Den sekteristiska ryggdunkarklubb till journalistkår vi har i Sverige vill varken bo eller arbeta i den mångkultur de säger sig älska. De tar istället tillflykten till sina bostadsrätter i den homogena och gentrifierade innerstaden eller till helsvenska villaområden där de undslipper att bo granne med människor ur en annan etnisk bakgrund än de själva. Likväl vill de heller inte arbeta i en miljö med några invandrare och lyckas därför med konststycket att i Sverige år 2012 uteslutande anställa etniska svenskar och det trots att 25% befolkningen har invandrarbakgrund — vilket är helt jävla otroligt med andra ord. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som startade den falska och hycklande "Vi gillar olika"-kampanjen, sammanfattar dock kontentan av det hela ganska bra:
"Jag bor i ett villaområde som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. "
Dessa människors vardagsuppfattning av mångkultur sträcker sig alltså inte längre än att äta middag med det helsvenska kompisgänget på någon indisk restaurang och att bli servade av den där trevliga
serviceblatten i andra sammanhang så som städhjälp och taxi. Vad vi ser är alltså en privilegierad och etniskt svensk övremedelklass som ska passas upp av en permanent underklass bestående uteslutande utav invandrare. Riktigt motbjudande är det och dessutom visar det att det är hycklande, oärliga typer som Jan Helin och hans gelikar i journalistetablissemanget som är de verkliga rasisterna i 2000-talets Sverige.