Citat:
Ursprungligen postat av
Hagenbach
Du, Reimer, tror inte att han såg saker och ting i ett nytt ljus, baserat på hans erfarenhet och iakttagelser av sin elev, hur denne betett sig, vad denne sagt? Tänker då på Annika Nordbergs huvudkapning och att O kunde gå för långt när han obducerade, något som flera på stationen vittnat om, och detta i kombination med hans omvittnade intresse för sexualbrott och prostitution.
Nej, vid rättegången i Attunda fick Jovan Rajs krypa till korset och ta tillbaka allt han påstått.
"”Catrine da Costa är mördad. Vem som har mördat henne vet jag inte”. Det överraskande uttalandet kom idag från professor emeritus Jovan Rajs inför Attunda tingsrätt, när han förhördes om sin starkt ifrågasatta roll i fallet Catrine da Costa.
Vad han sa kan ses som en rejäl pudel, efter att tidigare entydigt slagit fast att Teet Härm var skyldig till både mord och styckning av den döda kroppen. Rajs var Härms handledare på rättsläkarstationen i Solna och den som obducerade da Costas kropp.
Det han sa idag står i bjärt kontrast till ett handskrivet brev till chefen för polisens tekniska rotel, Vincent Lange, i november 1984. Rajs påstod där att Härm mördat da Costa med hjälp av sin fästmö, att liket fotograferats och att Härm grävt ner huvudet på parets villatomt i Täby.
Jovan Rajs tvärsäkra uttalanden i brevet, plus obduktionsutlåtandet som utan namns nämnande pekade i riktning mot Teet Härm som seriemördare, var helt avgörande för hur saken hanterades ända fram till 1991, då Kammarrätten drog in läkarnas legitimationer.
Utdrag ur Jovan Rajs brev till Vincent Lange.
När advokat Kajsa Blomgren inledde förhöret med Jovan Rajs, sträckte hon på sig lite extra och påminde om en nyfiket intresserad jaktfalk, som på håll studerar ett presumtivt byte.
”Är det en rättsläkares uppgift att sätta dit en gärningsman?” frågade Blomgren.
”Absolut inte”, kom det prompt från Rajs, som därmed försökte svära sig fri från både brevet till Lange och obduktionsutlåtandet.
Flera gånger försvarade sig Jovan Rajs med att han inte kunde upprepa vad han sagt då det begav sig på 1980-talet, han avvisade vidare Socialstyrelsens rättsliga råd som kritiserat honom i sammanhanget, samt förringade sina kontakter med den kontroversiella sociologen Hanna Olsson.
Olsson var den portalfigur, som från ett feministiskt perspektiv drev opinionen framför sig likt en mobb och fram till en lynchjustis mot de båda läkarna. Olsson fanns idag bland åhörarna i rättssalen och i en paus avvisade hon alla propåer om en intervju med ett mycket bestämt ”Nej”.
Advokat Blomgren tog också upp en passage ur Jovan Rajs memoarer, där han beskriver Teet Härm som en Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Men då hade professor Rajs fått nog och ropade aggressivt ”Inga citat, ska du läsa får du läsa upp hela kapitlet. Det här är inte Moskva 1936”.
Med det verbala utbrottet försökte Rajs jämställa förhandlingen i skadeståndsmålet med Josef Stalins utrensningar i Sovjetunionen på 1930-talet, då bland annat intelligentia och akademiker avrättades.
Om Jovan Rajs på 1980-talet var en upphöjd professor i rättsmedicin som ingen, varken ville eller vågade ifrågasatta, så förvandlades han idag till en slagen pensionär som förgäves försökte försvara sin heder med orden ”Gud bevare mig från att jag skulle skada någon oskyldig”. Och när de orden hade klingat ut i rättssalen försvann han snabbt tillsammans med Hanna Olssons feministiska entourage."
Enkelt och koncist, Jovan Rajs backade från allt han tidigare hävdat, förnekade och försökte slingra sig ur den fälla han skapat till sig själv.