Florens.
April. Aprire. Våren. Återfödelse. Florens. Tid och plats…
Artister. Michelangelo, Leonardo da Vinci, Dante, Luca Toni osv…
Kultur, historia, finess och stil. Fiorentina.
Sonen bestämde match för att få se Zeman & Totti på en klassisk arena. Artemio Franchi då Florens öppnar sig för våren var givet.
Hotell ett par hundra meter från Artemio Franchi, samt en dryg kilometer från Coverciano. Klassisk gammal villa där italienska kungarikets flagga fortfarande vajade. En bit ifrån det mest turistiga, men på gångavstånd till historiska centret.
Njöt av maten och inte minst drycken. Plockade naturligtvis också hem lokala ostar, salami, prosciutto osv till hotellet, som vi kunde avnjuta tillsammans med god dryck på den sköna innergården.
Stor kulturfest 30:e april, då hela Florens firade Notte Bianca med diverse tillställningar. Dagen efter passade vi på att besöka Ponte Vecchio, domen osv då staden ännu inte riktigt vaknat. Vid domen fanns en sportaffär där man kunde köpa tröjor. Inget speciellt fokus på Fiorentina. För Roma fanns t ex Totti och De Rossi men bara i vuxenstorlek. Generellt uselt urval av storlekar. Bäst fanns för Barcelona, Real Madrid, Chelsea och Manchester United.
Detta är fan en poäng. De italienska lagen är skitkassa på att sälja. Man måste jaga och truga. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men en tioåring vill fan ha tröjor.
Gick till Artemio Franchi dagen efter, för att köpa en Fiorentina-tröja i affären vid arenan. De hade inga hemmatröjor… Alltså inte att de inte hade några barntröjor, eller små vuxentröjor, utan inga jävla hemmatröjor överhuvudtaget.
Visst, fattar att det är helt fel säsong för att köpa årets tröjor, men vafan!
Promenerade bort till Coverciano. Låst och öde. Ringde på vid grinden och släpptes in. Gick bort till en skön gammal gubbe som lyste upp då vi kom. Han släppte in oss till Museo del Calcio, italienska landslagets museum. Helt ensamma i ett helt museum på tre våningar.
Vi tillbringade två timmar bland dessa reliker och minnen. Helt ensamma. En märklig och skön känsla. Min son vandrade runt som om han var i ett tempel. Och det var han. Allt som finns där är donerat. Fantastiskt. I föreläsningssalen möttes historia och nutid. De senaste insatserna t ex guldet 2006 samtidigt som visningsblocket visade olika taktiska dispositioner från senaste föreläsningen.
Sex av de tolv bäst betalda tränarna i världen är italienare. Ingen av dem arbetar i Italien (Ancelotti, Lippi, Capello, Mancini, Di Matteo och Spalletti.) Dvs ingen av Prandelli, Conte, Allegri eller stormästaren Trapattoni…
Men vi köpte böcker. Lillgrabben köpte Almanacco Illustrato 2013 (800 sidor av ren fakta, han har redan för 2011och 2012) och jag köpte Pirlos Penso quindi gioco.
Dagen efter vandrade vi tillbaka till sportaffären vid domen. Killen köpte en liten vuxen med Totti färdigtryckt, och en stor barntröja där han valde att få Cuadrado ditsatt. Helgarderad.
April. Aprire. Våren. Återfödelse. Florens. Tid och plats…
Artister. Michelangelo, Leonardo da Vinci, Dante, Luca Toni osv…
Kultur, historia, finess och stil. Fiorentina.
Sonen bestämde match för att få se Zeman & Totti på en klassisk arena. Artemio Franchi då Florens öppnar sig för våren var givet.
Hotell ett par hundra meter från Artemio Franchi, samt en dryg kilometer från Coverciano. Klassisk gammal villa där italienska kungarikets flagga fortfarande vajade. En bit ifrån det mest turistiga, men på gångavstånd till historiska centret.
Njöt av maten och inte minst drycken. Plockade naturligtvis också hem lokala ostar, salami, prosciutto osv till hotellet, som vi kunde avnjuta tillsammans med god dryck på den sköna innergården.
Stor kulturfest 30:e april, då hela Florens firade Notte Bianca med diverse tillställningar. Dagen efter passade vi på att besöka Ponte Vecchio, domen osv då staden ännu inte riktigt vaknat. Vid domen fanns en sportaffär där man kunde köpa tröjor. Inget speciellt fokus på Fiorentina. För Roma fanns t ex Totti och De Rossi men bara i vuxenstorlek. Generellt uselt urval av storlekar. Bäst fanns för Barcelona, Real Madrid, Chelsea och Manchester United.
Detta är fan en poäng. De italienska lagen är skitkassa på att sälja. Man måste jaga och truga. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men en tioåring vill fan ha tröjor.
Gick till Artemio Franchi dagen efter, för att köpa en Fiorentina-tröja i affären vid arenan. De hade inga hemmatröjor… Alltså inte att de inte hade några barntröjor, eller små vuxentröjor, utan inga jävla hemmatröjor överhuvudtaget.
Visst, fattar att det är helt fel säsong för att köpa årets tröjor, men vafan!
Promenerade bort till Coverciano. Låst och öde. Ringde på vid grinden och släpptes in. Gick bort till en skön gammal gubbe som lyste upp då vi kom. Han släppte in oss till Museo del Calcio, italienska landslagets museum. Helt ensamma i ett helt museum på tre våningar.
Vi tillbringade två timmar bland dessa reliker och minnen. Helt ensamma. En märklig och skön känsla. Min son vandrade runt som om han var i ett tempel. Och det var han. Allt som finns där är donerat. Fantastiskt. I föreläsningssalen möttes historia och nutid. De senaste insatserna t ex guldet 2006 samtidigt som visningsblocket visade olika taktiska dispositioner från senaste föreläsningen.
Sex av de tolv bäst betalda tränarna i världen är italienare. Ingen av dem arbetar i Italien (Ancelotti, Lippi, Capello, Mancini, Di Matteo och Spalletti.) Dvs ingen av Prandelli, Conte, Allegri eller stormästaren Trapattoni…
Men vi köpte böcker. Lillgrabben köpte Almanacco Illustrato 2013 (800 sidor av ren fakta, han har redan för 2011och 2012) och jag köpte Pirlos Penso quindi gioco.
Dagen efter vandrade vi tillbaka till sportaffären vid domen. Killen köpte en liten vuxen med Totti färdigtryckt, och en stor barntröja där han valde att få Cuadrado ditsatt. Helgarderad.
Två stolpträffar och en straffsituation (De Rossis hands skulle kunnat leda till straff och kanske, kanske utvisning?). Men det var Osvaldo som till sist lyckades få in bolljäveln. Stor besvikelse för Fiorentina, men samtidigt kändes det som att de aldrig riktigt trodde på den där tredjeplaceringen.
