Vilken ras är detta? Rasidentifiering av hund och katt - Den enda och stora tråden!

Kan det kanske vara Vizsla i den?

En brun labrador och en grand danois kan inte få bruna valpar av den färg (leverbrun) som din hund har. För att få den bruna färgen måste anlaget för brunt finnas hos båda föräldrarna. Renrasiga grand danois har inte anlag för brunt.

Storleksmässigt kan en dobermann och en labrador mycket väl få valpar av dobermannstorlek, eller t.o.m. större.

Tack för alla svar!

Vi har kommit fram till att han innehåller Ungersk Viszla helt klart + dobermann. Ska köpa ett DNA-test och återkommer med resultat!

Varning för 0.02 och sammanfogat med klistrad tråd. /mod

Köpet den här lilla sötnosen för ett par år sen utomlands...

Någon som vet vad det är för ras? Hundförsäljaren påstod att hon är en blandning mellan en Retrivier och en Chiwawa.... men neeej det tror jag inte på :P

Hennes bröder var vita när de va små.

bild

Skulle kunna vara Tollare (Nova Scotia Duck Tolling Retriever), om det nu ska vara retriever i den. Rätt färg, fluffig och ganska liten. I övrigt är det svårt att säga något... Ansiktet ser ut som många av småhundarna. Hur stor är hon?

Hon är mkt mindre än en tollare. Väger bara 10kg

Mjo, hela "looken" stämmer ju inte riktigt med en sådan. Men det kanske kan vara en mindre del Tollare med i blandningen? Om en förälder är halvtollare så kan det ju stämma. Annars är det närmaste jag kommer att tänka på då det gäller färg och fluff Pomeranier... Men det ser ju ut som att nosen är längre än vad den brukar vara hos de flesta småhundar. Men det finns ju en hel del terriers som också har riktig nos kvar, plus att 10kg är ganska stort för att vara bara småhund!

Förstår intresset i att veta vad det är för anfäder, men det viktiga är ju att hunden fungerar bra och att man kan förstå vad det är den har för drifter och anlag! Även en rashund skiljer sig så gott som alltid från "standarden" och då hänger det på att ägaren är kompetent nog att tolka beteendet för att förstå vad hunden behöver för att må bra! Individen går hur som helst före rasen.

Så gott som alla småhundar har en hel del jakt i sig då de härstammar från råttjägare. Om så är fallet så kan jag varmt rekommendera promenader i råttäta områden nattetid och att släppa hunden lös. Enligt Svensk lag så är det teoretiskt sett olagligt, djur får inte döda djur (det anses "inhumant", men djur är heller inte människor (="humana") och den mest naturliga döden som finns för ett djur som en råtta är att bli ihjälbiten av ett rovdjur!), men ta upp detta med en utekattägare...
Har själv haft "civila", poliser, väktare och till och med viltvårdare som hejat på och gett lovord (viltvårdarna, som sköt duvor, tackade för hjälpen!) då de sett min hund döda råttor, på flera platser i Stockholms innerstad och flera förorter.

Jag är verkligen övertygad (av livslång erfarenhet, av hundar i alla dess former, och massvis med teoretisk kunskap) om att instinkter måste tillgodoses och inte undertryckas. Att låta en hund få utlopp för sina instinkter under kontrollerade former leder verkligen inte till ökade och mer svårkontrollerade instinkter! Det är snarare ett ypperligt tillfälle att träna på "stopp" och "loss", etc! Min hund, som dödat hundratals råttor genom åren, kan släppa en fortfarande sprattlande råtta på kommando och fångar fåglar levande! (Har omlokaliserat flera måsungar med hennes hjälp då de skrikit dygnet runt och föräldrarna agerat aggressivt mot allt och alla). Hon vet att hon inte ska jaga Hare och Rådjur och stannar snabbt även om hon sätter iväg efter en sådan. Katter och rävar är kul att jaga, men läggs bara på rygg om de fångas och släpps ALLTID oskadda!
Visst, hon har dödat EN Hare, EN Kanin, EN Ekorre, EN Duva och EN Gråsparv. (Kaninen åt jag upp). Nu är hon åtta år gammal och blir bara duktigare och duktigare. Jag har alltså just nu en Terrier (PB-korsning).

Vår blandrastik (helsvart med mycket litet inslag av vitt på halsen. schäfer/labrador, kan också finnas spår av border collie ett led längre bak) har för en vecka sedan fått valpar som resultat av en oplanerad s.k. tjuvparning.
Vi är nu i lite tvist gällande vem pappan är. Vi har haft vår tik på "dagis" och efter en miss i kommunikationen så var båda parter övertygade om att olyckan hänt där och att hanen då skulle vara en samojed. Han var den enda okastrerade hanhund som kommit i kontakt med vår tik vid tillfället.

Vi fick då information från dagiset att valparna kommer vara antingen svarta eller vita, något annat alternativ fanns inte. Nu när valparna kommit är allihop mestadels svarta med vita inslag på mage, tassar, svanstipp och i vissa fall även nacke/huvud.

Finns det någon chans att det här kan vara resultatet av en parning mellan vår tik och en samojed? Vi är nämligen helt säkra på att vår tik inte träffat andra hundar under och i anslutning till löpet.

http://i44.tinypic.com/2gwb9lw.jpg

Varför skulle de bara vara helsvarta eller helvita vid den korsningen? Er tik har en vit fläck, utbredningen av hur stora vita fläckar det blir bestäms troligen av nån eller ett flertal gener, det är inte särskilt troligt att bara för den lilla fläcken var så liten så måste valparna ha lika små eller mindre fläckar. Er hund är svart o vit, valparna är svarta o vita - jag tycker inte det verkar konstigt.

Det som vi reagerade mest på är väl kanske att alla valparna har vita svanstippar, vilket jag tror kommer från border collie? Och då är frågan om det skulle räcka med att vår hund möjligen har lite border i sig från tidigare generation för att det ska slå så hårt på alla hennes valpar?

Än så länge (en och en halv vecka gamla nu) har heller ingen av valparna svansar som står likt samojed. Men det kanske kommer senare...

Vilken ras är detta?

Tacksam för svar