Vilken film såg du senast?

Jumping jack flash.(1986)

Helt ok 80-talsrulle med spiontema.
4/10.

Nu råkar jag ju i och för sig veta att du använder en femgradig skala.

Det är en riktig pärla till film!

Har ingen aning om vad Darling är för typ av film men nu när ni har så olika uppfattning om den blev jag ju lite nyfiken på den. Ser väldigt sällan svensk film, kanske är dags att se hur utbudet är.

Jag kan inte beskriva med ord för hur mycket respekt jag ahr för Ed Wood, men Uwe Boll är desvärre inte på samma nivå för mig. Har inte sett alla hans filmer men dem jag har sett har desvärre inte varit någon höjdare. Ja det är usla filmer vi alla vet det men jag förväntade mig någon slags underhållnings-faktor från filmerna du vet termen "so bad it's good" vilket lever in på Ed Wood's filmer i mitt tycke.
Men de lever desvärre inte upp för min del till Uwe Boll de filmer jag har sett har bara varit dåliga rakt av utan någon som helst underhållningsfaktor till dem. Dock har jag hört att Rampage ska vara en bra film och Postal en rolig en.
Men sedan så har jag inte sett tilräckligt av min del från Uwe Boll för att säga så om hans filmer och jag slår vad om att några lever upp till termen "so bad it's good" och vem vet Rampage är säkert en bra film. Men i sin helhet än så länge inget fan av Uwe Boll alls och är inte på samma nivå som Ed Wood (billigt talat, bokstavligen så är dem ju det men du förstår vad jag menar )

Såg Cursed på fyran för några nätter sedan (nää, jag har inte samma tvångsmässiga filmtittande som vissa här...) och den var ju inget vidare.

Gillar dock Cristina Ricci, men kanske inte främst för att hon skulle vara någon briljant skådis. Joshua Jackson känns väl en aning begränsad också.

Ärligt talat såg jag väl filmen mest för att jag inte kunde somna...

Apocalypto
Cool rulle med massa våld. För den den oinsatte handlar det om en snubbe som försöker undvika att bli offrad till mayagudarna. Extra coolt att det pratar det gamla mayaspråket.
6.5/10

Only God Forgives (2013)


Vet inte riktigt hur jag ska beskriva upplevelsen av filmen eller sätta ord på mina tankar, så jag kör helt enkelt på som ett strömmande vattendrag och försöker att delge mina tankar om filmen i så pass goda och breda ord som möjligt. Först och främst är detta inte någon uppföljare till Drive som väldigt många verkar tro och få för sig innan de ser själva filmen, räckte med för min egen del att läsa Fredrik Strages recension i Dagens Nyheter och diverse idiotiska inlägg om tråden här på Flashback för att få mera bensin på min brinnande låga. Nej, det är ingen som helst uppföljare till Drive och även om det finns likheter är filmerna väldigt långt ifrån varandra, Drive kan dock ses som en själslig bror på ett platoniskt plan för denna filmen, och där tar likheterna slut för min egen del.

Där Drive var en historia som gick rätt fram, saknade större symbolik och drömska scenerier så är Only God Forgives raka motsatsen med sin Lynchiga surrealistiska symbolik såväl som mixern av samurajfilm av Kurosawa och westernfilmerna av Leone och Corbucci. Just dessa tre regissörer tillsammans med David Lynch är ett hopkok och vad filmen till stora delar består av, då jag hela tiden såg Julian (Gosling) som en slags ronin i ett modernt Bangkok, en modern Yojimbo med andra ord. Lynchstämningen bidrar mest med den mardrömslika atmosfären, fotot och kameravinklarna som emellanåt andas Twin Peaks, i andra scener Inland Empire och tillbaka till Agent Coopers drömsekvenser med dvärgen i Twin Peaks igen.

På tal om våldet så är det ett eget litet kapitel. Det sker våldshandlingar och mord ganska omgående i och med att filmen börjar, däremot är det inte förrens de första fyrtio minuterna gått förbi som man får se våld och döden i vitögat för första gången i en scen. Därefter följer ett par hastiga scener med misshandel, avhuggna lemmar, skottlossning och lite tortyr, inget för den med svaga nerver direkt och såg att personen framför mig i biosalongen skruvade oroligt på sig medan det pågick. Även om Refn som regissör väljer att häva fram symboliken framför våldet i fråga så är fortfarande våldet en stor del av filmen och fungerar som en väldigt bra brygga mellan scenerna. Våldet är också Julians enda utväg i livet, det är den enda formen av primitiva känsloyttringar som han kan ta till, och det är inte en eller två gånger som kameran panorerar över Ryan Goslings knutna nävar. Våldet figurerar också som en slags själslig fadersgestalt för Julian, samtidigt som han drivs av ett enormt oidipuskomplex mot sin mor (Kristin Scott Thomas) och har undertryckta sexuella begär som han enbart får utlopp för genom nävarna.

Just hela handlingen och symboliken kretsar kring stor del kring sexualitet, undertryckt sådan och främst om att bejaka den primitiva grottmänniskan i oss alla. Finns gott om scener där händer är i fokus och jag kan inte låta bli att tänka på att händerna har stor del i våra liv, just på de enkla vis som fört evolutionen framåt med att skapa eld, jaga efter mat och skydda sin familj.

Musiken är en annan aspekt som fungerade riktigt bra, den finns med som en molande huvudvärk eller som tinnitus i bakgrunden hela tiden för att stanna, ta slut och sedan får scenerna leva ut sig själv utan musiken. Cliff Martinez soundtrack hade en slags vaggande effekt på mig, samtidigt som jag satt nervös i och med att musiken gick upp i tempo och tonart för att explodera i likhet med Bernard Hermanns musik i Psycho. Kanske är att dra referenserna lite väl långt men Psycho var en återkommande film i mitt huvud under visningen, främst för mor/son-relationen som var allt annat än normal och att Gosling titulerar Kristin Scott Thomas med ett mother i början av meningarna.

På det hela taget är jag mera än nöjd med biobesöket, vi var bara fem personer totalt i salongen och ingen störde eller prasslade med godispåsar. Vill också ta upp slutscenen före eftertexterna kom upp på duken.


Som sagt, det är väldigt svårt att sätta ordentlig struktur och ord på en sådan här film, det tåls att upprepas, nyss hemkommen från bion och tankarna bara mal i huvudet. Kan bli ett högre betyg då jag sett filmen igen, men jag är mer än nöjd med upplevelsen och glad för att ha brutit trenden med att se dåliga filmer på bio.

4/5

Ja, jag gissade nästan att du inte tycker om honom då jag verkar vara en av få, eller rentav ensam om att tycka om honom och hans filmer på hela forumet även om han så klart har regisserat sin beskärda del dåliga filmer. Mitt förslag är att du ser filmerna som han skrivit manus till själv, dom är bra mycket bättre än filmerna som han gjort efter tv-spel, så att du vet! Han är också en stor förebild för mig, som Ed Wood är för dig!


Tror faktiskt att ingen här har något som helst tvångsmässigt beteende i sitt filmtittande, är man intresserad av film och har den tiden för film så är det ju klart att man ser mycket film.

Njaa, var väl mest på skoj.

Jag får ställa mig på Rakiis sida och tycker Darling är ett riktigt bottennapp. Relationen mellan Eva och Bernard som är filmens hjärta är inte ens nära att fungera för mig, istället för att kännas hjärtvärmande som syftet uppenbarligen är känns deras relation osmakligt manipulativ och skriven. Finns en hel del bättre svenska filmer från de senaste åren om du känner att du behöver uppdatera dig.

De hängdas revansch

Har förvarat den i filmhyllan under en längre tid, bestämde mig igår för att se den och jävlar sicken bra spaghetti-western!