Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Justering av Sabas adress

Saba, fästmannen och Catrine råddade tydligen med flytt, de kånkade Catrines grejer i juni 1984, och frågan är vart man skulle. Enligt Saba skulle Catrine bo hos just Saba, och Saba och fästmannen var inte skrivna på samma adress. Enligt polisprotokoll (22/8 1984) bodde Saba på Nimrodsgatan 9 i Hjorthagen, nära Ropsten. Denna adress ligger ca 4 km från fyndplats 1, och åter är vi i brottets närområde, och om det är pga slumpen går ej att säga.

Av Sabas förhör framkommer också att Saba träffade Catrine i mitten av juni. Saba säger att hon träffade Catrine 2 ggr på försommaren. Första gången bar Catrine på en stor radio (inköpt 6/6). Saba träffade Catrine ngn dag efter radioköpet, och TÅ var med då. Och Saba säger att hon träffade Catrine ca en vecka senare, dvs flera dgr efter pingsten, i mitten av juni. Det finns inga tveksamheter här, och flera personer har också kopplat ihop Sabas bortslarvade uppgifter (de hamnade i slasken) med JE:s vittnesmål. Både JE och Saba säger - oberoende av varandra - att Catrine levde i mitten av juni 1984.

Sen kan man ju undra hur en så tydlig tidsangivelse som Sabas kan slarvas bort. Blir ngn styckad, antagligen mördad, då måste man väl för h-e börja med att samla ihop exakt alla tidsangivelser. Nu hade man en mkt tydlig datummarkering redan i aug 1984, men den hamnade i fel mapp. Lysande.

Nej det är inte ett dugg ironiskt, det är rent tragiskt, domskäl får inte vara rättsverkande men i det här fallet så blev det så.

Eftersom det vart ett ogillande av åtalet och Anders Helin inte överklagade så fullbordades rättsskandalen och det är fan inte ironiskt.

Dagboksvittnets trovärdighet igen.

" Onsdagen avslutades med ett förhör kring det så kallade dagboksvittnet, Marianne Seppälä, som kände Catrine da Costa. Hon förhördes på ett tidigt stadium om sina kontakter med da Costa kring pingsthelgen 1984. Flera år senare dök hon upp med en dagbok, där hon påstod att da Costa träffat två läkare, tillsammans med den enes dotter.

Dagboken har numera avfärdats som ett falsarium och om detta sa kriminalkommissarie Bertil Salin att ”Dagboken borde ha kommit fram redan 1984”. Seppälä blev långt senare föremål för en förundersökning, misstänkt för grov mened, men den utredningen lades ner med hänvisning till att det gått så lång tid efter ett eventuellt brott."

http://www.stadsholmen.blogspot.se/2009/12/barnets-vittnesuppgifter-ar-nonsens.html

Som sagt, hon borde ha åtalats för sin mened.

Du ljuger inte bara om fallet i sig, du ljuger också om vad man påstår som meddebattör. Det är ett under att du får hållas, LOM - du och HB är de sorgligaste, mest patetiska debattörer jag sett i denna tråd, och det säger en hel del. Jag påstår inte att hon ljög Jag angav ett skäl till att ljuga, that's it. Du ljuger däremot friskt, du påstår att jag säger att kvinnan ljög för att få cash, och du har också påstått att TH ströp henne. Det senare är ett klart olagligt påstående, eftersom du saknar bevis, dom, underlag.

Catrine da Costas våldsamma liv - spaningsuppslag (5/11 1984)

[texten är hämtad från polisens material]

Uppslaget är en komplettering som anknyter till spaningsuppslag C 60

MO [min fökortning] berättar:
84 06 07 vid kl 1440 gick hon in på Sergelkabinettets damavdelning. Hon reagerade ganska snart över en kvinna som satt på huk vid sin väska nedanför speglarna. Kvinnan som grävde i bagen verkade drogad och då hon reste sig såg MO att hon hade smärtor i ryggen. Kvinnan tog sig åt ryggen och försökte sedan sminka sig framför spegeln. Hon förde sig med långsamma, okontrollerade rörelser och MO blev illa berörd över hennes tillstånd. Medan kvinnan försökte sminka sig började hon att, lite osammanhängande, tala med MO. Hon sa något om att "hon och hennes kille varit i slagsmål" och att hon "nu var rädd". MO kommer vidare ihåg att kvinnan sa något om en hund men MO vet inte i vilket sammanhang. Hon har för sig att hunden antingen hade hört ihop med kvinnans "kille" eller också hade deras antagonister (antagonist) haft den i sitt sällskap - Olsson är osäker men kommer bestämt ihåg att kvinnan nämnt "något om en hund". Kvinnan hade ev en sk fläskläpp (?). När MO och kvinnan stod där vid spegeln kom kabinettets manlige och kvinnlige vakt in på avdelningen och mannen, som verkade känna kvinnan, uppmanade henne att lämna kabinettet. Kvinnan stod dock kvar vid spegeln då hon själv [MO, min anm.] lämnade kabinettet och hon vet inte vad som hände sedan. MO, som anser sig ha mycket gott personminne, reagerade omedelbart då hon såg publikationen av Caterine Da Costas foto i början av augusti. Hon är fullständigt säker på att Catrine Da Costa är identisk med den kvinna hon träffade på Sergelkabinettet. Hon är lika säker på tidpunkten, 84 06 07 kl 1440-1445, pga olika omständigheter (bla ett möte i Kungsträdgården kl 1500) och hennes uppgifter får bedömas som mycket trovärdiga. Olsson kan dock ej lämna några detajera uppgifter betr. klädsel, smycken mm. Hon tror att Catrine hade "tajta" svarta jeans.

[slut på spaningsuppslag]

Sergelkabinettet var ett populärt ställe för prostituerade kvinnor på 80-talet. En släkting till mig jobbade som väktare där i slutet av 70-talet och han missade nog Catrine med en hårsmån

Herregud, lugna ner dig lite, tänk på blodtrycket vetja människa.
Om jag och Hagenbach är sorgliga och patetiska debattörer, då är vi i jävligt gott sällskap av dig och övriga läkarvänner.
Du har nyligen spekulerat i om det fanns ekonomiska motiv för kvinnan i trapphuset att ljuga, är inte det väldigt fräckt gjort ?
I slutet av förra året så skrev du faktiskt att du ansåg Therese Trygger vara trovärdig men nu har du gjort en helomvändning, obegripligt faktiskt hur du kan svänga hit och dit som en vindflöjel.

Och apropå händelsen i trapphuset, PL har väl tagit upp den i sin bok "Döden är en man" om jag inte missminner mig helt ?



"På samma sätt behandlar Lindeberg "Elisabets" vittnesmål om strypförsöket. Elisabet reagerade omedelbart inför bilden på obducenten första gången hon såg polisens album (Döden…s.105). Hon pekade sen ut obducenten i en konfrontation på polishuset 1984, och hon visade polisen huset där övergreppet skett. 1988 hade minnet försvagats men hon pekade ändå ut honom på video och kon kände igen hans inspelade röst. Hon till och med vittnade i rättssalen den andra rättegången, trots att hon uppenbarligen var rädd och mådde dåligt. (Döden…s.477) Om inte det duger, vad ska då till?
På sid 660 får Elisabet Lindebergs dom "Däremot fanns det inte - trots allt vad polisen senare uppgav- några som helst tillförlitliga uppgifter som tydde på att T betett sig våldsamt eller aggressivt mot kvinnor."
Budskapet från Lindeberg är glasklart: En prostituerad kvinnas klara utpekande har ingen tyngd då det ställs mot en nekande manlig läkares ord
"



http://ritualabusedebate.blogspot.se/2011/12/styckmordet-pa-catrine-da-costa.html



Om du har några synpunkter på uppgifterna som finns på nätsidan varifrån jag hämtar mina uppgifter och som jag länkar till, kontakta dom då istället för att gnälla här.

Mvh








?

Du ljög ju, på ett slugt sätt, om vad jag påstod. Jag tar det inte lugnt. Det står svart på vitt att du ljög eller insinuerade, det är bara att läsa. Du ställde en fråga, men får det att se ut som om jag påstått ngt jag inte påstått. Du ville själv veta varför hon skulle kunna ljuga, och jag svarade. Jag skrev aldrig att hon ljög. Jag svarade rakt på en fråga, det är inte fräckt. Det som bla gör dig/HB till patetiska debattörer är den falska attityden. Drar man sig inte ens för att öppet förvanska andras inlägg och påståenden, då har man sjunkit brutalt. Och dra inte in PL i detta. Detta handlar om en ord-mot-ord-story, och din tvångsmässiga, steterotypa svada förändrar inget. Ja, jag har ändrat mig, det gör mig inte till en vindflöjel. Jag var för snäll. Trapphusstoryn är stendöd och ointressant. Och att skriva offentligt att TH ströp ngn, det är avgjort olagligt. Detta är en offentlig plats, med svenska lagar.

Frågan var ställd till Hagenbach men jag måste bara få inflika att jag har själv barn som nu är stora, om jag själv hade hamnat samma sits och dagispersonalen kontaktar mig och säger att dom är skyldiga att göra en anmälan så hade jag tagit detta på största allvar.
Självklart så hände detta aldrig för mig eller mina barns mor men om det nu mot all förmodan hade gjort det så hade jag definitivt inte skrikit högt om något "bibbarsmuts"


"Redan på hösten 1984 hade anställda på det daghem där allmänläkarens dotter gick misstänkt att flickan utsatts för sexuella övergrepp. Hon var ofta röd och irriterad inne i själva slidan, och hon hade sagt "ont" när personalen ville byta på henne. (Styckmordsmålet s. 181 och 134) Slidan hade också varit vidgad på ett sätt som den barnskötare som haft hand om invänjningen inte sett hos något barn tidigare. Barnskötaren tog upp saken med mamman (Döden… s187).

Barnets tvångsmässiga onani som började våren 1984 hade även fått andra att reagera. Enligt Lindeberg hade barnets mormor sagt till mamman att beteendet var helt normalt, men i förhöret säger mormodern (som själv arbetat 20 år som förskolelärare) att hon inte sett något barn som gnidit sig så ofta och intensivt mot allt möjligt (Styckmordsmålet s. 143).

Barnskötaren berättade för mamman att daghemmet var skyldigt att göra en anmälan, om hon inte självmant gick med flickan till St Göran för en undersökning. Mamman oroade sig för vilka konsekvenser ett sånt besök kunde få för henne själv, allmänläkaren och släkten. Hon tyckte att allmänläkaren verkade må dåligt. Enligt Lindeberg förklarade hon att allmänläkarens far var en känd person på just St Görans sjukhus. Därför undrade hon om läkaren kunde titta på flickan utan att anteckningar gjordes. Läkaren nekade, och mamman fick gå dit ändå.
Någon bekräftelse på att flickan blivit sexuellt utnyttjad gav inte undersökningen, men en anmälan från socialdistriktet lämnades in i alla fall. Detta för att en grundlig utredning skulle kunna göras.
Det var alltså inte mamman - som av något slags hat eller hämndbegär mot sin man - drog igång incestutredningen."


http://ritualabusedebate.blogspot.se/2011/12/styckmordet-pa-catrine-da-costa.html

Omaskade bilder på Vinof/Vincent/hästdödaren

Vincent/hästdödaren hette eg Karl Vinof Olausson och föddes 1940. Hans plats i Catrine da Costas liv, hans livsföring och hans beteende efter Catrines död är av stort intresse, liksom polisens envetna frysande av Vinofs förhör och andra uppgifter. Här är två tydliga bilder på Vinof, där ansikte, överkropp och ögon syns:

http://minfil.org/Ldl8c4b0b7/vinofomaskad.JPG

Vinof var tydligt knuten till regionen där säckarna dumpades, han hade 3 adresser i närheten under 80-talet, och han bodde och jobbade på E-vägen, och förhoppningsvis finns det ngn kvar som känner igen denne man och har ngt fragment, minnen, info att bidra med. Vinof har aldrig misstänkts för vare sig mord, styckning eller ngn form av våld mot CdC, men hans plats i utredningen (han förhördes först i feb 1985) är ytterst intressant, och all info om denna man mottages tacksamt, antingen i PM eller helt enkelt i denna FB-tråd.

Vinof är självklart intressant pga kopplingen till E-vägen, och är det ngn av Catrines bekanta som borde kunnat bidra till utredningen så var det Vinof, som smet i ett halvår efter Catrines död, vilket måste betraktas som ansvarslöst och kallsinnigt. Enligt Vinof själv var han och Catrine vänner, de gick på krogen, kramade om varandra och skämtade, och Vinofs fega beteende efter Catrines död, hans ljugande och smitande, detta kontrasterar skarpt mot vänskapen med Catrine. Vinof påstod att han uteblev pga sjukdom, vilket var ren lögn. I vilket fall som helst verkar Vinof ha varit betydligt mer intresserad av sig själv än sin styckade, kanske mördade väninna och att fallet hanterades så seriöst som möjligt. Det var tydligt att han inte ville förhöras.

Enligt Vinof hade han och CdC ingen sexuell kontakt, vilket förefaller osannolikt, med tanke på att Catrine sålde sex på Mamskillnadsgatan, att 2 kvinnor uppgett att Vinof var sexköpare, och Vinof har uppgett att han lärde känna Catrine på just Malmskillnadsgatan.

Vinofs sista år tillbringade han på en missbrukarcamping. Han avled 2005.

Vinof har inga föräldrar i livet, han har varit död i nästan 10 år, och han har aldrig varit formellt misstänk för inblandning i Catrines död, men polisen vägrar ändå släppa hans förhör till allmänheten. Polisens ovilja att släppa Vinofs förhör väcker mistankar om att dessa förhör är intressanta.

När Marianne på eget initiativ i augusti 1984 hörde av sig och berättade för polisen om mötet den 8:e juni:

Hon kom ihåg att Catrine pekat på en mörkgrön Volvo. Hon kom ihåg att mannen i bilen varit kraftig med ljust kortklippt hår, plufsig i ansiktet och med finsk dialekt. Han hade inte haft skägg eller mustach. Hon kom ihåg att de fick vänta vid en kiosk i "bögparken" i tre timmar. Hon kom också ihåg att Catrine gått runt med två plastkassar. Hon hörde lite senare av sig för att fastställa dagen till åttonde juni, eftersom hon kom ihåg att systembolaget skulle ha stängt på grund av långhelg.

Du menar alltså att, hennes drogberoende till trots, kom ihåg allt ovanstående, men hon glömde bort att hon hade umgåtts med Catrine dagligen innan detta möte 8:e juni? Dessa dagarna i början av juni, som du menar hon skulle ha glömt, var ju dessutom särskilt minnesvärda eftersom Catrine under dessa dagarna berättade om "ruskprickar", "nekrofiler", "dödsrum", "bårhus", "stryparn" och "jack the ripper".

J-vlar, det där var intressant. Det ger en realistisk och brutal bild av hennes sista tid. Och den där killen som misshandlade henne är förstås inte hörd? Man förhörde inte personal i butiken om CdC och ev. sällskap? Väktare?

Det var ju Theresa T som påstod det. I så fall var det alltså "olagligt" av TT att anmäla händelsen.