Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Hotellet Kazuko Toyonaga bodde på i Freiburg, "Hotell Schiff": http://imageshack.us/photo/my-images/841/bi6t.jpg/

Så enkelt är det inte, Claudie. Menedsgrejen har ju varit en av hörnstenarna i PLs kampanjande. Och kan han föra fram bevis för det, så är det ju viktigt för läkarvännerna. Men, om han är beredd att tumma på det hela, för att hon ska framstå som den han misstänker henne för att vara, så är det ju inte särskilt snyggt gjort och då kan man börja undra vilka fler fulspel det finns i Döden är en man, i så fall.

Ni tror ju, utan att blinka, att MS (R.I.P) var en menederska, men kan för ert liv aldrig ens komma på tanken att PL kan fara med osanningar. Vad är det som säger att han inte gör detta?

Jag menar, kan vittnesmålet hon gav augusti 1984 stämma överens med det hon gav 1988? Är de förenliga med varandra? Stämmer båda två? Eller innehåller något av vittnesmålet (medvetna) lögner?

Det är egentligen bara en ja eller nej fråga, är de förenliga med varandra?

Du har problem med att förstå saker och ting märker jag, det är alltså hela konfrontationen som spelas upp i Attund och som alla som var där kunde höra och märka så blev paret duktigt och ordentligt vägledda till att peka ut rätt man, problemet var att de hade inte en aning om vem som var rätt man så polisen som utförde konfrontationen hade ett rent helvete att få dem att förstå.

Det var ju betydligt lättare med Lisbeth " det ser man ju vem som är alkoholist" Palme, där satt den som en smeck tidigt, det var ju betydligt värre i det här fallet

Så mycket för fotokonfrontationen, det vart ju värre senare när det infördes barnvittnen.

Dessa uppgifter som tydligen ska ställa läkarna utom rimligt tvivel oskyldiga, det pratas väldigt mycket om dem, men exakt vad dessa uppgifter består av, tycker jag det råder det en smula oklarhet kring. Jag har nämligen inte sett några som helst inlägg som på ett sakligt sett motiverar åsikten att läkarna inte har styckat den här tjejens kropp. Det enda försöket till motivering som jag kunnat se, är påståendet att hela rätten på något vänster ska ha blivit helt hjärntvättade av några feminister, och därför helt och hållet hittat på att två läkare skulle ha styckat kroppen. Den motiveringen är, ur ett rättsligt perspektiv, något luddig.

Det var utan tvivel ett av de dummaste inlägg jag läst i tråden, vad i debatten specifikt är det du inte förstår?

Det finns inga oklarheter juridiskt angående fallet, problemet som blev var att det vart politiskt.

Hur menar du nu?
Det finns hur många inlägg som helst som beskriver de argument som gör att det finns all anledning att tvivla på de så kallade indicier som fanns mot läkarna. Långt ifrån alla handlar om en feministisk konspiration.
Ett argument är det orimliga i "barnets(!) berättelse" och ett annat är argumentet om det omöjliga tidsperspektivet i gärningsbeskrivningen.
Att sedan vissa belackare säger att gärningsbeskrivningen kan vara fel, och att läkarna är skyldiga ändå anser jag vara inkonsekvent och bara ett sätt att helgardera sig. Tingsrättens resonemang bygger på gärningsbeskrivningen, och den är felaktig. Utan den hade dessutom tingsrätten mycket väl kunnat komma till en annan slutsats.
Inför dem som avfärdar kritiken mot barnets berättelse med antingen "verkligheten för oss som har barn" eller "forskare har alltid olika uppfattningar" är jag nästan mållös. Det bästa svaret där blir nog:

Skönt att komma och snacka om "rättsligt perspektiv" samtidigt som man för ett genomidiotiskt resonemang som bygger på omvänd bevisbörda.

Har för egen del inte sätt ett enda sakligt argument för att Christer Petterson är oskyldig.

Tål att repriseras, Jan Olsson vittnesmål i Attunda.

" När Jan Olsson i da Costafallet och Quickfallet vittnar om felsteg i den egna arbetsgruppen blir han en av Återtågets hjältar. Det kostar på att för sanningens skull avslöja arbetskamrater och gå emot ett etablissemang som ryckts med i en gruppanda och efteråt inte vill medge att de begått fel.

Jan Olsson är en människa som vågar och orkar säga: Vi hade fel. Jag ångrar att jag var med om det. Han har sagt: ”Vad händer när en förundersökningsledare låter utredningar vila på lös sand? […] Vinnare och förlorare? Förlorare är vårt rättssystem och vinnare är de mördare som går fria.” (AB 2008-12-16)

En Återtågets hjälte blev också journalisten Olle Andersson när han i måndags under ed beskrev journalisternas beteenden "som en gammaldags, offentlig lynchning":

- Jag undantar ingen, inte mig själv heller. Jag löpte med så gott det gick. […] Jag ser tillbaka på min bevakning av det här ärendet utan någon som helst stolthet.

Nu till Jan Olssons vittnesmål. Han är född 1936 och har haft en lång yrkesbana som polis, kriminaltekniker, krim.kommissarie. Han började 1968 på den tekniska roteln, arbetade som brottsplatsundersökare till början av 1990-talet, blev fältchef och har bland annat arbetat med utredningen av Lasermannens brott. Under 1990-talet var han chef för Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp, GMP-gruppen, i samarbete med bland andra psykiater Ulf Åsgård.

- Utredande poliser ute i landet begärde vår hjälp, säger Jan Olsson. Vi skulle se på fallet med nya ögon. GMP-gruppen bestod av erfarna poliser, psykiater, beteendevetare, rättsläkare. Vi stod för en ny och nyttig företeelse som nu används. I en komplicerad brottsutredning behöver man kompetenta människor som kommer utifrån.

Jan Olsson har även arbetat med ett SIDA-projekt i Sri Lanka. Han visade där hur kriminalteknisk metodik vid brottsutredningar förstärker demokratin. Kriminalteknisk bevisning ersätter ”de hårdhänta förhörsmetoder” som tillämpas i diktaturer. Sedan 2001 är Jan Olsson pensionerad.

På en inledande fråga av advokat Carl Johan Vahlén berättar Jan Olsson om da Costafallet. Hur chockartat det blev att ställas inför Teet Härm i tingsrätten.

- Jag kände Teet Härm sedan tidigare. Han var en utomordentlig rättsläkare, mycket duktig. När han blev misstänkt informerades vi poliser, Jovan Rajs och andra på rättsläkarstationen men inte Teet Härm själv. Han var uppenbart irriterad. Han märkte att andra hade information som han inte fått men förstod inte vad saken gällde.

- Jovan Rajs känner jag mycket väl. Vi har umgåtts även familjevis. För mig var den totalt orimlig - denna misstanke mot Teet Härm. Men jag gjorde som många gör i det läget. Jag stoppade huvudet i sanden. Jobbade med andra ärenden. När da Costafallet togs upp igen efter Palmemordet blev jag tillfrågad. Själva brottsutredningen i da Costafallet hade gjorts i Solna. Nu övertogs den av Stockholmspolisen. Jag sa ja, åtog mig uppdraget.

- Om den här misstanken mot Teet Härm och Thomas Allgén var riktig skulle man hitta bevis. Det kändes väsentligt även personligen för mig. Så jag granskade materialet. Jag var hemma hos Thomas Allgén och gjorde husrannsakan. Jag gjorde husrannsakan även i hans bostad i Borås och vid läkarcentralen där han jobbade. Jag var till och med ute på en ö, nära det ställe i skärgården där jag och min hustru har sommarställe. Vi skulle gräva där efter Catrine da Costas huvud. Thomas Allgéns förra fru hade sagt att huvudet skulle finnas där i en rabatt.

Jan Olsson redogör för brister i Solnapolisens utredning:

- När man ser till själva fyndet - sopsäckarna - då upptäcker man direkt brister i den ursprungliga utredningen. Det finns inga viktuppgifter, sopsäckarnas vikt. Det ska finnas! För säckarnas tyngd berättar hur mycket gärningsmannen kan tänkas bära. Om det är en stor och stark person eller någon som inte orkar lyfta lika tungt.

- Man ska också dokumentera om gärningsmannen haft ungefär samma vikt på kroppsdelarna i alla fyra säckarna. Då handlar det om ett kontrollerat beteende. Men här fanns inte vikterna dokumenterade.

- Det är också viktigt att notera i vilken ordning kroppsdelarna ligger i säckarna. Ordningen berättar om beteendet när man sönderdelar kroppen. Inte heller detta hade dokumenterats. Efter da Costafallet hade Jovan Rajs samlat material om styckningar från hela landet. Det blev ett 20-tal styckningar. Jag har det materialet med mig här.

Domaren avböjer att gå in på detta. Jan Olsson fortsätter:

- En annan viktig sak: Fyndet vid Essingeleden bestod av två enkla säckar, sammanknutna med en så kallad överhandsknop i själva plasten. Bredvid låg en handduk, ganska prydligt. Kan den höra till? Handduken låg på vägen fram till säckarna.

- Det fyndet berättar att sannolikt har det gått hål på säckarna. Handduken har troligen använts för att göra rent i en bil eller göra rent händerna på den som burit säckarna. Nästa fynd som påträffas består av dubbla säckar med kroppsdelar. Det tyder på att den som gjort det här brottet har lärt sig att säckarna kan gå sönder. Därför används nu dubbla säckar.

Jan Olssons berättelse om sopsäckarna kompletteras av advokat Kerstin Koortis vittnesmål om en ny teknik där tunna guldlager avslöjar även gamla fingeravtryck på plast. Se Anders Carlgrens blog: http://stadsholmen.blogspot.com/2009/12/fingeravtryck-pa-liksackarna-kan.html

Jag undrar förresten: Vad betyder det att i denna rättegångs långa rad av vittnen är Kerstin Koorti den enda kvinnan?

Jan Olsson fortsätter:

- I mitt anteckningsblock från den tiden ser man hur jag funderar: Gärningsmannen är troligen någon som bott i själva staden och transporterat ut kroppsdelarna. Styckmord är ett känt fenomen i tättbebyggda städer. Den som som vill bli av med en kropp måste transportera ut den ur sitt närområde.”

Jan Olsson minns hur han insåg att fakta talade emot utredarnas fokus på Teet Härm som gärningsman:

- Jag tänkte: Lösningen finns inte i den riktning ni tittar! Människor som gör sådana här brott är missbrukare. Alkoholister. Jag tror att det är en defensiv styckning. Men sedan, när jag framförde att det här var ett annorlunda fall än utredarna trodde sa de: " Jaha, den här Teet Härm, han är så listig, han driver med oss. Teet Härm lägger ut villospår. Därför kunde det göras på det här sättet. Det är därför det ser ut på det här sättet."

- Min tanke nu är att vid den här typen av brott ska man använda gärningsmannaprofilgruppen, GMP. Det här ska aldrig kunna hända i vårt land. Jag beklagar att jag varit del av det här. Att jag varit del av ett system där det kan gå så här.

- När människor begår sådana här brott hittar man motsvarande material i deras hem. De har haft fantasier. Då finns det spår och material av dessa fantasier i deras hem. Numera finner man sådant material i deras datorer. Men hos Teet Härm och Thomas Allgén fanns ingenting. Inte tillstymmelse till en porrbild, som man annars kan tänka sig inte är så ovanligt. Men hos dessa läkare fanns ingenting. Ingenting. Och jag meddelade det till utredningen.

Advokaten:

- Tog de till sig den uppgiften?

Jan Olsson:

- Jag utgick från det. Men jag vet inte. När en människa är misstänkt för något … När man ligger rätt i sin misstanke, då hittar man alltid saker. Men här gjorde vi inte det. Det som hände var beklagligt.

- Om man tänker utifrån gärningsmannaprofiler: I den här styckningen är ett bröst är bortskuret. Någon del i underlivet har inte heller hittats. Vad är anledningen till det? Det är ganska enkelt att konstatera när en styckning är aggressiv. När det är del av samma brott att först mörda och sedan stycka.

- Men sedan finns det fall när människor har styckat bara för att få kroppen ut ur huset men ändå skurit i könsdelarna. Vi känner till ett fall från 1952. Det var en transportstyckning men ändå hade gärningsmannen skurit av penis och lagt i en ficka. Människor som gör sådana här brott är så annorlunda. Vad kan det vara för människor? Många av dem har en vana att stycka kroppar. Jägare. Styckmästare. Det finns också en läkare i Göteborg som begick ett styckmord. Det är en svår process att försöka komma åt dessa gärningsmän. Oftast är de alkoholiserade, missbrukare. Men de kan fortfarande ha ett nätverk kvar och en egen bostad där brottet skett.

JK ställer inga frågor

Jan Olsson återkommer måndag den 14 december för ett kompletterande förhör:

Advokat Carl Johan Vahlén:

- Har Jovan Rajs någon gång framfört sin uppfattning om vem han misstänkte?

Jan Olsson:

- De gånger han talade med mig om detta hade han en misstanke om sin kollega. Det fanns ingen tvekan från Rajs sida om Teet Härms skuld.

Jan Olsson berättar om en rekonstruktion i en lägenhet på Krukmakargatan. Det gällde Teet Härms första frus död. Hennes föräldrar hade anmält Teet Härm misstänkt för mord.

- Vi fick låna lägenheten och ställde dit en säng som stämde med hur det var. Det framgick klart att allt överensstämde med vad Teet Härm hade berättat. Efteråt satte vi oss på sängen, Jovan Rajs och jag. Då sa Jovan Rajs, det minns jag väldigt tydligt: "Det här är inget brott."



http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/jan-olsson-vittnesmal-undervisning-pa.html

Tänk om en riktig polis och inte en dilettant från sedlighetsroteln fått hand om fallet, så mycket annorlunda det hade kunnat bli.

En annan sak som låter en aning märkvärdigt, är detta med obucenten. Stämmer det att hans fru hittades mystiskt död i lägenheten? Påstått självmord alltså? Hängd, och obducenten ska ha varit helt besatt av just hängningar...

En annan sak som tycks vara riktigt är att obducenten var en frekvent kund hos prostituerade?

Hur förklarar ni alla dessa "sammanträffanden" som det bara flöder av gällande dessa läkare? Det måste finnas några konkreta fakta som gör er så säkra på att de är oskyldiga? Så vitt jag ser, tyder inte så mkt på det.

Har tittat på en serie avsnitt på "tuben" som heter "styckmordet" som är uppdelad i 11 stycken tiominutersavsnitt. Efter att ha sett dem så kan jag bara konstatera att det inte handlar om något annat än en rättsskandal. Även om de är skyldiga så finns inte ett enda konkret bevis. Helt sanslöst. Ingen ska kunna dömas med så här tunna underlag. Den där frireligiösa morsan som "förhörde" sin tvååring borde ju fan ha fängelse själv. Paret med fotobutiken (som jag såg i en annan serie på tuben) verkade ju inte heller ha alla hästar hemma. Snacka om efterkonstruktioner efter att ha pratat med varandra. Det är fan tragiskt att sånt här kan hända

Ja det är skrämmande. Man undrar hur många som blivit oskyldigt fängslade egentligen.

När incestvågen var som värst så drog ju mammorna incestkortet direkt när det började knaka i fogarna och frågan om vem som skulle få vårdnad dök upp.

Barn ljuger aldrig! Sa barnet bu så var det buren för pappsen.