Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

En annan sak som låter en aning märkvärdigt, är detta med obucenten. Stämmer det att hans fru hittades mystiskt död i lägenheten? Påstått självmord alltså? Hängd, och obducenten ska ha varit helt besatt av just hängningar...

En annan sak som tycks vara riktigt är att obducenten var en frekvent kund hos prostituerade?

Hur förklarar ni alla dessa "sammanträffanden" som det bara flöder av gällande dessa läkare? Det måste finnas några konkreta fakta som gör er så säkra på att de är oskyldiga? Så vitt jag ser, tyder inte så mkt på det.

Jag menar, kan vittnesmålet hon gav augusti 1984 stämma överens med det hon gav 1988? Är de förenliga med varandra? Stämmer båda två? Eller innehåller något av vittnesmålet (medvetna) lögner?

Det är egentligen bara en ja eller nej fråga, är de förenliga med varandra?

Nej, jag tycker inte det finns några lögner där. Kan inte se att de inte stämmer.

Du har problem med att förstå saker och ting märker jag, det är alltså hela konfrontationen som spelas upp i Attund och som alla som var där kunde höra och märka så blev paret duktigt och ordentligt vägledda till att peka ut rätt man, problemet var att de hade inte en aning om vem som var rätt man så polisen som utförde konfrontationen hade ett rent helvete att få dem att förstå.

Det var ju betydligt lättare med Lisbeth " det ser man ju vem som är alkoholist" Palme, där satt den som en smeck tidigt, det var ju betydligt värre i det här fallet

Så mycket för fotokonfrontationen, det vart ju värre senare när det infördes barnvittnen.

Så båda hennes vittnesmål stämmer? De är förenliga med varandra?

Ja, jag tycker det. Har inte haft någon anledning att betvivla det.

Dessa uppgifter som tydligen ska ställa läkarna utom rimligt tvivel oskyldiga, det pratas väldigt mycket om dem, men exakt vad dessa uppgifter består av, tycker jag det råder det en smula oklarhet kring.

Seppälä hörde på eget initiativ av sig till polisen i augusti 1984. Hon sa att hon och systern stött på Catrine i början av juni och hon kom sedan fram till att det var den åttonde juni. Hon hade inte sett Marianne på någon månad före händelsen den åttonde juni, och detta var också den sista gången.

När hon sedan 1988 kom fram med dagböckerna så träffade hon Catrine (enligt dagböckerna) följande datum 1984:
3/6
4/6.
(6/6 Catrin hälsade till Marianne via en kompis)
(7/6 Catrin hälsade till Marianne via en kompis)
8/6

Anser du fortfarande att vittnesmålet från 1984 (enligt vilket hon träffade Catrine åttonde juni för första gången på någon månad) är förenligt med vittnesmålet från 1988 (enligt vilket hon träffade Catrine 3/6, 4/6 och 8/6)?

Ja det är skrämmande. Man undrar hur många som blivit oskyldigt fängslade egentligen.

När incestvågen var som värst så drog ju mammorna incestkortet direkt när det började knaka i fogarna och frågan om vem som skulle få vårdnad dök upp.

Barn ljuger aldrig! Sa barnet bu så var det buren för pappsen.

Det jag känner till om och minns av detta är att hon försökte komma ihåg när hon sista gången såg till CdC (och det var i samband med att de skulle köpa knark) och med systerns hjälp så kom de fram till att det måste ha varit den 8/6, eftersom Systemet skulle hålla stängt sedan pga en långhelg, i detta fall pingsthelgen. I dagboken stod det att CdC sovit över hos henne den 3/6 (om jag minns rätt), men att det kunde diffa på några dagar, eftersom det kunde hända att MS i efterhand fyllde i dagboken och att det inte alltid blev klockrent med datumen.

Men oj, inte trodde jag att du var en bräcklig och skör konstnärssjäl , din attityd och dina inlägg tolkade jag som att du var van med hårdare tag, men du kan inte påstå att du tror att det är på ett visst sätt utan att belägga varför det skulle vara som du tror.

" - Det är enkelt så till vida, svarar Tomas Eriksson, att frågar man ett barn vid tre års ålder om något som barnet var med om vid ett år och sju månaders ålder - då har barnets svar ingen som helst tillförlitlighet.

För det första: för att man senare ska kunna minnas en upplevelse måste man förstå vad man varit med om. Barns hjärnor kan inte förstå den här typen av sammanhang förrän flera år senare.

För det andra: så små barns hjärnor har inte den minneskapaciteten. Minnesfunktionen är beroende av vissa strukturer i hjärnan - hippocampus, neocortex, prefronala cortex. Innan dessa strukturer har utvecklats kan man inte minnas.

För det tredje: den som förmedlar ett minne måste kunna redogöra för vad som hände. Det kan inte en treåring. "

Du får nu en chans till att motbevisa vad Tomas Eriksson hävdar, gärna med citat och länkar.

Anser du fortfarande att vittnesmålet från 1984 är förenligt med vittnesmålet från 1988?