schizoaffektivt syndrom

jag har sökt, men det verkar inte vara särskilt välnämnt här. kort. jag undrar hur ni med denna sjukdom/störning? hanterar livet? när 'insjuknade' ni? lever ni isolerat? är ni funktionella? j

ag har tydligen denna störning enligt papper. jag antar att jag vill känna mig lite mindre ensam och få lite tips och någonting, jag vet inte vad. hej då. just nu har jag extrema problem med aketesi(?). har ni det? hur hanterar ni denna extrema rastlöshet? upplever ni den den utan mediciner också? tack för att ni lyssnar.

jag undrar framför allt hur ni ställer er till skuld.

Enligt mina läkare så lider jag av schizoaffektiv syndrom.

Jag började nog insjukna för två-tre år sedan med lättare syn och hörsel hallucinationer. Under den tiden så tänkte jag inte alls på att det var en störning utan jag antog att jag var lite trött eller att jag bara inbillade mig.
Men efter ett tag kom paranoian, den fick mig att tro att varenda människa kunde läsa mina tankar eller att de var ute efter mig, att handla mat för dagen blev en börda då jag trodde att alla man stötte på kunde läsa alla ens tanker eller var spioner för något hemligt nätverk. Inte ens då tänkte jag tanken på att det var något konstigt på gång.
Ångesten blev värre och värre och depressionen lika så, mådde så dåligt att jag inte ens kunde flytta mig ur soffan på flera dygn ibland.

Förutom nedstämdheten och ångesten så var det en annan sak som jag tillslut reagerade över, jag kunde nämligen ta upp saker i mina händer och känna något annat, en väldigt läskig upplevelse tyckte jag då.

Jag sökte tillslut vård för nedstämdheten och speciellt då ångesten som gjorde att jag inte kunde fungera som människa.
Efter att min första läkare som jag kom i kontakt med ställde några frågor som jag då tyckte var irrelevanta så hamnade jag på akutpsyk. Där jag fick medicin för de symtom jag uppvisade och sedan dess har jag inte haft några större besvär.
Till en början fick jag zyprexa och citalopram men har nu bytt till efexor och invega.
Efexorn har tagit bort all ångest och invegan gör mig mycket mer stabilare än vad jag var på zyprexa, zyprexa gjorde mig väldigt zombieaktigt när jag tog den.

Vilken form av schizoaffektiv syndrom lider du av, manisk eller depressiv? Kan vara intressant för vidare diskussion.

Edit: Ensamstörning, ja. Har alltid varit även om jag har haft bekanta att umgås med när jag känner för det, men det var värre när jag mådde som sämst, jag isolerade mig rätt mycket då. Även nu kan det gå några veckor, ibland månader, innan jag orkar ta kontakt med någon. Sen så är det ju folk utifrån(bekanta) som försöker tar kontakt med en själv vilket jag idag inte alltid säger nej till.

Jag ska tydligen ha schizoaffektiv sjukdom och schizoid personlighetsstörning, men jag har aldrig stött på någon annan som har det, jag tycker informationsutbudet är knapert och jag har ingen större koll på vad detta innebär. Men även om jag inte riktigt kan greppa innebörden av sjukdomen så har den förstört större delen av mitt liv, gjort det mer skrämmande, men även mer inrtressant. Om det nu är en sjukdom. Om det inte finns andar, om folk inte kan läsa mina tankar, om mina syner varit falska och mina farhågor är ogrundade. Ni som har schizoaffektiv sjukdom och läser det här, hur ser era liv ut?
Har ni familj, jobb, utbildning, eget boende?
Vad är viktigt i livet för er och vad får er att kämpa vidare?
Har ni några intressen och orkar ni genomföra dem?
Klarar ni av ett eget boende?
Och inte minst hur märker ni av sjukdomen i relationer med andra?

Jag skulle vara tacksam för svar på frågorna men även om tips på litteratur i ämnet

Har diagnosen schizoaffektivt syndrom sedan ett par år tillbaka.
Jag har sjukersättning från Försäkringskassan och bostadstillägg. Jag går på sysselsättning några dagar i veckan men jag har inget jobb. Jag har viss utbildning från universitet men ingen examen. Viktigt för mig är att må bra och jag får kämpa varje dag mot mina demoner. Det som får mig att kämpa vidare är att jag vill att mitt liv ska bli bättre att jag så småningom ska kunna få ett jobb osv. Jag skriver mycket och har planer på att skriva en bok som handlar om psykisk sjukdom. Jag orkar inte alltid men jag tycker att det är kul att hålla på med. Jag har eget boende men får boendestöd ett par ggr i veckan. Jag märker inte av min sjukdom så mycket förutom ibland då jag jämför mig med andra för att jag blir avundsjuk på att de lever så lyckade liv.

Fick diagnosen schizoaffektivt för en månad sen
Gick från bipolär 1 med psykos, till den här
Insjuknade för troligen 5 år sen, hade tidigare bara upplevt förändringar i stämningsläge osv,
Men hade en hel del grejer som ställde till med ordentligt med stress påslag,
Lämnade mitt heltids jobb efter konflikter, förstörde hela min lägenhet, och körde på som att det var mina sista dagar och hade en röst jag uppmanades att göra saker åt för att lösa mitt livs kall
Började bli paranoid mot människor, troligtvis en mani som hade spårat ut,
Gick omkring mitt i natten i shorts och väst och babblade nonsens med alla och med min röst, duschade inte, sen hade jag fått för mig att lämna allt och stack upp till en ny brud jag börjat träffa, kommer inte ihåg så mycket efter det mer än att hon sagt jag trodde hon var sjuksköterska och var på ett boende, och att jag fick för mig jag var en demon och hade krypande varelser som kröp ut ur munnen, riktigt konstig period och skrämmande. Fick även för mig hon hade förgiftat mig.
Fick sparken, hamnade på missing people, min lägenhet hade blivit uppsagd och min polare fick tömma den själv, hade troligtvis varit väldigt hotfull mot honom också,
Allt eftersom det där har jag inte riktigt repat mig, känner mig allmänt förvirrad i perioder, undviker gärna offentliga miljöer, och kan allmänt känna ibland att något styr mig på automatik, problem med humöret, ångest, asså en isatt ångest utan förklaring, känns bättre nu dock när jag blivit insatt på humör stabiliserande
Men kan i perioder inte alls känna igen mig själv, vilket får mig att dra mig undan människor, och använt diverse droger eller alkohol i självmedicinering s syfte
Tillfälligt insatt på olanzapin varje kväll också men rör inte den skiten då den nästan får en att känna sig deprimerad när man vaknar upp, riktigt skit piller jag bara tar i akuta fall
Ska börja gå på psykos mottagningen nu, o få hjälp med att förstå det och KBT osv,
Har för tillfälligt inget boende (bostadslös), kanske kommer få hjälp av staten att hamna på fötterna igen hoppas iaf på ett stöd boende så länge, men jobbiga i det är att jag innan haft ett bra jobb, egen lägenhet och klarat av allt,
En sjukdom som verkligen ställt till det ordentligt, svårt att lita på mig själv, och andra för den delen också.

Skuld till vad eller rent allmänt?