nytt fokus på just den statliga sektorns anställda kvinnor, just den målgruppen är ju som känt underrepresenterad i (SD):s valmanskår, huruvida dessa partipolitiska åtgärder kommer förändra det får vi se, men just koncentrationen på denna specifika målgrupp lär behövas om man på parlamentarisk väg vill nå (MP):s siffror.
Att (SD) fortsätter att belysa det faktum att invandringspolitiken är substantiellt ineffektiv (som flyktinghjälp) när det kommer till hjälp per capita, tål att upprepas ur partiets synvinkel även om den på sin kant är litet väl global-egalitär för gemene man. Skulle inte flyktingbiståndet varit skatte- och lagreglerat som ett tvång via SIDA (och andra länders motsvarigheter) hade aldrig vi sett dessa folkutvecklingar som vi fått i exempelvis Afrika som idag gjort kontinenten överbefolkad. Att vurma för ökat bistånd känns fel, ur ett svenskvänligt perspektiv – skulle möjligtvis en enskild svensk vilja skänka delar av sin lön till ett krigsdrabbat arabisk-afrikanskt land skulle det kunna ske på frivillig basis, de frivilliga hjälporganisationerna existerar redan i överflöd, det kan inte tänkas vara jättepopulärt bland de som kan tänkas att rösta på (SD) att vilja öka det redan enorma biståndet till än högre nivåer.
Att precisera det faktum att alla de andra partierna, speciellt MP+Alliansen just nu prioriterar icke-svenska medborgare, d.v.s. illegala invandrare före svenskar som arbetet hela sina liv och byggt nationen är också det ett smart val av exemplifiera, som jag nämnde tidigare med att det var positivt med ökad polarisering mellan partierna gäller även här. Att visa på skillnaderna måste ändå vara den primära uppgiften för partier inom den representativa parlamentariska demokratin. Media talar ofta om att närma sig de "respektabla" och etablerade partierna för att få röster, jag tror att det är precis tvärtom för (SD) – om de vill öka måste de fortsätta att påtagligt ta avstånd ifrån de andra partierna och fortsätta försöka sticka ut som riksdagsmässigt unikum. Den miljöpartistiska pöbeln som häcklade under talets gång och applåderade vid pinsamma situationer som när Åkesson förklarade att det var en skammens dag då icke-medborgare prioriteras över medborgare förstärkte endast bilden av (SD) som en del av en ny folklig resning, som kommit underfund med en vital sanning som ännu inte allmänt accepterats och därför på vissa håll (som åskådliggjordes här) möts med förvirrade reaktioner (som att hylla att svenska pensionärer får det sämre). Just den differentieringen är positiv.
Den delen av talet som förmodligen stod ut mest var den retoriska "precis som vi"-sekvensen som handlade om det personliga e-mailet som Jimmie Åkesson hade fått av en kvinnlig offentliganställd som nyligen hade börjat stödja partiet. Det finns inte så mycket att säga om sekvensen i sig förutom att den var väldigt samhällssymptomatisk, det som sades borde vara icke-kontroversiella etablerade åsikter för vilken person som helst – om Sverige vore ett normalt land vill säga – nu är det ju inte det, så mottagandet på ett personligt plan för gemene individ lär variera. Men retoriskt så var det absolut den mest lyckade delen av talet. Lanseringen och fokuset på just ordet "Sverigevän" & "Sverigevänner" måste även det erkännas som framgångsrikt, Vänsterpartiet har ju länge kört med sitt sovjetiska signum "kamrat", så att (SD) väljer att benämnda sina potentiella samt reguljära väljare med epitetet Sverigevän måste anses lämpligt.
Till det konkreta som presenterades så var det viktigaste som det lades betoning på ett finansiellt stimulanspaket till kommunerna på 6 miljarder som skulle rikta in sig, och hjälpa framför allt kvinnor inom offentliga yrket. Äldrevårdsanställda tog upp som exempel där anställda ofta kunde få feloptimerade arbetstider med flera timmars väntetid (icke-betalda håltimmar), rätten till heltid skulle alltså hjälpa detta via stimulanspaket.
Hur som helst var talet ett ganska klassiskt (SD)-tal med litet nytt fokus på just den statliga sektorns anställda kvinnor, just den målgruppen är ju som känt underrepresenterad i (SD):s valmanskår, huruvida dessa partipolitiska åtgärder kommer förändra det får vi se, men just koncentrationen på denna specifika målgrupp lär behövas om man på parlamentarisk väg vill nå (MP):s siffror.
Åkesson var i likhet med de flesta andra SD:are mest pinsam första tiden han som riksdagsman. Vem mins inte tjurrusningen ur kyrkan, och "lilleputtarnas kamp" mot Ullenhag? Men det skall erkännas att han faktiskt har lärt sig och dagen tal var lugnt och säkert framfört. Det var ju t.o.m. långa stycken man kunde hålla med om, men så började han tjata om invandringen.... Det är som en skiva som hakat upp sig....
Frågestunden efteråt gick även den ganska bra, men tycker att utfrågaren var ganska vänlig mot JÅ. Däremot var debatten efteråt mest jobbig - tycker folkpartisten skötte sig dåligt - billigt att plocka upp järnrören - och MParen gjorde märkliga uttalanden. Fans nog ingen av debattdeltagarna som jag höll med...
