Bäst anpassade ideologin efter människan

Ja.

För att man kan vara nöjd med det allra minsta och enklaste.

Absolut bättre, det borde vara oacceptabelt för alla att vilja uppnå någonting som inte ger dig någonting men förgiftar vårat hem. En sportbil har 0 syfte. Jo man kan köra snabbt, det ger en en tillfällig kick. Sen lämnar den dig tom.

Vi är uppväxta med att jaga efter saker som har noll betydelse, när du väl har mer pengar än du kan spendera så kommer du förstå att det är helt meningslöst. När du köpt upp allt du "drömt" om och känner inget annat än ett tomrum.

Hur rättfärdigar man att 10 % av världen äger 90 % av världens leksaker? Hur kan detta någonsin kännas som den bästa lösningen?


Med risk för att låta för hippie!! Kärlek mannen, Kärlek är vad vi behöver

Kapitalism dödar fattigdom, är inte det viktigare än det faktum att folk kan köpa sportbilar?

Förövrigt håller jag med dig. Det västerländska samhället är oerhört degenererat och ytligt och vi har liksom tappat greppet om allt det som är viktigt i livet i förmån för status och saker som glänser. Kärlek är vad vi behöver.

På vilket sätt är vi ytligare än t ex 1700-tals-människorna? Vad menas f ö med degenererad och ytlig?
Hur mäter du att mängden kärlek per människa är mindre nu än "då" (när nu det var)?

Eftersom människor är rätt så olika så vore det väl en ideologi som skapar ett ramverk där folk med väldigt olika uppfattningar om hur man ska leva kan följa sitt hjärtas bevåg utan att andra behöver ge sitt okej eller påverkas enormt negativt av det.
Om man nu vill jobba mindre eller vara ledig mer bör således lämnas till individen.
I min mening är en väldigt välfungerande ideologi en som kan ha två grannar som bor bredvid varandra, varvid den ena lever ett liv efter socialistiska föreställningar och den andra kapitalistiska, utan att de behöver mörda eller skjuta ner varandra. De tillhör olika föreningar, de handlar i olika butiker, de har olika jobb och jobbar olika mycket, men inget i den enas beteende hindrar den andras beteende (förutom i någon existentialistisk mening varvid socialisten hindrar kapitalisten genom att han inte kan investera i deras bolag).

Om man anpassa en ideologi efter vad folks instinkter är, då tror jag vi skulle ha någon form av anarko-kommunism eller anarko-primitivism. Vissa instinkter, som avundsjuka och slapphet exempelvis, tjänar dock oss inte så vi behöver skapa vissa incitamentstrukturer om vi värderar välstånd högre än vår natur. Som exempelvis äganderätt, så att det är värt för kollektiv eller enskilda individer att göra långsiktiga investeringar i samhällsbilden. Eller lag och ordning, så folk inte bara drar runt och dödar varandra.


Vad kapitalismen gör är att den skapar en struktur varvid girighet och att tjäna ens egna ändamål verkar för att förbättra livet för hela samhället.

Jag vet inte vari man inte uppmuntras att bete sig väl i ett kapitalistiskt samhälle. Jag tror du missförstår sociala relationer du har med vänner med hur man bör uppföra ett system som (inte bygger på vänskap utan) sträcker sig globalt. Klart man inte köper vänner, då vore man sociopat, men byggde vi en världsekonomi på att man skulle tycka om varandra och göra saker för att man är snäll, då skulle ingen göra någonting för någon alls. De enda man skulle göra något för vore för de personer som är i sin närhet, för det är mänsklig natur. Du bryr dig inte om barnen i Afrika lika mycket som dina egna barn, hävdar du motsatsen ljuger du.


När du har ett väldigt högt välstånd är det ingen mening för dig att arbeta en enda dag mer i ditt liv om du inte får något rejält utav det. Vi vill inte att dessa människor sätter sig på arslet, för det arbetet en sådan person utför är värt långt mer än en sportbil för alla andra. En överläkare kan välja att bara sluta jobba, eller jobba övertid och rädda fler liv. Samhället premierar övertid via marknadsprocessen, även om de samtidigt klagar på att de tycker läkaren har för mycket pengar har de ändå sett till att så är fallet för att tjänsten som bistås får ett sådant högt pris.

Du visar väl snarare hur illa samhällsbilden skulle bli om man införde lönetak. Varvid högt produktiva människor i peaken på deras liv bara slutar arbeta. Vi behöver göra det värt för dessa personer att jobba, därmed stora skillnader i välstånd, för att vi helt enkelt värderar deras tjänster så högt.


För att den strukturen gör det möjligt för även de fattigaste att få fler leksaker.

Nu vet jag inte hur förmögenhet är en leksak, det är mestadels tråkiga maskiner och äganderätter i bolag som producerar och säljer saker. Det gynnar alla att det finns bra ägare. Få personer vet hur man ska gå till väga för att öka produktiviteten, och vi vill att dessa personer har inflytande för allas bästa, du ger inte en snittperson ansvaret över barnvårdsavdelnigen på akademiska sjukhuset, folk skulle dö. Förmögenhet ackumuleras som betyg skulle göra om de var en exponentialfunktion, den som kan tjäna andra väl blir rikare.

Fördelningen kan givetvis störas av saker som bailouts, regleringar som hjälper vissa personer, korruption, etc. men som princip är ett system som premierar att de som är duktiga på att tjäna andra människor i kapitalstrukturen de människor som bör få fortsatt ansvar för det. Varför skulle vi vilja stycka upp Apple, Google, Microsoft, Wall Mart, IKEA, etc. när så många värderar dessa tjänster så högt? Ändamålet att folk skulle ha det mer lika i förmögenhet skulle resultera i att alla blev fattigare. Ta det på ett lägre plan. Säg att jag bygger ett högst automatiserat pappersbruk. Vari finns värdet att stycka upp den i flera bitar? Det går inte att använda den då. Istället för att få flera kilometer papper i minuten får man enbart ut någon enstaka meter.

Om man vill finna en ideologi som fungerar "bäst" för människan så måste man först ta reda på vad människan är för sorts varelse. Man bör utgå från vår natur istället för att tänka på det materiella, även om det spelar in.

Vi människor är en del av naturen och dess evolution, så därför måste en bra ideologi se detta som grundsats nummer ett. Vi är ett flockdjur som bygger samhällen, vilket måste vara grundsats nummer två. Vi är alla individer inom vår flock och har olika egenskaper, vilket måste vara grundsats nummer tre.

Insikt om vår plats i naturen samt en balans mellan flock- (kollektivt) och individualistiskt tänkande.

De naturliga flockarna vi lever i är förstås våra folk, och folken är grenar på evolutionens träd, och skiljer sig ofta både biologiskt och kulturellt.

Därför är jag för en ideologi som baseras på folkgemenskap, där vi ser oss som folkkamrater istället för främlingar eller klassfiender. Samhällets viktigaste funktioner bör vara folkägda, d.v.s. statliga, såsom gruvnäringen, elförsörjningen, bankerna, järnvägen, post- och teletrafiken m.m.. I övrigt bör äganderätten försvaras och den privata uppfinningsrikedomen och skaparkraften värnas och premieras. Utbildningen bör vara fri och sporra individernas fallenheter, för att uppmuntra eleverna att bli bra och stolta yrkesmän. Det är klart att olika yrkesgrupper tjänar mer än andra, men alla yrken förtjänar ära och stolthet. Både läkare och bilmekaniker håller ju igång samhället och gör nytta för folket i stort, så där bör inte finnas några motsatsförhållanden.


Det är därför jag är nationalsocialist istället för överdriven individualist (liberal) eller kollektivist (marxist). Jag ser människan som en produkt av naturen istället för av pengarna och materiell fördelning.

Jag drog en sandlåde parallel. 10% av barnen har 90 % av leksakerna i sandlådan (världen), vi lär barn att dela med sig. Varför kan vi inte göra samma sak? Det gynnar inte alla att ha en bra ägare. Det hade gynnat alla att äga allt tillsammans.

Vi behöver inte saker. Vi behöver näring, närhet och sysselsättning allt annat är överflöd.

För att alla inte har de kompetenserna. För att om jag försöker leda el, snickra en stol, göra en operation eller reparera en bil kommer jag göra mer skada. För att vi specialiserar oss, vilket gör att vi kan producera mer saker med mindre belastning och kortare arbetstimmar.

Sen är det inte ens sant, de delar med sig. Inte som att du lever i en parallell ekonomi som inte har gjort investeringar i maskinkapital, där alla varor är snordyra och där du knappt kan klara att leva för att ekonomin är så primitiv. Löneökningen på ett fabriksgolv är helt beroende av att "leksakerna" blir bättre.


Nej, bara rent fel. Om du exempelvis har ett företag där folk jobbar väldigt kort tid för att byta till andra jobb, som McDonalds, då fungerar det inte om arbetarna kan rösta för ett sådant kooperativ skulle inte klara sig i längden. Detta har hänt i Sverige, med Konsum. Man hade folk som bara drog runt och inte gjorde någonting, samtidigt som de plocka hög lön.
Eller ta bolag som sysslar med mycket forskning, typ Eriksson eller AstraZeneca. Varför skulle du som arbetare idag vilja investera i något som ger utdelning decennier i framtiden?
Ta även bolag som är beroende av kapitalinvesteringar i fabriksutrustning.

Så man behöver olika ägandeformer. Kooperativ är bra på att hjälpa människor, välgörenhet, samt för mindre bolag. Men i de flesta fallen, för att vi ska kunna ha så billig mat och slippa behöva jobba så mycket (ha detta överflöd således), så fungerar det inte att "alla äger".


Varför har du en dator? Alltså, du tror uppenbarligen inte på vad du själv säger, eller så förstår du inte innebörden av det.

Sen är det inte intressant vad vi behöver, det är intressant vad vi vill ha. Jag vill inte ha sysselsättning, jag vill ha saker och fritid. Vill du ha näring och jobb så är du fri att organisera ditt liv efter det. Det är vad jag hävdar är en bra ideologi, en som tillåter dig att vara hippie och mig att vara slacker.

Det kan hjälpa att ha premisserna rätt om man vill förstå mänskligt beteende och allra minst denna girighet vi ser överallt idag.

All form av motivation härstammar från samma del av hjärnan, oavsett om du springer för guld i OS eller är en bankchef vars enda mål är högre bonus.
Det är dopaminet som får oss att vilja saker, ta bort dopaminet och vi blir zombies.

Dopaminkretsarna justeras i tidig barndom via epigenetik, dvs stimulanser, såsom närhet och beröring från dina föräldrar triggar hormoner som ändrar genuttryck som kodar för mängden proteiner som bygger fler synapser och receptorer mellan hjärncellerna.
Även din egna tolkning av dina föräldrars stimulans ändrar genuttryck och därmed styr du också över din egna hjärnutveckling dina första dagar och år i livet.

Växer man upp med bristande stimulans från sina föräldrar kan hjärnan få problem att hantera dopaminnivåerna, det som händer då är att efter varje dopaminkick sjunker nivåerna under medelvärdet och du behöver nytändning för att återaktivera dopaminet, detta är var denna girighet härstammar ifrån, att aldrig kunna nöjja sig utan ständigt behöva mer och mer.

Nu kan du börja gissa vad bank och företagschefer har gemensamt med drogmissbrukarna.

Någon ondhet börjar inte med oss människor därför ingenting börjar någonstans utan allt du observerar är bara en kontinuerlig fortsättning på biologins samverkan med miljön runt omkring.
Den bästa idologin för människan är allt annat än vad vi sett fram tills idag iaf, då det mesta lutar sig mot antagen som inte håller måttet längre.

Ditt nya idealsamhälle behöver uppfinningarna och funktionerna från det gamla "orättvisa" för att kunna fungera, om vi tills vidare ska kunna ha en acceptabel standard.

Ett exempel på hur ditt liv skulle kunna vara i ditt samhälle:

Du väcks av Statens Radios Väckningssignal på morgonen klockan 6. Du kommer ihåg att du måste lämna in dina av staten utlånade kläder för tvätt hos Statens Klädescentral eftersom det är onsdag. Du tar på dig ditt andrapar av klädesuppsättning, en statsmärkt enkel blå overall.

Du äter din frukost bestående av gröt, beräknad för vuxna, som du fått från Statens Livsmedelscentral som lön för ditt arbete. Du använder Statens Normalsked till att äta gröten. Sedan går du till den gemensamma toaletten i den statliga byggnaden, där du blivit invarterad i en liten etta med kokvrå, som uträknats vara allt du behöver. Klockan är nu 7, och du lyssnar på radion för att få information om Dagens Arbetskvoter, som utdelas av Statens Arbetsråd.

Klockan 7:30 kommer Statens Kollektivbuss och hämtar dig till jobbet, Arbetsläger Nr. 263. På jobbet tillverkar du Standard-overaller tolv timmar per dag. Arbetsdagen är längre än i det gamla samhället, eftersom människorna inte behöver någon fritid. De äger ju inget som de kan ha roligt med. En av Staten utsedda kontrollanterna kontrollerar att du uppfyller din dagskvot. Hinner du inte så tvingas du jobba övertid tills den är uppfylld. Under arbetets gång ropar den Statliga Radion ut slagord om Systemets förträfflighet.

Du har en timmes lunch, då ni alla äter kokta korngryn med fläsk, levererat via Statens Leveransavdelning från Arbetsläger Land Nr. 543. En arbetskamrat får panikångest och blir högljudd och ropar negativa ord mot tillvaron. Två vakter kommer och för bort honom, och du ser honom aldrig igen.

Du åker hem med Kollektivbussen klockan 21 och ligger i din säng och lyssnar på Statens Radio, som spelar propagandasånger, alla komponerade av Statens Musikgrupp Nr. 1. Klockan 23 medelar Radion att det är sovdags, och du försöker sova, i din lånade statliga säng. Radion är nu tyst, tills Väckningssignalen klockan 6 nästa morgon.

Ditt utopiska samhälle är naturvidrigt, men man har försökt på det i Kambodja och i mindre grad i Nordkorea. För all utveckling behöver man produkter och idéer från andra länder som inte har det systemet. I ditt samhäller finns inga incitament för att skapa och uppfinna, eller ens ha roligt. Det blir en oerhörd slavstat, och medborgarna måste hållas i schack med förtryck och våld.

Människan är anpassad för att leva i flock/stam. Det är så vi levt under längst tid och därmed är bäst anpassade för. Således borde lokal demokrati vara det som passar människor bäst, ju mer lokalt desto bättre.