Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det kan bara vara så vanskligt att se er läkarvänner som individer efter ett tag. Ni drar ju alla oss icke-läkarvänner över en kam själva, så...ja, detta är ju sant. Vi är ju "kommunistfeminist-/feministkommunistkramare" och en hel del annat. Det får man ju "höra" dagligen. Dock är det så och sanningen är den att jag och Lawn är två helt olika individer, som bara råkar ha samma uppfattning i skuldfrågan. Vi är inte "köpta" av någon. Vi springer inte någons ärenden.

Och vår enda anledning att vistas här i tråden är så enkelt som att vi tror på läkarnas skuld. Varken mer eller mindre.

Finns alltför många indicier, som pekar mot ett särskilt håll. Alltför många omständigheter, för att det bara ska vara rena tillfälligheter. Det är ju inte helt utan anledning, som man har den övertygelse som man har. Det är inget man bara snappat till sig direkt ur luften. Och jag tror HO, Borgnäs, Rajs, Diesen och flera med dem är betydligt mer rätt ute än vad PL och resten av läkarvännerna är och någonsin varit.

Nej, har läst tillräckligt om detta fall för att kunna sluta mig till att TH överlag inte är trovärdig som person. Tack så mycket.

Vad har er tro för inverkan på fallet? Det jag tror på har ju verkligen haft inverkan: de båda rättegångarna 1988 och Kammarrätten 1991. Er tro? En bok av PL, en skrattretande förundersökning (var det emellertid inte för den s.k. Solnamannen) och en massa resningsansökningar hit och dit, som inte har lett någon vart. Ja, inte är det det jag tror på som är den stora förloraren i detta fall. Jag är säker i min övertygelse, medan ni famlar i mörkret och jagar fantomer. Det är den inverkan er tro har och kommer alltid att ha.

Repris på Jan Olsson,s vittnesmål i Attunda.

" Nu till Jan Olssons vittnesmål. Han är född 1936 och har haft en lång yrkesbana som polis, kriminaltekniker, krim.kommissarie. Han började 1968 på den tekniska roteln, arbetade som brottsplatsundersökare till början av 1990-talet, blev fältchef och har bland annat arbetat med utredningen av Lasermannens brott. Under 1990-talet var han chef för Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp, GMP-gruppen, i samarbete med bland andra psykiater Ulf Åsgård.

- Utredande poliser ute i landet begärde vår hjälp, säger Jan Olsson. Vi skulle se på fallet med nya ögon. GMP-gruppen bestod av erfarna poliser, psykiater, beteendevetare, rättsläkare. Vi stod för en ny och nyttig företeelse som nu används. I en komplicerad brottsutredning behöver man kompetenta människor som kommer utifrån.

Jan Olsson har även arbetat med ett SIDA-projekt i Sri Lanka. Han visade där hur kriminalteknisk metodik vid brottsutredningar förstärker demokratin. Kriminalteknisk bevisning ersätter ”de hårdhänta förhörsmetoder” som tillämpas i diktaturer. Sedan 2001 är Jan Olsson pensionerad.

På en inledande fråga av advokat Carl Johan Vahlén berättar Jan Olsson om da Costafallet. Hur chockartat det blev att ställas inför Teet Härm i tingsrätten.

- Jag kände Teet Härm sedan tidigare. Han var en utomordentlig rättsläkare, mycket duktig. När han blev misstänkt informerades vi poliser, Jovan Rajs och andra på rättsläkarstationen men inte Teet Härm själv. Han var uppenbart irriterad. Han märkte att andra hade information som han inte fått men förstod inte vad saken gällde.

- Jovan Rajs känner jag mycket väl. Vi har umgåtts även familjevis. För mig var den totalt orimlig - denna misstanke mot Teet Härm. Men jag gjorde som många gör i det läget. Jag stoppade huvudet i sanden. Jobbade med andra ärenden. När da Costafallet togs upp igen efter Palmemordet blev jag tillfrågad. Själva brottsutredningen i da Costafallet hade gjorts i Solna. Nu övertogs den av Stockholmspolisen. Jag sa ja, åtog mig uppdraget.

- Om den här misstanken mot Teet Härm och Thomas Allgén var riktig skulle man hitta bevis. Det kändes väsentligt även personligen för mig. Så jag granskade materialet. Jag var hemma hos Thomas Allgén och gjorde husrannsakan. Jag gjorde husrannsakan även i hans bostad i Borås och vid läkarcentralen där han jobbade. Jag var till och med ute på en ö, nära det ställe i skärgården där jag och min hustru har sommarställe. Vi skulle gräva där efter Catrine da Costas huvud. Thomas Allgéns förra fru hade sagt att huvudet skulle finnas där i en rabatt.

Jan Olsson redogör för brister i Solnapolisens utredning:

- När man ser till själva fyndet - sopsäckarna - då upptäcker man direkt brister i den ursprungliga utredningen. Det finns inga viktuppgifter, sopsäckarnas vikt. Det ska finnas! För säckarnas tyngd berättar hur mycket gärningsmannen kan tänkas bära. Om det är en stor och stark person eller någon som inte orkar lyfta lika tungt.

- Man ska också dokumentera om gärningsmannen haft ungefär samma vikt på kroppsdelarna i alla fyra säckarna. Då handlar det om ett kontrollerat beteende. Men här fanns inte vikterna dokumenterade.

- Det är också viktigt att notera i vilken ordning kroppsdelarna ligger i säckarna. Ordningen berättar om beteendet när man sönderdelar kroppen. Inte heller detta hade dokumenterats. Efter da Costafallet hade Jovan Rajs samlat material om styckningar från hela landet. Det blev ett 20-tal styckningar. Jag har det materialet med mig här.

Domaren avböjer att gå in på detta. Jan Olsson fortsätter:

- En annan viktig sak: Fyndet vid Essingeleden bestod av två enkla säckar, sammanknutna med en så kallad överhandsknop i själva plasten. Bredvid låg en handduk, ganska prydligt. Kan den höra till? Handduken låg på vägen fram till säckarna.

- Det fyndet berättar att sannolikt har det gått hål på säckarna. Handduken har troligen använts för att göra rent i en bil eller göra rent händerna på den som burit säckarna. Nästa fynd som påträffas består av dubbla säckar med kroppsdelar. Det tyder på att den som gjort det här brottet har lärt sig att säckarna kan gå sönder. Därför används nu dubbla säckar.

Jan Olssons berättelse om sopsäckarna kompletteras av advokat Kerstin Koortis vittnesmål om en ny teknik där tunna guldlager avslöjar även gamla fingeravtryck på plast. Se Anders Carlgrens blog: http://stadsholmen.blogspot.com/2009/12/fingeravtryck-pa-liksackarna-kan.html

Jag undrar förresten: Vad betyder det att i denna rättegångs långa rad av vittnen är Kerstin Koorti den enda kvinnan?

Jan Olsson fortsätter:

- I mitt anteckningsblock från den tiden ser man hur jag funderar: Gärningsmannen är troligen någon som bott i själva staden och transporterat ut kroppsdelarna. Styckmord är ett känt fenomen i tättbebyggda städer. Den som som vill bli av med en kropp måste transportera ut den ur sitt närområde.”

Jan Olsson minns hur han insåg att fakta talade emot utredarnas fokus på Teet Härm som gärningsman:

- Jag tänkte: Lösningen finns inte i den riktning ni tittar! Människor som gör sådana här brott är missbrukare. Alkoholister. Jag tror att det är en defensiv styckning. Men sedan, när jag framförde att det här var ett annorlunda fall än utredarna trodde sa de: " Jaha, den här Teet Härm, han är så listig, han driver med oss. Teet Härm lägger ut villospår. Därför kunde det göras på det här sättet. Det är därför det ser ut på det här sättet."

- Min tanke nu är att vid den här typen av brott ska man använda gärningsmannaprofilgruppen, GMP. Det här ska aldrig kunna hända i vårt land. Jag beklagar att jag varit del av det här. Att jag varit del av ett system där det kan gå så här.

- När människor begår sådana här brott hittar man motsvarande material i deras hem. De har haft fantasier. Då finns det spår och material av dessa fantasier i deras hem. Numera finner man sådant material i deras datorer. Men hos Teet Härm och Thomas Allgén fanns ingenting. Inte tillstymmelse till en porrbild, som man annars kan tänka sig inte är så ovanligt. Men hos dessa läkare fanns ingenting. Ingenting. Och jag meddelade det till utredningen.

Advokaten:

- Tog de till sig den uppgiften?

Jan Olsson:

- Jag utgick från det. Men jag vet inte. När en människa är misstänkt för något … När man ligger rätt i sin misstanke, då hittar man alltid saker. Men här gjorde vi inte det. Det som hände var beklagligt.

- Om man tänker utifrån gärningsmannaprofiler: I den här styckningen är ett bröst är bortskuret. Någon del i underlivet har inte heller hittats. Vad är anledningen till det? Det är ganska enkelt att konstatera när en styckning är aggressiv. När det är del av samma brott att först mörda och sedan stycka.

- Men sedan finns det fall när människor har styckat bara för att få kroppen ut ur huset men ändå skurit i könsdelarna. Vi känner till ett fall från 1952. Det var en transportstyckning men ändå hade gärningsmannen skurit av penis och lagt i en ficka. Människor som gör sådana här brott är så annorlunda. Vad kan det vara för människor? Många av dem har en vana att stycka kroppar. Jägare. Styckmästare. Det finns också en läkare i Göteborg som begick ett styckmord. Det är en svår process att försöka komma åt dessa gärningsmän. Oftast är de alkoholiserade, missbrukare. Men de kan fortfarande ha ett nätverk kvar och en egen bostad där brottet skett.

JK ställer inga frågor

Jan Olsson återkommer måndag den 14 december för ett kompletterande förhör:

Advokat Carl Johan Vahlén:

- Har Jovan Rajs någon gång framfört sin uppfattning om vem han misstänkte?

Jan Olsson:

- De gånger han talade med mig om detta hade han en misstanke om sin kollega. Det fanns ingen tvekan från Rajs sida om Teet Härms skuld.

Jan Olsson berättar om en rekonstruktion i en lägenhet på Krukmakargatan. Det gällde Teet Härms första frus död. Hennes föräldrar hade anmält Teet Härm misstänkt för mord.

- Vi fick låna lägenheten och ställde dit en säng som stämde med hur det var. Det framgick klart att allt överensstämde med vad Teet Härm hade berättat. Efteråt satte vi oss på sängen, Jovan Rajs och jag. Då sa Jovan Rajs, det minns jag väldigt tydligt: "Det här är inget brott."

Jan Olsson berättar om en annan händelse som visar hur paret Rajs jagade upp sig i rädsla för Teet Härm som de själva utmålat som monsterman:

- Min hustru och jag var hos Jovan Rajs och hans hustru Dina på middag, 1986 eller 1987. Det är ett starkt minne. Jovan Rajs och hans hustru gick hela tiden till fönstret och tittade efter en vit bil, Teet Härms bil. De var väldigt upptagna av detta och talade om det hot de kände. De var uppenbart rädda för Teet Härm. Det var väldigt mycket känslor inblandade i det här."

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/jan-olsson-vittnesmal-undervisning-pa.html

De hittade absolut ingenting som pekade mot att läkarna skulle vara de skyldiga, trots ihärdiga försök.

Per-Åke Larsson,s förvåning över att just han utan erfarehet blev ombedd av Anders Helin att ta fallet.

" I spåren av brott som inte gått att bevisa och av mobbning som förövarna "glömt" uppstår hållhakar, rädsla, bindningar. De som var med kan inte släppa varandra och gå vidare. När orättvisor, övergrepp och brott mörkläggs blir Lucifereffekten liksom permanentad. Misstro växer som röta i relationerna. Människornas förmåga till vänskap och tillit skadas.

I detta framstår tydliga paralleller till sektbeteenden i Knutbyfallet. Rädslan för "offret" syns också hos "Thomas Quickgängets" medlemmar - en grupp från sjukvård och myndigheter, som nu ogillar Sture Bergwalls tillfrisknande och resningsansökning. Även i da Costafallet har personer som drev förföljelse mot läkarna hållit samman. Man hajar till när utredande poliskommissarie Per-Åke ”Pirre” Larsson berättar hur intima vänner han och hans fru (även hon polis) förblivit med Christina Allgén och Hanna Olsson. Sedan polisparet Larsson flyttat till Nyköping sov de över hos Christina Allgén när de hade ärende till Stockholm.**

Det är fortfarande en gåta även för Per-Åke Larsson själv, att åklagare Helin begärde just honom till chefsutredare av da Costafallet. Pratsamme Larsson vittnade i Attunda:

- Jag blev väldigt konfundersam och jag säger till Helin: ”Jag har inte jobbat med våldsbrott. Jag hade alltså inte ens suttit vid ett vanligt misshandelsfall. Jag frågade: ”Varför ringer du mig?” ”Ja”, säger Anders Helin, ”det har sin förklaring. Men jag vill att du tar ansvar.”

Per-Åke Larsson hade varit utomlands och visste när han fick uppdraget ”ingenting” om da Costafallet. Han gjorde ett antal tabbar, exempelvis rörande vittnesmålen av arkitekten Ankers och Marianne Seppälä. Larsson saknade kompetens och kände sig motarbetad av de garvade poliserna på Rotel 1, som handlägger mordutredningar. Han fick istället stöd och information av Christina Allgén och Hanna Olsson. "

http://www.catrine2009.blogspot.se/2010/03/lucifereffeten-pa-fransk-tv-imorgon.html

Inte konstigt att allt gick fel.

Polisen fortsätter larva sig

En Flashback-debattör kontaktade nyligen VO-polisen ang tips om Nils K:s kontakt med Catrine, det gällde bla tips om övernattning hos NK, och debattören fick kalla handen, trots att Nils K:s umgänge med Catrine upptar ca 10 A4-sidor i FUP (som är tillgänglig för allmänheten), och i FUP lämnar Nils K den absolut längsta och mest noggranna redogörelsen för Catrines sista tid. Catrines övernattning hos Nils K är bekräftad av Nils K själv, och han och C sköt också heroin ihop, och hade ngn sorts vänskaplig romans, som jag fattat det iaf. Catrine övernattade på Skidvägen, hos NK, men enligt NK disponerade Catrine ingen egen nyckel. NK lever fortfarande, och jag tror han är skriven i cetrala S-holm. NK vistades hösten 1984 på behandlingshem, och förhördes i sept 1984.

NK lämnade en fullkomligt myllrande redogörelse, som kan jämföras med Sabas (aug/1984), där inte en enda pinal som kan knytas till Catrine nämns. Efter att ha tröskat igenom en massa förhör, jämfört tidpunkter, kollat på Torges arbete och meddebattörers texter är jag övertygad om att ngt hände i kretsarna runt Catrine, och Lena (ett vittne) har helt fel. Gärningsmannen stod med all säkerhet att finna i knarkarkretsar. Ngt otäckt hände nog i Catrines krets, hennes närzon, och det är mkt möjligt att polisen var en eller två personer ifrån den skyldige. Detta innebär inte att ngn av de figurer som figurerat i debatten är skyldig, självklart inte, men en god gissning är att någon någonstans har sanningen eller en bit av den, ngn som gärna vill glömma 80-talets S-holm.

Barndockan/gåvan/namnteckningar

Den "perversa" dockan var en gåva från Teets kollegor, och igår postade jag en bild på dockan, för att slutligen visa de klentrogna att det inte var ngn knulldocka. Och jag har mer att bjuda på. Jag har en mkt stor pappershög att gräva i, det är bilder, intervjuer, artiklar, FUP och gud vet vad. Det är mellan 500 och 1000 A4-sidor, och jag har hittat foton på dockans dedikationskort, korten som Teets arbetskompisar fäste vid dockan. Korten har många namn och medföljde dockan. Varsågoda:

http://minfil.org/S0j5ceb1b2/lapp1.png

http://minfil.org/T7j9c3b2b8/lapp2.png

Alltså: du har inga som helst bevis för att TH brukade fota lik utanför jobbet med egen kamera, men anser dig ändå ha rätt att lansera din tro som någon sorts sanning, med uppenbar avsikt att skada, smutskasta, karaktärsmörda en krossad, justitiemördad person.

Och när jag frågade vad du fått ditt påstående ifrån hänvisade du till en källa som inte styrker det du säger, och igår skrev du att åklagaren och polisen trodde att Teet betedde sig som du påstod, och nu skriver du att Teet själv medgett, och vad har han medgett egentligen? Medgav han i förhör att han gillade att fota lik utanför jobbet med egen kamera?

Hur som helst har du påstått att TH tydligen gillade att fota lik utanför jobbet, med egen kamera, och exakt var fick du stoff till det påståendet? Om du tror att TH betedde sig (du tror ju exakt vad som helst) så skriv: jag tror Teet fotade lik för nöjes skull. Allt skull bli så mkt enklare om du slutade larva dig och slutade lansera dina fantasier som sanningar.

Igår skrev du att Catrine dödades 10/6. Oj! Där gick det undan. Finns inget och ingen i vår del av Vintergatan som bevisar att 1) hon mördats 2) att hon dog 10/6. Du snackar oerhört mkt skit. Blir du aldrig väldigt, väldigt trött på dig själv? Någonstans måste du ju känna äckel inför din egen verksamhet, den obegåvade smutskampanj du försöker (duktig är du verkligen inte) driva.

Du har ju ingen egen agenda, du parasiterar, du försöker klumpigt dämpa andras arbete och lever på tjafs, du är uppenbarligen inte intresserad av fallets djupnivåer och man undrar vad du är rädd för, var ditt hat kommer från och varför du är så desperat. Desperat måste man vara för att ägna så mkt tid åt personförföljselse, pladder och småtjafs som du, och till på köpet 25 år för sent. För din falang är loppet kört på alla sätt. Ni har fått vad ni ville (läkarna mosades, lynchades), och den barnsaga ni tror på är stendöd, ni kan inte brodera vidare på den. Enda anledningen till att du hänger kvar i tråden, tjafsar och gör bort dig är att mitt och andras grävande stör dig. Det är det enda intressanta med dig faktiskt.

Och man kan gissa varför du störs, faktiskt, utan att hamn helt fel. Finns sannerligen inte många kvar som både är desperata, har tid och är så affekterade att de hetsar mot Obducenten 2013. Och förresten, i uppsatsen du puffade för igår (20 p/högskola) kallas TH för OBDUCENTEN. Snyggt

Kretsen kring da Costa börjar idag tyna. I och med Marianne Seppeläs frånfälle är det få av Catrines vänner som är i livet, LE dog 2009, Saba året innan. Är narkomanerna så kalla att de inte bryr sig om sina mördade kamrater i intervjuer och i polisförhör? Det finns få intervjuer som går att jämföra med Sabas intervju från 2006, jag har hittat en intervju med en manlig bekant samt en kort intervju med Dagboksvittnets äldre syster. Ingen av personerna nämner Catrine, intervjun med systern till Marianne handlade dock om något helt annat och går inte att jämföra. Den manliga bekante var kanske bara flyktigt bekant med Catrine, men intervjun påminner om den med Saba, dvs han berättar om sitt liv som missbrukare.

Varför nämner inte Saba Catrine? Är detta så misstänksamt som det verkar? Den manlige bekant som nämns i ett av förhören med en annan man berättar om sitt liv som missbrukare men nämner, likt Saba inte ett ord om CdC. Om nu Saba inte ville flytta uppmärksamheten från sitt eget liv i intervjun, varför inte säga något i stil med "det värsta som hände var när min väninna dog/mördades", men inte ett ord om perioden 1980-1984, inte var hon bodde, vem hon träffade osv. Hade hon brutit upp med fästmannen när hon bodde på adressen i Hjorthagen i augusti 1984? Hon måste ha bott hos någon, hon finns inte folkbokförd där, först 1985 dyker hon upp i folkbokföringen, då inneboende hos en manlig bekant. Lever den person som hon bodde hos i Hjorthagen? Tyvärr verkar Olle Torge satsa mer på politiken idag och har tröttnat på fallet. Så många frågor...Hur kom polisen i kontakt med Saba, visste TÅ vad hon hette och kunde peka ut henne? Fästmannen gillar katter och Mozart, inte en särskilt trolig gärningsman, men vad vet han? Och hur kunde CdC ha så mycket pengar trots sitt missbruk, hon köpte en radio och växlade in över 1000 kr till portugisisk valuta i början av juni..

Ytterligare en klockren summering av echoes Rena artikeln.

Jag har läst intervjuer med Saba och Kentha S, och ingen av dem nämner Catrine, och Sabas intervju har en jättelucka, absolut. Det samlade intrycket (om man lägger ihop Sabas förhör 1984, intervjun och mörkandet av fästmannen) är att Saba hade viktig info, hon var nog på ngt sätt berörd. Och fästmannen verkar vara ngt av en mjukis, men tillräckligt hårdhudad för att punda i storstan i många långa år. Svårbedömd kille. Och heroin är som bekant en extremt avtrubbande drog

Nils K lever (bor i Solna tror jag), Sabas fd fästman lever, Kentha S lever, Solnamannen, och Mariannes syrra ...

Aha, då var väl Catrine i restagen då, om hon växlade.

Vincent är mkt, mkt intressant. Kan tänkas att han flydde pga rädsla för gärningsmannen. En likstyckare har nog ingen svårighet att skrämma iväg folk, fy fan alltså.

Jag har ju postat en snutt av Vincents förhör i tråden, ett förhör som är så jäkla slarvigt skött, det börjar mitt i en redogörelse, som polisen klipper av, precis när Vincent börjar snacka och öppna sig, man blir ju tokig alltså. Vincent säger att han och Catrine varit på krogen Röda rummet, blivit utslängda, och så byter polisen spår! Allt Vincent har att säga om Catrine ska ju med på bandet! Fan alltså, jag ska läsa de där förhören, jag kan vänta 20 år, tills förhören måste släppas. Jag jobbar på att få ut dom, men Västerortspolisen ignorerar mig, trots att jag har rätten på min sida.

Och vissa saker tål att upprepas:

Vincent köpte enligt ett vittne sex på E-vägen, han smet från förhör i ett halvår (ett vittne sa att han sågs på MS-gatan i nov 1984), han var skriven 1 km från vardera fyndplatsen, han bodde på E-vägen och jobbade där, han var djurmänniska sen barnsben, uppväxt på bondgård, han jobbade som dörrvakt och på cirkus, han utreddes för olaga hot och bedrägeri, han hade flera bilar (bla en pickup), han hade missbruksproblem enligt ett vittne, Vincents juridiska ombud hade kontor på MS-gatan (och ombudet dumpade Vincent pga att ngt var knas med Vincent), Vincent har upplevts som labil, han var en rättshaverist, han dömdes för djurplågeri (dränkte 3 hästar 1990) och bedrägeri, han dog i misär på en misbrukarcamping 2005, han kom från jägarsläkt, han fifflade med telefonnummer och adresser på klassiskt tjuvmanér, han hade ngn koppling till en bordellverksamhet, och var enligt ett vittne våldsam mot "flickorna" på bordellen, han tränade på gym (användande av steroider tänkbart, inte alls bevisat), var fysisk/atletisk, han idrottade som ung, han kände Catrine och han sa att de lärde känna varandra på MS-gatan, han avvecklade firman och livet i S-holm efter Catrines död. Vincents firma 1984 hette Billiga Andersson och var en flyttfirma, dvs arbetsplatsen borde varit full med emballage, städgrejer osv.

Oj, det är en del att grunna på. Och man vill liksom inte tro att just denne man skulle slunkit igenom polisens nät, för ärligt talat, alla lampor lyser rött hos Vincent, och var han inte skyldig så var han iaf extremt intressant, pga sin personlighet, sitt beteende, personkopplingen och kopplingen till fyndplatsernas närområde. Och var det ngn som kunde snappat upp rykten på E-vägen så var det ju Vincent.

Nej, man vill inte tro att Vincent var viktig och att polisen missade chansen, men allt är möjligt förstås, och kunde poliserna blåjaga och krossa TH och TA kunde poliserna väl vara så dumma att de inte hanterade Vincent korrekt heller, inte förvånande i så fall.

Och tänk om Vincent faktiskt är den rätte, den vi söker, eller kanske fanns gärningsmannen precis i Vincents närhet Svindlande tanke.

Jag skulle ge vad som helst för jobblistor från E-vägen.

Bara för att kolla om något bekant namn står med där.

Hur menar du att han misstagit sig? Att det inte var Catrine, som han kände bra sedan tidigare, som han träffade på Gamla Brogatan? Både arkitekten och JE grundade sina vittnesmål på dagboks och arbetsanteckningar, även om det är betydligt längre tid mellan de två vittnesmålen. Du har ju tidigare skrivit att du misstänker att han tagit fel på datum, men JE hängde upp sig en sak som hände den 15:e juni 1984.
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/4262/Intervju-med-sista-vittnet
Arkitekten kan ju också ha misstagit sig, och skrivit fel datum i sin dagbok?

Det måste ju bara att gå att få fram något, det är jag säker på. Vilket gat nr var det firman låg på Eugeniavägen? Det har postats tidigare tror jag men hittar det inte nu..