Mats Gellerfelt - kaxig eller bindgalen?

Butter och högdragen..??..
Tycker snarare han ser deprimerad ut...

Ja, på översta bilden kan man kanske få det intrycket lite.
Men vanligtvis tycker jag han ter sig mest barsk, bister och högdragen!

Har man följt med SvD från Gustaf von Platen till Kaj Scheueler har man inte så mycket att glädjas över..Överhuvudtaget så har svensk samtida vitterhet från 80-tal till 2010-tal varit i en process av accelererande förruttnelse. Gellerfelt tycks sitta fast på SvD Kultur (högt belånad våning i Vasastan?) och blir trakasserad på Flashback av diverse anonyma slemmiga gollumtyper. Dessutom har DIF åkt ur Elitserien.. Således har MG all anledning att vara mjältsjuk.

Mitt råd till Mats: Säg upp dig från SvD Kultur och starta något nytt! Se förslagsvis åt Thomas Nydahls föregångsexempel - bryt upp och bli en fri, fattig och stolt självständig svensk intellektuell! Då skulle sannolikt din själsliga hälsa återvända..

Är det bara jag som tycker att han liknar Robert Aschberg?

Fil kand, litteraturvetenskap, SU enligt Wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Gellerfelt

Tror du att det vore särskilt lämpligt? Han har varit på SvD sedan 1970 (först som typograf visserligen), alltså sedan arton års ålder och i 42 år. Han känner inte till något annat (och har han någonsin gjort det så har han glömt det vid det här laget)!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Gellerfelt

Nej, det låter riskabelt.

Gellerfelt är nog lika institutionaliserad som Lars Svartenbrandt.

Bläddrade nyss i boken "Handbok för ungkarlar" av Gellerfelt. Fick den för några år sedan av kompisar (som ett skämt) efter att mitt tredje längre förhållande hade brakat ihop. Trevlig och småmysig bok, som känns ganska långt ifrån den Gellerfelt man tänker sig idag.

Någon som vet om Mats fick stanna kvar efter att den stora ekonomi-yxan vevades på SvD-redaktionen för ett par veckor sedan?

Inte perfekt, har passerat bäst före och väl magsur. Men jag gillar honom. Lite ovanlig fågel i svensk kulturdebatt och sådana behövs.

Kan inte belägga det. Men en person som känner honom påstår att han vid ett fyllebråk, under en hundpromenad, bet en kille i handen. Detta skall ha skett i slutet av 90-talet. Lite cool om det stämmer.

Gellerfelt har gjort en minst sagt dramatisk sväng ideologiskt. I slutet av 90-talet skrev han skarpt invandringskritiska krönikor på Finanstidningen (googla och läs...) och han skrev väl t o m även i den beryktade tidskriften Salt i början. Idag är han 100% PK och skrev t ex nyligen en barnslig resekrönika från Paris där Zlatan hyllas och "Jimmie Boy och Järnrörsligan" häcklas.

Vad hände, som fick honom att byta fot så radikalt? Någon som vet?

Jag kan bara spekulera: telefonen slutade ringa och det blev obekvämt och ensamt.

Märklig krönika av den här figuren. I tredje stycket beskriver han sig som "begåvad redan på den tiden". Hoppade till när jag läste det; är det verkligen rimligt att vara såhär explicit självgod?

http://www.svd.se/kultur/da-retade-jag-upp-olof-palme_7859356.svd

Givetvis inte, men för Gellerfelt är det snarare ett signum. I bland kan han skriva utan att ta med sig själv (i berömmande ordalag). Gissar att någon då redigerat hans text.