Flashback är en fantastisk källa att ösa ur om man bara vet hur man finner guldkornen. När det gäller nostalgi på youtube är
erikbe svårslagen.
Och nu inför för-VM så kan det vara läge att blicka tillbaka. Jag väljer såklart 1982.
VM-krönikan 1982 med Hansson, Hegerfors och Kindvall.
http://www.midsommar94.se/video/65842991
Ett underbart tidsdokument.
Mer än halva tiden, dvs 46 minuter, hann gå innan man fick se en italienare sparka boll. Inte förrän man lämnat gruppspelet och hamnat i den briljanta gruppen med försvarande världsmästarna Argentina och storfavoriterna Brasilien ansågs de vara värda uppmärksamhet. Kanske inte helt fel eftersom det var där och då som de trots allt visade sitt värde…
Jag upplevde som liten pojke hela turneringen nere i Italien, där jag såg samtliga matcher hos diverse infödingar. Sagan om den fula ankungen. Nervositeten. Diskussionerna. Matcherna. Och ett galet firande.
Det har satt sina spår…
Hegerfors hade haft ett antal månader att samla sig och svälja sin bitterhet, men lät ändå undslippa sig följande i krönikan.
Efter 58:02:
”För oss som älskade Brasilien så kändes det nästan som att turneringen tog slut när Brasilien blev utslaget här av Italien. Det var en deppardag av stora mått nere i Barcelona bland alla journalister, utom de italienska förstås.”
59:19:
”Var ändå inte Brasilien på något sätt de moraliska världsmästarna, så som de spelade fotboll?”
Och då kan man fundera på vad som sas under och direkt efter matchen i svensk television. Medan jag deltog i segeryran i Italien…
Guldstjärna för att man lät Nisse Liedholm få komma till tals inför finalen (76:52).
Jag gillar själva krönikan. Ett alldeles fantastiskt tidsdokument med svenska TV-legendarer i huvudrollerna.
Från 2009-02-14:
Citat:
Ursprungligen postat av
Brille68
Under VM 1982 så kunde man uppleva skandalmatcher (Tyskland - Österrike), legendariska matcher (Brasilien - Italien och Tyskland – Frankrike), ”uppstickarnationer” i form av t ex Algeriet, Honduras och Kamerun samt stjärnor som Boniek, Platini, Rummenigge, Passarella, Maradona, Zico, Eder, Socrates och Falcao för att nämna några.
Italien kom från skandaler i Serie A, med ett hårt kritiserat lag. Tvivlet vändes till skam och vrede då de precis lyckades ta sig vidare ur det första gruppspelet med enbart oavgjorda resultat. Trycket utifrån skapade en fantastisk sammanhållning.
Då väntade de regerande världsmästarna, som var förstärkta med supertalangen Maradona. Efter en stenhård match där Gentile raderade ut Maradona, så stod Italien som segrare. Men man var fortfarande tvungna att besegra det stjärnspäckade Brasilien, som var storfavoriter till titeln. En match mellan olika stilar där den mest kritiserade italienska spelaren, Rossi, äntligen visade sig. Matchen slutade med välförtjänt 3 – 2 seger för Italien, där Rossi som bekant gjorde Italiens tre mål. En magisk match där Brasilien inte förlorade för att de själva spelade dåligt utan för att Italien var ännu bättre.
Efter det var det uppenbart att Italien skulle bli världsmästare. Under semifinalen mot Polen och finalen mot de regerande europamästarna Tyskland, så tror jag att alla spelarna på planen var medvetna om att Italien skulle vinna, redan innan spelet ens börjat. Det hindrade dock inte att semifinalen mellan Tyskland (som i detta VM hade fått den otacksamma rollen som de ”onda”) och Frankrike också blev en fantastisk drabbning.
Jag upplevde detta VM i Italien, med allt vad det innebar i form av känslomässig berg- och dalbana. När jag kom hem så visade sig att nästan alla hade missat den fantastiska sagan och missförstått de otroliga drabbningarna. ”VM hade ju såklart dött när Brasilien så orättvist hade åkt ut”.
https://www.flashback.org/sp15126506