Tycker det känns fel att säga att språk är "fula", men språk jag har väldigt svårt för är:
Finsk-Ugriska språk, främst finska, estländska och ungerska. De är inga öronsmörjare direkt. Kan man uttrycka sig romantiskt med sådana språk?
Enkelstaviga asiatiska språk som thailändska, jag får huvudvärk av allt "naaj gooj may do mi gon-aktigt". Ännu glad att jag sluppit dessa språk bakfull.
Kinesiska, antar att det är
mandarin jag syftar till. Har inte alls samma elegans och känsla som exempelvis japanska. Känns primitivt och ocharmigt.
Holländska/Flamländska. Väldigt få kan låta seriösa på detta språk där det låter som att en tysk satt sauerkrauten i halsen.
Nynorsk/Bergendialekt. Frustrerande språk med långa vokaler som bara grötar till allt bortom förståelse. Närmast traumatiskt att träffa en riktigt fin norsk jente och sedan höra denne öppna munnen med något så groteskt. Bokmål tycker jag däremot om.
Danska. Det säger det mesta att danska barn lär sig språket långsammare än de flesta andra nationaliteter. Obegripligt okultiverat och grötigt språk.
Se
http://www.youtube.com/watch?v=rV3qFP-8a0g för ett humoristiskt exempel på dansk öronterror. Förhoppningsvis är det en del parodi inblandat men det är ändå ganska talande.
Arabiska. Tycker språket låter så oerhört hetsigt och hackigt, med mycket "slem i halsen-ljud". Också ett språk jag kan få ren huvudvärk av.
Hebreiska likaså.
Italienska. Egentligen inte direkt "fult", men det låter så högtravande, hetsigt och ignorant tycker jag.
Franska lider av lite samma symptom.
Svenska med bred gnällbältesdialekt. Helt enkelt hemskt och jobbigaste svenska dialekten, möjligen tätt följt av bred
"finare delar av Stockholms-dialekt."