Får börja med att tacka för stundtals rolig läsning i den här tråden, upptäckte den för några dagar sedan. Jag är 23 år och har nästan pinsamt mycket erfarenhet av nätdejting, började med det hela när jag var 18 och flyttade till Göteborg för studier. Då jag började på en viss teknisk högskola där man helt enkelt inte kommer utanför skolan särskilt mycket under de första åren, och jag är ytterst anti till det här med att dejta folk som man träffar dagligen i skolan så fann jag min väg in på det välkända HP. Där har jag varit medlem sedan dess egentligen, dock med flertalet perioder av kontofrysningar. Vad jag märkte ganska fort var att det här med nätdejting är en jäkla konstform. Det gäller att skriva rätt och lagomt mycket, men framförallt vara beredd på att anpassa sig. Nätdejting handlar lika mycket om att läsa av människor som det gör i verkliga livet.
Under mina perioder av nätdejting har det gått bättre och bättre för varje ny period (till följd av att det jag fann senast sket sig). Vad som bör tilläggas är att det egentligen aldrig gått mer än två-tre månader av nätdejtande utan att jag hittat någon som varit intressant nog att faktiskt ge en chans, där även intresset varit ömsesidigt. Och då är jag helt fruktansvärt kräsen, jag har dissat väldigt många bra tjejer av någon liten detalj som helt enkelt är en dealbreaker (rökning, kroppsstorlek, SD-sympatier etc), då jag anser mig ha relativt höga anspråk. Så mitt nätdejtande har egentligen gått i enårsperioder: Skriva till diverse människor i 2-3 månader innan jag hittat någon intressant -> Inleda någon form av förhållande -> Haft det i 4-6 månader -> Bli lite trött på hela dejtinggrejen i 3-6 månader (alt. hittat något i "riktiga världen") -> Nytt varv. Något i den stilen. Under de här perioderna har jag gått på dejt med minst 25 tjejer, det är åtminstone dem jag kommer ihåg och kan peka ut, det är nog egentligen fler. Hur många jag har skrivit med vågar jag knappt tänka på, än mindre hur mycket tid jag lagt ner på just mailande. Hur som, fem av dem jag mailat till har lett till ett förhållande på något plan, allt från KK till det bästa som jag kanske någonsin kommer uppleva. Plus en del såväl engångsdejter som engångsligg.
Så, vad har jag lärt mig av det hela? Först och främst, bestäm er för vilken typ av tjej ni är ute efter och vad ni vill knyta an till er. Jag har alltid använt i stort sett alla tecken i min presentation, vilket på ett effektivt sätt neutraliserar bort tjejer utan intresse av att skriva eller ha någon form av djup. Tjejer utan presentationer går helbort, helt enkelt. Vill man istället attrahera de "enklare" tjejerna kan definitivt någon annan ge bättre exempel. Detta för oss in på min andra slutsats, som är relativt krass, och ganska cynisk. Men överallt i världen, inte bara inom nätdejting, så bedöms kvinnor efter sitt utseende och män efter vad de gör. Och absolut, det spelar roll hur du ser ut som kille. Men mitt utseende är inte på något sätt min främsta tillgång. Likväl är flertalet av de jag träffat och haft ett förhållande med varit långt över min utseendeliga. Ett par av mina vänner är fortfarande bittra på vad jag lyckats med. Så, om ni liksom jag vill attrahera tjejer med djup och åsikter, se till att beskriva vad ni gör såväl studie/yrkesmässigt som i övriga livet, vad ni strävar efter och se till att ge ett intryck av att du vet vad du letar efter, såväl på sidan som i livet. Framhäv er själva och era kvaliteter, ödmjukhet är bra, men osäkerhet är det inte. Men framförallt: Använd er av bra språk. Jag har fått otaliga mail från tjejer som skriver något i stil med "Vilken underbar presentation!" eller "Det är fantastiskt att få läsa en presentation skriven på ordentlig svenska". Redan där har ni lyckats sticka ut från ungefär 90% av övriga manliga användare.
När ni skriver till dem, se till att det ser ut som att det är skrivet just för dem. Jag har egentligen tre stycken i mina mail, varav det bara är ett jag ändrar. Men ingen har anat det.
Stycke ett: Tacka för trevlig läsning av hennes presentation, berätta att hon har ett bra språk, och en subtil komplimang gällande att jag hoppas att jag lyckas synas i hennes antagligen överfulla inkorg.
Stycke två: Stycket som man ska ändra: Ställ frågor relaterade till hennes presentation, bilder eller annan information. MEN låt för guds skull bli att nämna något om hennes utseende. Prata istället på var bilderna är tagna, vad hon tränar/pluggar/jobbar med, eller något annat lämpligt. Även om tjejer bedöms för sitt utseende så vill de inte höra det dag ut och dag in. Återigen, särskilj er från de 90% som inleder sitt mail med "Hej snygging!"
Stycke tre: Avslutar med att ursäkta mig för att det här blev ett alldeles för långt förstamail, men att jag önskar ställa en sista fråga. (En sådan överlåter jag till var och en att komma på själva, den behöver bara vara intresseväckande och göra att de funderar lite på sig själva, ett utmärkt sätt att sålla ut människor utan självinsikt) Sedan är det bara att önska en trevlig morgon/dag/kväll, samt uttrycka hopp om återhörande, och sedan skriva under med namn.
Så mycket mer komplicerat är det inte. Den mallen har gett mig en bra bit över tre svar på fyra utskickade mail. Vad som är ännu effektivare än att skicka själv är däremot att helt enkelt vara ganska besöksaktiv. Besöker du tjejer kommer en del besöka dig, några läser din presentation och någon blir så nyfiken att hon skriver. Om du sticker ut, naturligtvis. Samtidigt har jag och en polare som jag tvingade in i nätdejtingen i rebound-syfte upptäckt en intressant sak. Skriv att ni söker "Vänskap" snarare än "Seriöst förhållande" på HP. Det ökade drastiskt antalet spontanmail från tjejer, det kändes nästan löjligt. Jag hade exakt samma presentation där det väldigt tydligt framgår att jag söker efter något betydligt mer än vänskap. Men det tycks inte spela någon roll. Sedan jag ändrade det har jag fått runt 1-2 mail per vecka, ibland mer, från tjejer som jag i många fall inte ens varit in och tittat på.
Slutligen: Även om vi (killar/män) inte blir bedömda för vårt utseende behövs det fortfarande en viss kvalitétsnivå på bilderna. Släng alla funderingar på att använda bilder tagna med en sunkig mobilkamera på festen eller framför spegeln. Ha skarpa bilder med bra färger och/eller redigering, gärna i någon form av miljö där du gör något, eller som på annat sätt är intresseväckande. För återigen: Vi bedöms mer för vad vi gör. Och jag lovar att ni känner någon med hyffsade fotoskills som kan ta en bild på er som vida överträffar "innan-gymmet"-bilden i spegeln. Efter att ha läst diskussioner tidigare så skulle jag definitivt avråda från att ha avklädda bilder från en miljö där det inte är naturligt att bli fångad på det sättet. T.ex. av sig själv framför spegeln. På stranden, absolut. I badhuset eller när du spelar beachvolleyboll, absolut. Men inte en egobild framför spegeln. Det förtar hela spänningen, om ni är nöjda över er kropp, skriv att ni tränar, ha gärna en bild där det framgår att det antagligen finns något under tröjan värt att visa upp. Men visa inte upp det. Jag finner hela dejtjakten jäkligt rolig, det är därför jag lagt så mycket tid på det, men det tycker även tjejer.
Nu blev det en ofantlig textmassa här, men kanske kan det leda till lite idéer eller diskussion kring det hela. Kommentera eller ifrågasätt gärna, det här är inte på något sätt en sanning, bara vissa slutsatser jag dragit på statistiskt alldeles för få erfarenheter. Ha det fint, nu är det Champions Leauge-uppladdning!
