Partner blivit "handikappad", vet inte om jag orkar stanna kvar.

Ska försöka hålla detta så kort som möjligt.

Varit ihop med min nuvarande i 1½ år. För ett år sedan råkade han ut för en olycka, vilket har gjort att han fått ett mindre handikapp. Inte så allvarligt, men det hindrar honom i hans vardag och man vet inte om detta handikappet kan gå tillbaka eller inte.
I och med detta kan vi inte göra saker som vi brukade göra, exempelvis resa, gå ut och käka etc eller ens planera saker inför framtiden. Han jobbar för närvarande, men den lediga tiden går ut till att försöka hitta lösningar för att underlätta för handikappet. Han mår såklart väldigt väldigt dåligt pga detta.

Jag förstår om folk tycker att jag är ett as som känner att jag inte orkar, jag har själv väldigt dåligt samvete för det. Saken är den att jag är där för honom när som helst, ställer upp och fixar, men då jag själv har mina personliga problem känner jag att jag har svårt att ge 100%, vilket ger mig ett oerhört dåligt samvete. Jag är fortfarande ung, och tanken på att anpassa mitt liv efter detta och alltid sätta mig själv och mina egna känslor i andra hand skrämmer mig. Vissa dagar går det bra att vara stark och ställa upp, men andra dagar känns det hopplöst. Men jag skulle känna mig som ett riktigt jävla praktsvin om jag gjorde slut pga detta. Att lämna någon som är i sitt livs svagaste ögonblick känns som en extra spark i magen.. Det är inget fel på honom som person, känslorna finns där. Men jag är rädd att detta också börjar göra att känslorna tryter och jag tänker att det kanske hade varit bättre för oss båda om jag gick vidare med mitt liv och han med sitt..

Iaf. Jag undrar om det finns någon som varit med om samma situation, och hur ni isåfall hanterat situationen? Eller om någon kan komma med ett bra råd, vad som helst.. Alla töntiga/äckliga/elaka kommentarer om honom undanbedes.

Du tillhör inte honom och du är inte skyldig honom ditt liv. Du ska bara stanna ifall du känner att det är det du absolut vill göra.

Vänd på det, tror du att han vill att du stannar ifall du inte vill stanna?

Hur tror du han skulle agera om det var du som råkade ut för samma situation?

Usch, genomvidrig sits ...

Man går in i ett förhållande med dom förutsättningar som finns just då och dessa kan när som helst ändras om nån t.ex är otrogen eller om man växer ifrån varandra eller som i ditt fall - att den ena parten blir handikappad. När dessa förutsättningar ändras så får man se över hur man vill gå vidare med förhållandet eller händelsen och det är svårt att säga vad som är rätt eller fel. Är det rätt att ni är ihop för hans skull på bekostnad av dig själv? Kan ni kompromissa så du kan känna dig nöjd med situationen utan att ni behöver gå skilda vägar?

Det är iaf en mycket knivig fråga som kanske är lätt som utomstående att tycka och tänka massa kring, men som när det väl inträffar för en själv helt plötsligt är betydligt svårare att handskas med. Jag kommer inte på nån bra lösning på det hela annat än att du får ta mod till dig och ta ett snack med din partner och försöka komma fram till nått tillsammans.

Helt ärligt? Han skulle nog stanna kvar. Han är egentligen en väldigt stark person som bryr sig om andra väldigt mycket. Men just nu är han väldigt uppe i sig själv, och kan inte tänka på något annat än just detta problemet. Och det med all rätt, jag har förståelse för det. Jag kan klara av detta under en period, helt klart, men det är framtiden jag är rädd för. Jag vill ju ha ett normalt liv; flytta ihop, göra saker, skratta, ett bra samliv och slutligen skaffa barn och allt det där. Men jag vill ju inte det med någon annan än honom, och allt det känns väldigt långt bort nu. Hans handikapp är prio ett för honom, allt annat är pausat. Det vill säga även jag..

Alltså vad är det för handikapp han har fått? Är det psykiskt eller fysiskt? Beror ju lite på vad det är...

Men jag hade nog stannat ett tag, i alla fall ett år. Förhållanden har dåliga perioder, det kan vara cancer, missfall, dödsfall osv, men man får kämpa tillsammans. Det låter ju även som om det är ett handikapp som kan gå över? Det här kanske bara gör er starkare.

Vill inte avslöja för mycket med risk för att outa mig själv och honom. Det är fysiskt, men har också en påverkan psykiskt. Det har inte en dödlig utgång som cancer så att säga.
Jag försöker tänka så, att det kan göra allt starkare och bättre. Men just nu är det väl en "nere"-period för mig, då jag inte kan vara så stark och vara där för honom. Då är det lätt att jag börjar tänka negativt och att det inte kommer bli bättre..

Eftersom ett år redan förlöpt sedan olyckan, och ni bara varit tillsammans i ett halvår innan dess så anser jag att tiden är inne för att lämna honom. Du har levt med hans handikapp dubbelt så länge som du inte har det, och därför är det säkert att göra slut, men ändå hävda att orsaken är någon helt annan. Det här är inte ditt fel, du har stannat längre än någon kan begära. Antingen gör du slut och är ärlig om orsaken, eller så gör du slut och ljuger om orsaken. Du kommer att komma undan med en lögn om den är tillräckligt bra.

Har du känslor kvar så tycker jag du ska stanna, annars finns det ingen mening med det. Jag tror inte din kille hade blivit glad över att få veta att du känner dig tvingad att stanna för att vara snäll än för att du gillar honom.

Stanna så länge du har känslor för honom, de flesta brukar lära sig att leva med sina handikapp efter ett tag, den första tiden är oftast värst. sen kan ju känslorna försvinna men det får man ta då. jag hade sett det som vilket förhållande som helst, man kan t.ex var tillsammans med en smal person som blir jättetjock, skall man lämna den då? jag tycker om känslorna finns kvar stanna när de försvinner lämna. om du lämnar för att känslorna kanske försvinner i framtiden så kommer du ångra dig sen om det visar sig att de aldrig försvann.

om du skulle råka ut för ett sånt handikapp, skulle du vilja att din partner lämnar dig för det?