Citat:
Ursprungligen postat av
truth1337
Den "infiltration" man sysslat med från marxismens håll har oftast varit helt och hållet öppen. Den är så öppen, att folk inte tror att någon kan vara så fullkomligt totalt fräck att de går in i en rörelse de inte delar några åsikter med, och sedan försöker styra om den.
Du får gärna visa på några exempel.
Nyskapande ställer frågan om det verkligen stämmer att internationalisternas ("68-vänsterns") utbredning inom kulturlivet och universitetsvärlden har ägt rum genom infiltration. Eftersom Olof Palme var utbildningsminister sedan 1967 och Socialdemokraterna varit ett öppet internationalistiskt parti sedan 1800-talet så kan man ju knappast hävda att deras maktposition efter 1968 uppnåddes genom infiltration, eller? Jag tycker snarare att det ser ut som om denna maktposition uppnåddes genom öppen politisk kamp av ett parti som arbetade ungefär på samma sätt som vi arbetar idag (inom- och utomparlamentariskt).
Citat:
Ursprungligen postat av
truth1337
Detta är naturligtvis inte rakt av en fråga om att "engagera sig", utan ett system fullt av fula knep. Frågan är - ska vi också använda oss av detta? Rent moraliskt är metoden förkastlig, men om vi har hederskodex nog att säga att vi avvecklar oss själva från denna typ av engagemang när vi använt det för att jaga ut marxisterna, så kanske man kan sova gott om natten även om man använder denna fula metod - därför att våra fiender använder den och vi kan vara tvungna att kontra med samma medel.
För det första krävs det nog en skarpare analys gällande huruvida deras maktposition verkligen har uppnåtts genom infiltration, och för det andra är det faktiskt tveksamt om vi helt fräckt kan ansluta oss till Moderaterna eller Socialdemokraterna och få något gehör för nationalism mitt ibland fiendens internationalistiska högborg?
Men visst kan vi tala om en infiltration av andra maktcentra, som exempelvis polis och militär, vilka knappast kan betraktas som opolitiska idag, men det är oftast inte detta som brukar anföras av infiltrationsteoretiker utan det är just att kultur- och utbildningsvärlden har kuppats av internationalisterna. Om vi ponerar att vi nationalister skulle sträva efter att utöka vår makt inom exempelvis polis och militär så handlar det antagligen i första hand om att rikta viss rekrytering åt det hållet i nuläget, snarare än att nationalistiska aktivister skulle söka sig ditåt i sina yrkeskarriärer. Misstänker jag.
Jag har märkt att det händer att vissa människor tenderar att idealisera någon slags överdriven eller rent ut sagt fiktiv internationalistisk infiltration av samhällsmakten, med syftet att undergräva och förvrida det nationalistiska politiska arbetet. Där kan vi faktiskt snacka om en fräck och medveten infiltration, även om dessa personer gärna döljer sina verkliga motiv inledningsvis (ofta under täckmanteln att det enbart handlar om strategi, vilket förr eller senare krackelerar när deras verkliga ideologi avslöjas).