Hur skaffar man tjejer?

Jodå. Personligheten spelar en jävla roll när det kommer till att hitta en partner man verkligen fungerar med på alla plan. Och det är trots allt vad de flesta av oss verkligen söker. Men snackar vi snabba klipp på köttmarknaden är personligheten inte vidare gångbar. Varken för män eller kvinnor. Där är det andra värden som gäller. Utstrålning/aura/sätt att föra sig är dock mycket viktigt i sådana sammanhang och jag antar att det förvisso är sådant som hör personligheten till.

Att du inte har någon större erfarenhet av relationer förstår vi alla när du kommer med ett så tramsigt uttalande som att personlighet inte spelar någon roll. Kom igen nu och lyssna på någon som faktiskt levt i relationer.

Troligen är det din neuropsykiatriska funktionsnedsättning som gör att du fastnar i ord och formuleringar och ideligen över- och omtolkar vad som sägs. Och nej, det får dig inte att framstå som en smart kille och vass debattör. Du uppfattas mest som en jävligt tjatig kille som fastnar i negativa tankespår och inte förmår ta in vad andra säger till dig.

Med dina problem att förstå nyanser och mänskliga relationer så är det kanske bäst om du ger upp tanken på kvinnor och skaffar en hund eller nått, om du är ensam? Om du slutar vara så desperat, slutar tänka på det, slutar bry dig om vad andra tycker och bara är dig själv precis så som du är utan att ens vilja bli omtyckt, så tror jag att chansen är större att du träffar någon till slut. Men det kommer nog inte att ske förrän du är en bra bit över 30-35. Så ta det lugnt, och gör någonting annat, fokusera på att leva livet istället så löser det sig nog så småningom. Acceptera dig själv för den du är och att verkligheten ser ut som den gör.

Hoppas du blir lycklig ändå

Så du menar alltså att man bör ge upp?

Ja, jag tror det blir bäst för dig. Ge upp.

Ja, jag tror det blir bäst för dig. Ge upp.

Och du, vad hände med alla fina ord om att det är insidan som räknas, om att det är sexigt med män som erkänner att de har problem och försöker göra något åt dem, om att kämparglöd är attraktivt, om att det i slutändan lönar sig att inte bete sig som kriminellt patrask och en skitstövel, om att män som är intelligenta och känsliga inte alls är hopplösa fall, om att aspies inte alls betraktas som genetiskt defekta creeps o.s.v..

Sanningen slank visst ut istället, du kunde inte hålla tillbaka trycket längre, eller?

Jag tolkar vad du säger bokstavligt. Är det något fel med det?

Jag är en mesig person som hatar kvinnor och jag tar inte tag i mitt liv, för det säger ni på flashback. Vad kan jag göra för att ändra på mig själv och få tjejer intresserade?