Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Precisera i vilka vittnesmål är svajiga så kan dessa bemötas. Ang Sigge C så anger GK tidsbestämmningen till 2335-40 med hänvisning till ett annat uppslag i PU. Inga bör eller omkring där.

Det du skriver om vittnens trovärdighet borde du kollat själv innan du hänvisade till Utredarens inlägg.
Lundin passar bra in flera av de olika faktorerna du anger.

Nu har jag bemött dig detaljerat vittne för vittne . Nu förväntar jag mig att du gör samma sak och inte kommer med svepande formuleringar.

Kan tillägga att Jan Nilsson säger sig sett mannen på Luntmakargatan, vid arbetsförmedlingen, runt 2335. Han passerar platsen där Lars Jeppson stod utan att se någon vit Volvo. Nilsson utsaga talar för att Sigge Cedergrens första version är den riktiga. Skulle vara mycket intressant att få veta vilket uppslag som placerar den Vita Volvon Luntmakargatan/Tunnelgatan 2335-40. NÅgon som har en aning?

Väl talat! Precis så anar jag också att det skulle kunna förhålla sig. Och eftersom mörkläggningen förmodligen var "blocköverskridande" så kan vi nog inte förvänta oss att få någon sanning varken från svensk höger eller svensk vänster. Men då kanske Bilderberggruppen träder in och kastar åt oss svennar lite korn av sanningsfrön gällande bl.a MOP? Om det nu skulle tjäna denna supermäktiga grupps något vettigt syfte förstås? Såg på Adlibris (eller om det var Bokus) att Jallai skall ge ut en bok om just den blocköverskridande, världsomspännande gruppen. Ska bli kul att läsa. Man får ju ta även den boken med en stor nypa salt förstås, som allt annat Jallai har skrivit om. Fick Jallai förresten sparken från svenska flygvapnet eller kan det vara en sanning med modifikation? Jag vill förresten säga som så att jag vill inte klaga på Jallai, han kan vara lite putslustig, men jag undrar om inte det är flera personer som spökskriver åt Jallai ärligt talat? Hans bloggartiklar är så väldigt ojämna till både stil och form om man studerar dem bara lite närmare. Och vilka människor kan det isåfall vara som spökskriver åt honom? Åt vem/vilka har han lånat ut sitt namn och sin "balla" bakgrund? Och varför?

Kan möjligen hålla med Roy om att materialet från kongressprotokollet talar emot att Stasi skulle ha planterat hela historien. Är betydligt mer tveksam till om det han presenterar i den refuserade debattartikeln från 1989 gör det mer sannolikt att HIV-viruset skulle vara framtaget i laboratorium än ha uppstått naturligt.

För att återgå till ämnet för tråden är det mest intressanta med Roy Anderssons artikel att han använder följande analogi:

Och om jag få får återgå till Knussligs inlägg och ämnet för tråden, skulle jag vilja reprisera följande inlägg av Knusslig som manar till lite eftertanke:

"Jag kan inte uttala mig om Stasi-officerarna, men jag blir lite bekymrad över författaren Christophe Andersson. På framsidan av boken har Christophe Andersson en bild av Palme och den östtyska ledaren Honecker, och i denna intervju så säger Christophe Andersson att han tycker det är problematiskt att Palme så "okritiskt besöker DDR och hylla Honecker i sina tal".

Det är ju inget annat än rena lögner och förtal. Eller så vet man överhuvudtaget inte vad man pratar om. Hela socialdemokratin och i synnerhet Palme var djupt kritiska till kommunismen. Christophe Andersson ger ju uttryck för samma myter som fanns inom högerextrema grupper då Palme mördades. Och som vanligt verkar högern ha svårt att förstå det här med diplomati. Så fort någon försöker bygga upp en dialog med länder istället för att skapa ett kallt krig mot dem, så tror högerfolk att man gillar dem."

(Jag tog mig friheten att ersätte Knussligs "han" med hans namn Christophe Andersson för att verkligen tydliggöra Knussligs inlägg jämte hans synpunkter på Anderssons uppenbara brist på objektivitet. Tänk att man aldrig egentligen kan veta vart man har alla dessa journalister och ännu mindre lita på dem. Trist utveckling.)

Vill rekommendera dokumentären Olof Palme - En stridens man som Grandioso tidigare länkat till. Lägger in youtube-länken här också för säkerhets skull:

http://www.youtube.com/watch?v=rxqG599tC4M

SVT-produktion som sändes samma år mordet ägde rum. Fokuserar på de kontroverser som omgav Palme och bidrar med en del intressanta perspektiv jag inte sett lika tydligt formulerade på andra håll. Framför allt innehåller filmen en hel del klipp som sällan dyker upp i de här sammanhangen, inte ens i den omfångsrika dokumentären från 2012, där Palmes avigsidor slätas över i alltför hög grad. Nästan värd att se enbart för Hans Villius briljanta speaker med poetiska inslag.

Klippet i sin helhet skulle dock tjäna på att få ljudspåret tvättat på samma sätt som användaren palmeintresserad föredömligt gjort med klipp ursprungligen upplagda av Ensaligblandning och Barguzintjik.

Visst är det både enkelt och bestickande att med svepande uttalande summera något som är komplext för att sedan använda det som argument mot någon. Men givetvis kan du säkert även denna gång komma med ett "jag kan om jag vill, men jag orkar inte"-argument, eller en härligt svepande sammanfattning. Det vore dock för tråden en välgärning om du kom med väl underbyggda argument till dina påstående, lite som du avkräver andra. I detta forum är det nämligen inte bara damerna som får bjuda upp till dans, även herrarna får. Om inte så får du väl gå till personangrepp igen

Sveriges ambassadör i Östtyskland 1985 -1989, Henrik Liljegren, tidigare bland annat talskrivare till Olof Palme, skriver i sina memoarer med vilken glädje svenska socialdemokratiska statsråd accepterade inbjudningar från DDR. Den furstliga mottagningen, bilkortege och flaggviftande barn imponerade. Faktiskt i så hög grad att 1987 fick DDR besök av sju regeringsmedlemmar. Bara under en vecka i september 1987 infann sig i Östberlin, förutom riksdagens näringsutskott, inte mindre än tre medlemmar av den svenska regeringen.

Liljegren skriver att den DDR-ledningen måste ha fått intrycket av att den svenska regeringen ansåg att "Sveriges förbindelser med DDR var viktigare än förbindelserna med de flesta andra länder, inkl Förbudsrepubliken.". Så skriver Sveriges ambassadör i Östberlin, han om någon bör väl kunna tala i sak gällande Sveriges relationer till DDR.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Henrik_Liljegren

Palmes erkänt goda personliga relation till DDR-diktatorn Erich Honecker manifesterade han vid ett flertal tillfällen. Följande citat ur en intervju i AB den 30 juni 1984 efter ett möte i Stralsund med DDR: s ledare, Palme ”träffar ofta många statsmän från hela världen”, men med Honecker var det speciellt: ”Jag tror på honom, att han uppriktigt vill nedrustning, att han vill ha fred’
"Du vet, man möter en massa statsmän. Men jag måste säga att med Honecker fick jag mycket god kontakt. Jag tror att han uppriktigt vill nedrustning".
Lite kuriosa är att Palme flög till Östtyskland med ett flygplan som tillhörde Swedair.

Ju längre den östtyska staten existerade, desto mer positiv blev dock inställningen i Sverige. På 80-talet besökte en rad svenska ministrar DDR och lovordade vad de såg. När Olof Palme, som av DDR-regimen hedrades som 1900-talets störste politiker, avlade ett officiellt besök i Östberlin(Ska vara Stralsund) 1984 talade han om vänskap och samarbete, inte om fängslade regimkritiker och mördade republikflyktingar. De östtyska dissidenterna […] upplevde hans tal som hyckleri och hån. I januari 1989 besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum.

http://www.svd.se/kultur/understreck...iv_3770765.svd
Författaren, forskaren och journalisten Barbro Eberan är svenska och bosatt i Hamburg.

Gällande ovan nämnda möte ”Mötet i Stralsund internationellt mycket uppmärksammat”, sammanfattar Neues Deutschland i en rubrik. ”Olof Palme efter sin hemkomst: En mycket god kontakt med Erich Honecker” lyder underrubriken.

http://de.wikipedia.org/wiki/Neues_Deutschland

I en Expressenartikel låter det så här, Palme hade bara positivt att säga om sin gästgivare: ’Han är en utomordentlig angenäm samtalspartner. Avspänd, humoristisk och mycket sakkunnig i politiska frågor. Jag hade redan hört före besöket att det var väl värt att tala med honom’. Här talas det om ett diktaturens Kreatur som ville sätta inrikestrupperna mot sin egen befolkning när muren föll.
Män som Schabowski och Egon Krenz förstod vad klockan var slagen och förhindrade blodbadet.

DDR-sympatisörer som den socialdemokratiska riksdagsmannen Stellan Arvidsson, som i det östtyska skolsystemet med en enhetsskola och integrerad yrkesutbildning såg en förebild för svenskt skolväsende. Stellan Arvidson var även engagerad i Förbundet Sverige-Sovjetunionen, mellan åren 1969–1987 ordförande i Förbundet Sverige-DDR, en sammanslutning som han tycks ha styrt med järnhand.
Förbundet Sverige–DDR kontrollerades och finansierades från DDR. Förbundet leddes av idel prominenta socialdemokrater. I tur och ordning var författaren och bibliotekarien Arnold Ljungdal (1956–1968), Arvidson (1968–1987) och förre stockholmsbiskopen Lars Carlzon (1987–1990) ordförande, samtliga socialdemokrater på vänsterkanten.

Så till knäckfrågan, var ovanstående socialdemokrater eller kommunister? Skall man bestämma en människas politiska tillhörighet genom hans/hennes egna deklarationer eller genom hans handlingar? I praktiken stod ju Arvidson betydligt till vänster om både C H Hermansson och Lars Werner, som ju båda protesterade mot t.ex. invasionen i Tjeckoslovakien och utvisningen 1976 av Wolf Biermann. Ett som är säkert är att hela Arvidsons fina ämbetsmannakarriär hade varit omöjlig om han kallat sig kommunist.

Men som du skriver så var det från retoriken runt OP´s kontakter med bland annat Honecker som högergrupper inom bland annat militären och polisen fick bränsle till sitt hat.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16177750.ab

Men bara för att nazistanstuckna inom poliskåren(som ex. ovan) då anammade och lystrade till den retoriken blir det per automatik inte en bärande kritik mot Christophe Anderssons bok.

Inte för att framstå som en lismande ryggdunkare, men du mvagrippa förtjänar verkligen en stor eloge för din samlade insats i den här tråden. Tveklöst en av de som tillfört mest.

Din redogörelse över Olof Palmes och Socialdemokraternas relationer till DDR är både intressant och sakligt underbyggd. Det kan - säkerligen både då och nu - framstå som märkligt och tvivelaktigt att agera på det här sättet gentemot en förtryckande diktatur. Inte ens den sovjetvänlige landsförrädaren Stig Bergling verkar ha mycket positivt att säga om DDR, även om han förstås mycket väl kan ha gjort det han gjorde för egen vinning snarare än av ideologiska skäl.

Med det sagt är det inte självklart hur dessa förbindelser ska tolkas. Å ena sidan framstår det som ett hyckleri att i ena stunden hylla de demokratiska värdena, för att i nästa ingå i nära politiska relationer med företrädare för diktaturer. Å andra sidan får man komma ihåg vad Palme hade för långsiktiga mål för världspolitiken och uppfattning om det bästa sättet att uppnå målen. Han verkade under större delen av sin karriär för fred och nedrustning. Dit kom vi enligt hans uppfattning genom fredliga samtal, inte minst med de som inte delade vår syn på öppenhet, frihet och demokrati.

Huruvida han hade rätt eller fel i dessa idéer är en annan fråga, men det skulle åtminstone delvis kunna förklara de kontroversiella relationerna till personer som Honecker, Castro och Arafat.

Kanske är det samtidigt mindre intressant hur vi idag ska förhålla oss moraliskt till Palmes utrikespolitiska tillvägagångssätt. Den intressanta frågan i en diskussion av mordet på Olof Palme är om dennes sätt att föra sin utrikespolitik och visioner inför framtiden låg till grund för mordet och vilka grupper och personer som i så fall hade störst intresse av att få honom undanröjd.

Den enda bärande kritiken jag har mot Christophe Andersson är att han är journalist. Liksom Mikael Holmström på Svd är det. Liksom förre IB-agenten Gunnar Ekbergs fru som driver bloggen "Tankar om IB" är journalist och som tycks ha gjort en riktig helomvändning på sistone när det gäller Stasiforskningen. Det är visst inte viktigt längre att forska i statsarkiven om jag har uppfattat henne rätt. Att det nuförtiden skall vara journalister som ska avslöja sanningar om kalla kriget medan akademiskt skolat folk likt Birgitta Almgren tvingas sätta sig i skamvrån och får munkavle på sig av SÄPO får mig att höja på ögonbrynen. Jag tycker liksom att det är nått som blir fel då och det handlar ytterst om trovärdighet och objektivitet.

PS: Vaddå "tvättat band"? JAG har då verkligen inte tvättat något!

Det är väl rimligtvis Sigge C:s egen tidsuppfattning som borde vara det intressanta. GK:s slutsats och din slutsats är ju baserat på Sigge C. Och om han minns fel så är både dina och GK:s bedömningar också felaktiga.

Vill minnas att det står att Sigge C i ett senare förhör är mer svävande kring detaljerna.

Vi är nog totalt olika som personer. Jag menar att man måste se helheten och inte fastna på detaljer och låta enstaka detaljer utgöra tvivel för en helhet som i övrigt är logisk. Tidsuppskattningar är aldrig särskilt exakta, så länge mänskliga faktorn är inblandad. Jag blir lite mörkrädd när jag ser långtgående slutsatser och teorier som baserar sig på tidpunkter som ofta uppges som betydligt mer exakta än vad de verkligen är. Och varför skulle andra vittnesmål om tidsangivelser och händelser vara mer trovärdiga än finskornas?

Du kommer säkert tycka detta är en "svepande förklaring", men jag tycker att du stirrar alltför närsynt på detaljer och tolkar dem alltför verklighetstroget. I ett sånt här fall måste man utgå från att det finns en hel del osäkerhetsfaktorer, både när det gäller detaljer, tider, händelser men även osäkerhet om vittnesmålen är pålitliga överhuvudtaget. Antagligen är det ganska procent av alla detaljer som återgivits i förhör som är mer eller mindre felvisande, och i vissa fall helt fel.

Faktum är att dina invändningar om tidpunkter ändå inte på något sätt förklarar varför finskorna skulle "blandat ihop" minnen som rör en så extrem händelse som att man träffar på en mystisk man man känner igen, en kort stund senare hör några skott, och dagen efter läser att det var statsministerns mördare. Och att de redan dag 1 bestämde sig för att inte avslöja något (i rädsla för vedergällning). Det finns ju inget som talar för att det är en efterhandskonstruktion, vilket tragiskt nog GK också är inne på. En sådan händelse glömmer man inte i första hand eller blandar ihop med andra saker. Det är i så fall betydligt troligare att de hittat på allt, men vad skulle de i så fall ha för motiv till det, när de hållit tyst i alla år och endast motvilligt avslöjat vad de visste.

Hursomhelst är jag inte det minsta intresserad av att älta smådetaljer fram o tillbaka i flera år. Och ännu mindre intresserad av att diskutera olika scenarion och konspirationsteorier. För vi kan trots allt aldrig veta förrän mördaren är fast. Och man fäller inte en mördare genom att lägga fram en konspirationsteori.

Jag har fått översiktlig bild nu över vad som hände, vad som är trovärdigt och vad som är mindre trovärdigt. Jag är inte alls säker på att finskornas vittnesmål är sant, men om deras vittnesmål är korrekt, så skulle man teoretiskt kunna identifiera mannen om finskorna med åren blivit mer villiga att peka ut honom i en vittneskonfrontation. Och då kan den mannen förmodligen avslöja vem mördaren är.

Jag kan inte se något annat vittne eller uppgift som skulle kunna leda fram till en fällande dom, och som är någorlunda trovärdigt och värt att kolla närmare på igen.

Finskorna och dekorimamannen tror jag är första nyckeln man måste testa i låset till mordgåtan. Jag återkommer i diskussionen när man har kollat närmare på det och med säkerhet lyckats avvisa finskornas vittnesmål.

Tack för alla svar och hjälp.

En liten sak till som jag råkade notera och som jag inte hörts nämnas i mediesammanhang, är den kommentar som LP fäller på sid 40 här: http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html


Vet inte om jag missuppfattat det, men är det inte helt solklart att hon redan på förhand vet vem det är som är den misstänkte? Det är ju oerhört anmärkningsvärt i så fall. Tidigare har jag bara hört uppgifter om att hon sagt att "man ser ju vem som är alkoholist" i media, men jag har inte hört att hon avslöjar namn och att hon vet hur den misstänkta ser ut.

Hmm, ja palmemordet är mer spännande än den bästa deckare, men jag ska försöka slita mig nu.