Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jaså jag är ett troll ?
Din vän Reimer här i tråden har postat samma saker igen, varför inte hacka lite på honom ?
Är också han ett troll ?


Enligt mamman så började den lilla flickan att berätta redan sommaren 1984, då var väl ändå den lilla flickans minne ganska så färskt ?
Hon var väl knappast 3 år gammal sommaren 1984 eller ens så gammal hösten 1985 ?
Det måste vara fruktansvärt för er läkarvänner att vi har en fri debatt här i denna tråd.

Och varsågod, ännu en gång som på beställning:


"Enligt mamman började hon sommaren 1984 tala om"Farbror T"(obducentens förnamn, som är mycket ovanligt), och "Catrine". Hon pratade om att ”pippa” men gled sen över till att säga ”bibba”. Hon sa att Catrine "bibbade", men ändrade sig sen, "Nej, hon bibbade inte. Hon var snäll, jag tyckte om henne". Vid ett annat tillfälle pekade hon igenkännande på en bild av Catrine da Costa i tidningen. Hon sa att hon var rädd för obducenten och hon kopplade ihop honom med sin pappa. Hon sa att hon träffat honom när mamman var på jobbet.


På hösten 1985 hade flickan, enligt mamman, i stället för obducentens rätta namn börjat använda uttrycket Tomt. Hon hade sagt att han klippt upp henne, samtidigt som hon visat bröstkorgen. En bekant till familjen kunde bekräfta detta. Den bekante hade också hört flickan säga: "Han bibbade mig, bibbade och pappa också""


http://ritualabusedebate.blogspot.se/2011/12/styckmordet-pa-catrine-da-costa.html

Och märk väl att jag har hämtat alla uppgifter från ovanstående blogg.

Detta bevisar absolut inget. Hade de hittat den här mannen, som enligt "Bengt" var i CdCs sällskap, och denne kunnat styrka detta, så hade det varit en helt annan femma. Men, nu är det med detta som med en hel del annat som läkarvännerna presenterar: någon ska ha sett CdC den 12, 13, 15/6 och t.o.m så sent som den 2 juli -84...hon ska ha sovit över hos någon mellan 11-14 juni...samtalet till Ragnar efter pingsthelgen...jo, men inget av detta går att verifiera överhuvudtaget. Lika löst som diarré, faktiskt.

Svara på frågan istället, på vilket sätt har vittnet, som har anteckningar från 1984 misstagit sig menar du?

Framförallt är det inte trovärdigt för fem öre, då han poppar upp först anno 2006, med den här uppgiften. Det skulle ni hålla med om, i annat fall.

Och så var det dags för lite fakta angående "barnets" vittnesmål.

" Det är dags för Tomas Eriksson att höras angående tillförlitligheten i den så kallade Barnets berättelse. Med kraftfull stämma uttalar han vittneseden, som förestavas av rättens ordförande Sten Falkner. I Attunda rättssal är det ofta svårt att uppfatta vad personen i vittnesstolen säger. Akustiken är inte gynnsam, mikrofonerna är klena och den som vittnar har ryggen mot oss åhörare. Men vad Tomas Eriksson framför kan alla tydligt höra. Han anger födelseår 1948 och redogör för sin yrkeskompetens: specialist i allmän psykiatri och rättspsykiatri, arbetat som verksamhetschef, tf professor och universitetslektor vid stora kliniker i Sydsverige. Numera driver Tomas Eriksson sin privata psykiatrimottagning i Göteborg. För ett halvår sedan upptäckte jag hans hemsida. Där finns bland annat en lärorik brevlåda där Tomas Eriksson besvarar brev från allmänheten om psykiatriska problem. http://www.psykiatern.se/

Förhöret inleds med att advokat Kajsa Blomgren frågar vad Tomas Eriksson har att säga om tillförlitligheten i Thomas Allgéns tidigare frus uttolkning av deras treåriga dotters berättelse om styckmord och incest?

- Det är enkelt så till vida, svarar Tomas Eriksson, att frågar man ett barn vid tre års ålder om något som barnet var med om vid ett år och sju månaders ålder - då har barnets svar ingen som helst tillförlitlighet.

För det första: för att man senare ska kunna minnas en upplevelse måste man förstå vad man varit med om. Barns hjärnor kan inte förstå den här typen av sammanhang förrän flera år senare.

För det andra: så små barns hjärnor har inte den minneskapaciteten. Minnesfunktionen är beroende av vissa strukturer i hjärnan - hippocampus, neocortex, prefronala cortex. Innan dessa strukturer har utvecklats kan man inte minnas.

För det tredje: den som förmedlar ett minne måste kunna redogöra för vad som hände. Det kan inte en treåring.

Är detta kontroversiella fakta? frågade advokat Kajsa Blomgren.

Tomas Eriksson förklarar att detta inte är kontroversiellt bland läkare och forskare. Oförmåga att minnas vad man upplevt tidigt i livet kallas infantil amnesi. Han understryker att detta egentligen är självklart, inte något en specialist skulle behöva intyga:

- Alla som har egna barn och barnbarn vet ju detta och vi har alla själva varit barn. Ingen i det här rummet har minnen av vad han eller hon var med om vid ett år och sju månaders ålder.

Barnets berättelse i det här fallet har karaktären av nonsens! Men i slutet av åttiotalet rådde moralpanik. Det pinsamma är att en rad psykologer har lånat sig till detta med "att framkalla minnen".

Tomas Eriksson påpekar att i ”en lång rad pinsamma rättegångar” grundades domar på sådana terapiminnen. Rättegångar, som senare har fått göras om.

- Det faller ett skammens ljus över den tidens barnpsykiatri.

Advokat Kajsa Blomgren frågar om inte minnesbilder ändå ”kan fastna” hos ett så litet barn.

- Men det finns ju inget att fastna i! svarar Tomas Eriksson. Eftersom hjärnans strukturer inte är mogna blir det som att söka efter information i en datamaskin utan hårddisk. Det konstiga är att det här vittnesmålet över huvud taget har beaktats. Det skulle ha avfärdats omedelbart.

Ingvar Gunnarsson/JK frågar om Tomas Eriksson har läst Frank Lindblads utlåtande om mammans tolkning av vad barnet säger. Tomas Eriksson har nu inte haft tillgång till skrivelsen men han har läst den för länge sedan. Han säger att om Frank Lindblad där skrivit att barnets berättelse är tillförlitlig, ”i så fall har Frank Lindblad fel. Jag kan tillbakavisa det kategoriskt. Den som lämnat barnets berättelse [Thomas Allgéns före detta fru Christina] är suggererad av den tidens stämningar och en känsla av egen utsatthet.”"

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/tomas-eriksson-mamman-var-suggererad-av.html

Att en viss postare hänvisar till en blogg där innehavaren tror på tomtar och troll ökar inte trovärdigheten i "barnets" vittnesmål.

Något ni aldrig kommer få. Just för att det överhuvudtaget inte är möjligt och har aldrig varit det heller.

Jag skriver här för att jag tycker om att prata om/diskutera fallet, som sagt. Även fast jag anser att fallet är mer eller mindre uppklarat, så tycker jag ändå att utredarna borde gjort en vassare utredning vad läkarna beträffar. Då hade åklagarsidan kunnat ha mer på fötterna för att fälla läkarna för mord. Japp, mord, för det finns inte att CdC inte dött genom någon annans handaverkan. Där hade Rajs definivt rätt i sitt antagande. Så, ni läkarvänner snackar bara en massa skit.

Men du jäklar vilken källa till information du hittat där. Tyvärr Lawn. Knulldockan är den löjliga presenten från alla kollegorna. En vanlig liten docka.

Deppa inte ihop nu. Jag har ett nytt uppslag till dig. Hur ser du på Monca Dahlström Lannes heta tips till poliskollegorna om att Teets hustru - enligt en sjukvårdsanställd på SÖS - hade en tatuering på ena skinkan? Är inte det värt att nysta vidare i ?

Jaha det är så det låter nu när du står med klänningen nere.

Du kanske skulle läsa lite mindre "på nätet" och istället ta reda på fakta innan du sprider rykten som blir till sanningar.


Länken innehåller ännu ett rykte som blivit till sanning för de som "läser på nätet".

En allmän fråga till dig: är tron viktigare än något annat enligt dig? Är det viktigare att fortsätta tro på någons berättelse än att tvingas konfronteras med fakta?

Vilka fakta?

Och ni verkar blunda för det faktum att tingsrätten och kammarrätten fann det ställt utom allt rimligt tvivel att läkarna styckat CdCs döda kropp.

Det är märkligt, läkarvännerna fäster en så enormt stor tilltro till en enda futtig handduk, bara för att dom inte hittade några hårstrån från läkarna på denna handduk så då minsann går det alldeles utmärkt att avföra dom.

Så enkelt är det inte:

"Om bara förövaren lämnar något biologiskt spår efter sig kan man helt säker binda honom eller henne till brottet.

– Nej, det stämmer inte alltid, säger Marie Allen, forskare vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet.

Det är omöjligt att inte lämna biologiska spår på en brottsplats säger hon. Så det är inte där problemet ligger. Men bara för att det finns ett hårstrå, lite blod, avskavd hud eller någon annan lämning är det inte säkert att de som undersöker brottsplatsen hittar det. Det är det första problemet.

Och även om man hittar biologiska spår efter en misstänkt gärningsman är inte alla problem ur världen. Det är fortfarande inte säkert att en viss person kan bindas till brottet. Det beror på hur spåret ser ut."


http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/myten-om-att


Problematiken stannar inte där:


"– När man inte har tillräckligt DNA-material för att göra en rutinanalys, utan använder mitokondrie-DNA, så får du betydligt lägre bevisvärde. Det innebär att du bara kan använda denna analys tillsammans med andra indicier.

Det hela handlar om statistik. Och risk för slumpmatcher. En slumpmatch innebär att den misstänkte har exakt samma DNA-profil som det biologiska spår som hittats på brottsplatsen, utan att vara den som lämnade spåret. Den misstänkte har av en slump alltså identiskt DNA med någon annan – något som faktiskt kan förekomma. För mitokondrie-DNA rör det sig om en sannolikhet om en på tusen eller tiotusen. För kärn-DNA är det kanske en på en miljard.

– Det beror på att mitokondrie-DNA inte varierar lika mycket mellan människor. Det nedärvs på mödernet, alla har samma variant som sin mamma, syster, moster och så vidare.

Att fälla någon enbart på grund av en match i mitokondrie-DNA är alltså inte rimligt. Men inte heller en match i kärn-DNA bör räcka, om det inte finns några andra indicier. Dels på grund av att det trots allt kan vara en slumpmatch. Men också för att en persons blod eller hår kan finnas på en brottsplats, utan att personen gjort något brottsligt.

Det senare är svårt att gör något åt. Det är ju inget brott att sitta i en bil där ett mord begås några dagar senare. En brottsplats kan vara nedlusad med DNA-spår, och ju fler spåren är desto lägre blir bevisvärdet. "

Angående rättsrötan i fallet.

" De enda befästa sanningarna i rättsrötan kring Catrine da Costas död är att vi inte vet när hon blev mördad, vi vet inte var hon mördades, vi vet inte hur hon blev mördad, vi vet inte varför hon blev mördad, vi vet inte vem som mördade henne. Vi vet faktiskt inte heller helt säkert om hon verkligen blev mördad, eller avled av någon annan orsak.

Lika lite vet vi om vem eller vilka som styckade den döda kroppen, därför att varken polis eller åklagare längre tror att de båda läkarna var inblandade. Rättsrötan i fallet löper egentligen på två parallella spår. Främst handlar det om det rent juridiska med lögnaktiga vittnen, undanhållna eller försvunna dokument och rent rättsvidriga beslut.

Men i bakgrunden skymtar också ett mera juridisk-politiskt spår, där ingen av rättsstatens upphöjda tjänare får solkas ner av frilagda oegentligheter.

Ytterst gäller det att om staten, genom Justitiekanslern JK, skulle erkänna det juridiska sammanbrottet i fallet Catrine da Costa, så skulle en rad upphöjda juristers namn bli rejält svärtade. Och det tillåter inte landets juridiska nomenklatura.

Sålunda erbjöd sig en högt uppsatt jurist, vid ett tillfälle, att döda skadeståndsmålet redan på det förberedande stadiet. Den personen kände mycket väl till att hela sex år av minutiös utredning inför dagens huvudförhandling vänder på åtskilliga smutsiga stenar."

http://www.stadsholmen.blogspot.se/2009/11/nu-skrivs-det-sista-kapitlet-om-catrine.html

Politik och juridik går inte så bra tillsammans, politik har hindrat att läkarna fått upprättelse.