OCD - Vilken är den bästa medicinen? Samt bästa metoden för att bli av med OCDn?

Hej!

Nu är det nämligen så att jag gått hos psykolog i ca 1 år och 5 månader. Då mina problem började ordentligt. Men har inte fått en diagnos först nu och det är tydligen OCD. Mina problem är att jag har tvångstankar, panik och ångest attacker/syndrom.

Jag är rädd för att skada mig själv och andra. Så jag är väldigt begränsad nu förtiden, vågar inte gå utanför dörren ensam. Kör inte bil längre. Någon som varit med om det här/eller någon som är med om det just nu?

Det som är jätte jobbigt att höra varje dag här hemma av min farsa är att han hotar med inläggning och att jag ska ta anafranil i droppform på sjukhus för min öppen vårds läkare tycker det. Han har gett mig Sertralin 25 mg och Cipralex 20 mg. Samt en till tablett för att bryta mani och schizo.
Det känns verkligen inte som att läkarna på öppen vården kan något om mediciner, varje gång vi har provat något så har han sagt, vi väntar med att börja tills nästa gång vi ses, jag måste prata med min överläkare och se vad han tycker, en annan gång lade han till att han måste läsa i boken om vilken medicin man prova efter Sertralin. Han verkar inte så inne i det här med mediciner.

Så snälla människor här på Flashback, hjälp mig. Kom med tips på mediciner, behandlingar, metoder, inläggning - hur man ska gå tillväga för att bli "frisk". Jag vill kunna vara den där glada grabben, som gillade att busa och kittla folk, skratta, skämta och ha kul. Minns tiderna då man skrattade så tårarna kom.

Jag är verkligen i behov av hjälp från alla håll, så snälla läs inte bara tråden och klicka vidare om du känner att du vet något som kan hjälpa.

Har även en viktig fråga, borde jag byta från öppen vården till privata vården?

Samt att jag pratade med min psykolog i slutet på förra veckan och då sa hon att hon skulle skicka remiss till OCD centret i Huddinge, specialisterna på Huddinge sjukhus (OCD-enheten). Någon som har erfarenhet av dem?

Hjälp ett vilset hjärta och en vilsen själ, du är guld värd om du gör det.

Sir.Snooze

Hej!

Nu har hade jag verkligen inte sådana extrema symptom och jag vågar gissa andra psykologiska åkommor men jag har haft relativt grov OCD i form av att arbete blev lidande, behövde kolla saker dubbelkolla dem, kunde bli kallsvettig av att kolla att en dörr verkligen var stängd..

Det absolut bästa som hjälper är helt enkelt att utsätta dig för dina farhågor och inte göra något åt det.. jag vet att det låter helt vansinnigt svårt men tro mig du måste samla din mentala kraft och utsätta dig själv, sen när du vill "underhålla" din ocd så tvingar du dig att inte göra det. Behandlingen går ganska snabbt, det handlar om att programmera din hjärna till rätt igen...

Du kommer aldrig bli "frisk" men du kan få extremt mild ocd.

Jag har aldrig gått till psykiatiker, eller sjukhus för den delen och idag har jag väldigt väldigt mild ocd helt av eget terapiarbete. Jag hoppas jag kunnat hjälpa lite iaf... fråga gärna om du vill veta något, ocd suger

Jag har också OCD och den har i perioder varit extremt jobbig. kommer och går.

men du skrev att mot "schizo och mani" har du fler diagnoser än OCD?

Jag har en väldigt grov OCD. Svårt att göra det mesta. Jag har tex jätte svårt att se vad jag har framför mig, "är det en mobil eller inte?", så fastnar jag i en ritual och kollar att högtalaren sitter där, samma sak med kamera, skärmens sensor, meny knappen, att skärmen är i mitten av föremålet. Väldigt väldigt jobbigt. Kan inte ens ta tv kontrollen utan att identifiera objektet noggrant.

Jajamen, jag har hört att bästa metoden är att gå emot rädslorna, men ibland känns det som att i vissa tillfällen kan det vara livsfarligt att göra det.

Men är det inte rätt bra att träffa en KBT terapeut då? Hjälper inte medicinering mot mindre tankeverkstad?


Jag vet inte riktigt varför jag fick den medicinen, men tydligen så skulle det hålla mina problem i en liten låda i skallen. Vet inte om den var till hjälp riktigt. Har än så länge bara fått OCD diagnos. Eller "bara"...

Ja du Sir Snooze, det enda som kommer göra dig frisk är som sagt gå emot rädslan.

Ser du en Mobil och måste kolla 57 gånger att det är en mobil så skit i det.

Titta på den en gång, gå därifrån kallsvettig och känn livsfaran men låt det va... samma sak med alla dörrar, fönster etc.. för du vet ju djupt djupt nere vad som är sant... Enda som kommer fixa dig.

Och som sagt det går faktiskt snabbare än du tror.. Du kommer som sagt aldrig bli 100% men du kan bli 99% så länge du inte underhåller skiten.

Jag är av princip emot psykologi och jag botade som sagt min OCD själv... men gör det du tycker känns bäst. Rekommenderar dock att bara "man up" och fixa skiten själv

Priz råd låter ju verkligen givande.. säger i stort sett att sluta.. no shit sherlock

enda metoden som fungerar för mig är att när jag får tvångstankar att istället för att tänka att jag måste sluta eller jag ska sluta jag ska sluta nu att när tankarna är så där jättestarka göra något annat.

när tankarna är som starkast så handlar det om att bara kolla in i väggen eller tänka på andningen, på det sättet "spär man ut tvånget". så istället för att gå samma stig och göra den djupare så går jag en annan stig.

psykolog och terapi och medicin rekommenderas dock, finns ingen anledning att inte få hjälp.

edit: priz du kan då inte haft något grovt tvång.. om det var så enkelt som att man up och säga nej så vore nog inte ocd något prob lem.

För mig funkade det så ja.. no shit sherlock.

Jag gick omkring med superångest hela dagar och nätter angående alla mina ritualer och skit som jag inte följt men det är allt jag gjorde, tvingade mig själv till att tvärsluta.

Gratis till det, majoriteten har dock inte sådan lätt ocd/tur

edit: sen har jag väldigt svårt för folk som inte "tror på psykologi"..

Priz, så om jag nu ska ringa ett samtal då? Eller om det ringer på telefon och jag behöver svara. Hur gör jag då? Ska jag kolla på mobilen och gå iväg då? Eller ska jag kolla på den en gång och ta upp den, antingen svara eller ringa dit jag tänkte. Eller tänkte du att jag ska börja med att kolla på mobilen en gång och sen tänka mig att jag tar den och gå därifrån och få känna på paniken och ångesten?

Hur gör jag ute i trafiken då? Typ om jag ska över ett övergångsställe, jag fastnar gärna där också och kollar ca 10-20 ggr åt varje håll, de hinner komma hur mycket bilar som helst och oftast måste jag börja om.

Jag vet ju hur man mår om man verkligen går emot något som är jätte äckligt och läskigt. Det är hemskt.

Psykolog/KBT terapeut är ju väldigt bra att ha. Men jag känner mig lite osäker på den här starka medicinen min läkare vill gå in med. Folk har fått skador för livet i nervbanorna/hjärn kapacitet och "hjärn verkstan" har försämrats. Samt att levern tar ett riktigt kokt stryk av den medicinen. Man måste åka till sjukhuset någon gång i månaden i början för att kolla hur kroppen och organen reagerar med tanke på att den är så stark. Sen har jag ett problem, jag klarar inte att svälja tabletter och jag vet att tabletterna är gigantiskt när det blir större doser, har ju gått på medicinering tidigare, då jag till slut fick upplösningsbara tabletter, efter ett tag så slutade Sverige att sälja dem... Så jag vet att de flesta mediciner har ett flytande alternativ, vad skulle hända om man fick en lite för hög dos med tanke på att det kan vara svårt med flytande form. Då blir det akuten direkt eller?

Vad jobbigt det här ska vara.

Priz, kan du beskriva vad din OCD handlade om?

Wheelhunter, har du samma problem som mig?

Jag har mest ramsor för mig när ocd väl kommer över mig, då kan jag ställa upp fem saker och sen tänka över hur de står och räkna dem, kontrollera att de finns kvar i huvudet, så jag har lite "vanliga" ocd som att jag måste ta i dörrhandtag och liknande men det är OCD och all OCD är samma, man får en känsla att det måste göras och det är fucking irriterande.

men terapi och ssri som sertralin har jag använt mig av. min läkare talade om neuroleptika men jag tackade nej till det.
men att du är orolig över medicinen är med största sannolikhet hypokondri/ocd, jag har också hypokondri och OCD och hypokondri går hand i hand. oro som oro

edit: första åren sa mina psykologer att jag skulle använda mig av stopptekniker, saken är att jag bara får större oro över att tänka att jag ska sluta tvånga, för om jag tänker att jag ska sluta så får jag ökad press på mig och då slutar det med att jag tvångar fast att jag inte skulle och om jag tvångar fast att jag inte skulle så får jag skam och ökad oro och så tvångar jag ännu mer.
så för mig är det bara att göra något annat som fungerar. om jag tvångar så kan det vara att kolla in i väggen i 5min och så repeat o.s.v.

OK


Min OCD var i princip att jag inte kunde acceptera att en dörr eller fönster var stängt förrän jag känt på det flertalet gånger utan att andas... Samma sak att ytterdörren var låst. Behövde typ rycka hårt i ytterdörren sisådär 10-15 gånger för att typ acceptera att den var låst. Sen gå iväg och stirra på den ca 5 meter ifrån i typ 10 sekunder...

Jag började dock bota mig på följande sätt.

1. Jag tog ett foto på dörren där man kunde SE att den var låst (man såg låset). Om jag blev osäker kollade jag bara på bilden. På nått sätt kunde min hjärna acceptera en BILD på låset 1 km bort på direkten men inte "live" så att säga. Detta fungerade superbra och gav mig NOLL ångest, dock så fattade jag ju att jag inte kunde ta bilder av allt hela mitt liv.

2. Jag började efter detta sluta ta bilder och istället för mig själv säga typ.. "ok priz, du har känt på dörren en gång nu. Hade den gått upp hade du märkt det för du är inte knäpp" sen gick jag vidare. -detta fungerade sisådär, för jag hade massa ångest men jag tvingade mig själv gå vidare för jag sa till mig själv "jag är inte knäpp".

3. Började känna på dörren jag låst, och gå vidare, rabblade ingen ramsa och hade superångest men fan jag tvingade mig själv, sen när jag kom hem ca 9-10 timmar senare och såg att dörren VAR låst får man en slags bekräftelse på att det "ÄR OK" att lämna dörren utan att känna på den eller rabbla saker. Sen gjorde jag detta hela tiden, ibland fick man återfall men på det hela gick det framåt fortare än jag trodde...



Jag vet inte hur du ska göra, det vet du bäst själv men ja, får du nån ångest skall du ta emot den och leva med den hela dagen, sen när du märker att ingenting händer kommer du börja sakta men säkert programmera om hjärnan..

Om du säger något specifikt så kan jag försöka ge dig ett exempel på vad jag hade gjort.

Ville bara nämna att jag lider av samma problem. Så du är långt ifrån ensam. Det man får göra är att, trots sina tvångstankar, göra allt det som är jobbigt ändå. Det tar lång tid men blir lite bättre med tiden. Du får lära dig leva med tankarna, dom går inte att få bort. Men desto mer man man utsätter sig, desto lättare blir det att hantera dom.. Jag vet själv att det är fruktansvärt jobbigt men det finns inte så mycket annat att göra. Jag själv har provat flera mediciner som jag fått utskrivet. Inget har funkat..
SSRI och SNRI funkar inte alls te.x.

Mina tvångstankar har lett till socialfobi, lättare depression och mycket ångest.. Så det blir ju lätt att ta till med hjälpmedel på annat håll men det är ju inte att föredra..

Har själv ofta självmedicinerat med olika ångestdämpande som bensodiazepiner, gabapentin osv.. Funkar ju tillfälligt men finns risk för beroende osv. KBT är nog bra att gå på i kombination av att prova olika läkemedel.

Mvh