Vilket är erat värsta minne från barndomen? [sammanfogad /mod]

Hörde en historia på radion om en pappa och grabb (ca 3-5år) som var med hela familjen på landet och farshan står och klyver ved med motorsågen och har den i högra handen och efter sista vedbiten sänker han den i samma läge som man håller en systemkasse och känner att den dunstar i något och vänder sig om och ser att han råkat såga grabben i huvudet med motorsågen men som tur var åkte bladet på sit sista varv så det blev ett fint jack..

Någon mer som hörde resten? eller hur de gick?

kan tänka mig att det är nått man inte glömmer och blir påmind när man kolla i spegeln

Slagen som liten farsan söp sej full hela tiden & bråka med mossan . mobbad som liten yeah a good life elle inte ..

Fått byxor och trosor neddragna inför hela skolan när jag gick i första klass, det är nog det enda, eller jo blev nerstoppad i en papperkorg av tre 9or när man gick i 6an med huvudet före en gång.

Retade hans syster för något skit, minns inte riktigt vad det var.

Har haft en relativt lugn uppväxt men vissa incidenter har varit jobbiga.

Blev borttappad på en fastival av min familj trodde att dom aldrig skulle hitta mig

Inga tjejer ville dansa med mig på en fest i lågstadiet när dom dansade med alla andra killar, gjorde
ganska ont då

Höll på att drunkna i ett badhus när jag badade med mitt dagis var ute på för djupt vatten och kunde inte simma ordentligt bara hundsim. En invandrar-lärare vaktade mig men han brydde sig inte om att jag höll på att drunkna (han kunde inte simma själv säkert).

Hej!

Jag blev både rörd och förbannad när jag läste vissa inlägg. Jag tyckte att det inte var mer än rätt att bidra själv.


Jag har växt upp med skilda föräldrar. Jag bodde varannan vecka hos pappa och mamma. Olyckligtvis så var min pappa alkoholist, mytoman, våldsam och ökänd bland polisen såväl som grannarna.

När jag blev äldre så flyttade min mamma långt ifrån min far för att undvika hans förföljelser, hot och närmanden.

När jag var ungefär 7-10 år så var jag på besök hos far. När han var i nyktert tillstånd så var han oftast god och snäll mot mig. Men så fort kvällen slog in så var det dags att dricka. Jag minns att jag satt i vardagsrummet och spelade på mitt Playstation och jag hörde pappa prata i telefonen ute i köket. Jag visste att pappa alltid pratade i telefon med olika människor medan han söp sig full.

Jag satt där själv i vardagsrummet och kände mig instängd och rädd. Jag kunde inte ringa till mamma eftersom pappa hade ockuperat telefonen och när han inte använde den så hade han dragit ut sladden.

Efter "en öl" som han brukade säga, så kom han vinglande ut till mig och började vara allmänt dryg som fyllon brukar vara. Jag blir rädd och försöker att ignorera honom. Till slut somnar han på soffan och jag ringer till mamma. Mamma som inte kan komma till undsättning ringer socialen som sedan tillkallar polis. Jag kommer ihåg absolut HELA händelseförloppet i detalj..

Jag hör knackningarna på dörren. Jag stänger av mitt Playstation och går mot dörren för att öppna. Klockan är mitt i natten och pappa ligger avdankad på soffan. Pappa brukade alltid fiffla med dörren så att jag inte skulle smita. Jag hade nämligen försökt undkomma hans idiotiska beteende förut..

Jag försöker att så tyst som möjligt låsa upp dörren men jag misslyckas. Tillslut så orkar jag låsa upp den och innan jag ens har hunnit öppna dörren helt, så fullkomligt SLITER någon tag i armen på mig och DRAR ut mig och börjar springa fort som fan till en närliggande polisbil som kör mig till en av mammas bekanta där jag får spendera natten. Nu i efterhand så förstår jag att det socialen gjorde var olagligt. Men jag är YTTERST tacksam för det de gjorde. Jag fullkomligt led av varje sekund som gick.

Värt att nämna är att det jag precis beskrev hände en gång till. Jag har alltså blivit "kidnappad" två gånger av socialen för att min pappa är en oansvarig tok.

Tyvärr så kunde inte min mamma göra ett PISS för att få ensam vårdnad. Min oansvariga tok till pappa var mytomanernas mytoman. Han lyckades ljuga i rättegången och lägga all skit på min mamma som har varit den personen som har kämpat för att jag ska ha det bra.



Jag kan också nämna att min pappa aldrig har misshandlat mig mer än att ha gett mig en örfil, knuffat in mig i väggen och sparkat mig lite lätt. Dock har han utsatt mig för psykisk terror och psykisk misshandel. Jag hade det inte lätt i livet kan jag säga. Mitt beteende kunde avläsas av mina lärare hemma hos mamma. Jag hade svårt att få kompisar för att jag var jämt så nervös så fort jag skulle åka upp till pappa. Det hände att jag till och med var otrevlig pga min nervositet.


Dock så är jag glad att han betedde sig som han gjorde. Det har fört mig närmare till min mamma och det har även gjort mig till personen jag är idag. Jag är oerhört smart och har ett särskilt följdtänkade. Jag var nämligen tvungen att planera som någon bankrånare innan jag skulle åka upp till pappa. Jag var exempelvis tvungen att planera hur jag skulle bete mig för att inte göra honom aggressiv, jag var tvungen att planera flyktvägar och uppfinna ett kodspråk med min mamma..


Tack för att du läste.

Usch! Kom att tänka på en händelse när jag var runt 7 och min lillebror var runt 3.

Han har lyckats få tag i en såndär rakbladskniv som man klickar upp och stoppar fanskapet i munnen och jag var ensam med honom i rummet. Kommer fan fortfarande ihåg hur jävla mycket blod det var. Överallt. Fy fan paniken där. Mina föräldrar var väl där på max tre röda eftersom jag började gallskrika direkt.

Han lyckades skära upp både kinden och tungan... Fy fan vad hjälplös man kände sig. Men just de där sekunderna, när jag ser hur han är påväg att stoppa kniven i munnen är nog fan det värsta. När man vet att man inte hinner göra något. Usch!

Men det gick bra iaf. De sydde och han har inte ens ett ärr idag. Det kunde man inte tro då...

Var väl en sisådär 10-12 år (kommer fasiken inte ihåg exakt när men liten och dum var jag).
Hängde på blipville och msn, fick se gubbpenis för första gången (msn i webcam), gubben hade kontaktat mig över barnspelet blipville.
Förstår inte hur jag kunde vara så jävla dum

Fan får mig att skrika inombords när jag läste detta! Tur att det gick bra med din bror!

http://www.lolroflmao.com/wp-content/uploads/2011/08/same-shirt.jpg

.

Ontopic: Måste nog vara när jag o en kompis (11 år~) var på Gran Canaria på en strand (För er som har varit där, Patalavaca på vägen till Puerto de Mogán, rätt känd för sina stora vågor.), just denna dagen var det gul flagga så vi stod där det var rätt så grunt.
helt plötsligt så märker vi att vi är jääääävligt långt ute och kunde inte simma in, strömmen var för stark. Slutade med att jag fick panik, klängde på min kompis axel så att han nästan trycktes ner tills någon britt kom o räddade oss.

Känner en kille som blivit motorsågad av farsan. Han skulle gå och berätta att det var mat varpå farsan med hörselkåpor på inte hör och drar sågen bakåt för att approacha trädet. Rakt i ansiktet på sonen som fick så 110 stygn, nu syns dock inte minsta tillstymmelsen till ärr.

Lite roligt något år efter då standardfråga var "Har katten rivit dig?"
Kanske är det denna person du tänker på , var nog 5-7 år när det hände.

OnT: Detta var nog inte det värsta för mig men definitivt för farsan.

Jag gick vilse i USA som liten grabb. Skulle ner till frukosten 50m från rummet (dörren va ut på balkongen och trappa ner därifrån) och pappa hade gått i förväg, men gick av någon anledning åt fel håll efter spiraltrappan och hanmnade i något industriområde.

Någon snäll lastbilschaffis plockade dock upp mig, tog mig till postkontoret och vi åkte runt i golfbil och letade efter mitt hotell. De hade bjudit på Cola och godis så jag var hyfsat glad, trots att jag inte tyckte om något av det.

Efter ett tag så mötte vi pappas jobbarkompisar som va ute och letade, när de insåg att jag var borta hade de avbrutit hela konferensen för att gå ut och leta. Va la borta max en timme men det kändes verkligen som en hel dag, haha!


När vi sedan kom till flygplatsen dagen efter läste vi i tidningen att i området vi bodde på hade två barn blivit kidnappade, tur att man inte läst det innan...

Oj, har tyvärr varit med om mycket tragiskt i min uppväxt, men det som verkligen har fastnat som en av dom värsta dagar jag har varit med om var när jag var 13-14 år och på väg till skolan, min far väntade på mig mellan skolan och hemmet. Vi möts på vägen och min far säger till mig att han har sparat ihop 35kr som han ska spendera på sitt favoritkaffe, där efter säger han att han älskar mig, och att han ber om förlåtelse för att han inte kommer finnas kvar. Han säger att han inte orkar med att leva längre, och ger mig en kram och hans sista personliga tillhörigheter. Jag lyckas ta mig till skolan och begär mig raka vägen till sjuksyster. Bankar på alla dörrar jag hittar tills någon till slut öppnar, lyckas stamma fram ungefär vad som har hänt, och inom loppet av 30 minuter är min mor + 3 poliser i samma rum.

Får beskriva vad som har hänt, och hur han ser ut och sådär. Vi satt sedan och väntade där i några timmar, och då meddelar polisen att dom har stoppat min far 200meter från tågspåren. Hans favoritkaffe låg mindre än 5 minuter från stationen, som är en station, bra för att hoppa ifrån så att säga. Hade dom kommit 5 minuter senare så vet jag inte om min far hade varit i livet.

Som bakgrundshistoria bör nämnas att min far ett antal år tidigare hade gått i personlig konkurs, fått alla sina tillgångar beslagtagna av kronofogden och satt på gatan. Sociala myndigheter ville inte göra något, min far fick tror jag 200kr någon gång före jul eller sådär men ingen mer hjälp. Han hade levt som hemlös i en källare och ätit det han hittat/kunnat stjäla.

Idag är skulderna hos kronofogden borta, min pappa har en bostad och fast arbete, en ordnad tillvaro i övrigt. Men vårt så kallade sociala skyddsnät förlorade jag tron på redan för 15 år sedan, är du inte invandrare så får du ingen hjälp helt enkelt. Tänk på det alla ni ungdomar som räknar med att få hjälp av soc så lätt med lägenhet hit och dit, är du inte invandrare skiter dom i dig rent ut sagt.

Funderade länge på om jag skulle våga skriva. Detta är saker jag aldrig berättar. Men är anonym så provar..

När min mamma försökte ta livet av sig med en kniv. Medans hon skar sig i handlederna försökte jag stoppa henne, men hon knuffade iväg mig och skrek att jag skulle få som jag ville. Jag skrek att jag ville ha henne kvar i panik. Blod överallt. (Hon var missbrukare och väldigt väck vid tillfället) fattade dock inte det förrens jag blivit äldre. Hon verkar inte minnas detta idag och jag har inte påminnt henne. Hennes ärr finns dock kvar. 9 år.

När en man försökte bryta sig in i vår lägenhet när jag var ensam hemma. Jag gömde mig på toa. (Jag visste vem mannen var, han skrek åt mig att öppna samtidigt som han försökte bryta upp dörren) han var inte snäll. 9 år.

När jag var själv i en lägenhet någonstans i Sverige. Kändes som mamma aldrig kom tillbaka. Dröjde någon dag antagligen. Tror hon hade blivit anhållen eller liknande. Fanns en man som brukade kolla till mig ca en gång om dagen. Jag minns att jag tyckte synd om honom då han berättade att alla hans vänner var döda. En dog av knivslagsmål. Många av överdos. En dog av någon sjukdom. 7 år.

Ett slagsmål i hallen med ett basebollträ. Blev jätte rädd att mannen som blev slagen skulle dö. 8 år.

När jag kom hem efter skolan och det var blod i hallen. Gick in på toaletten och spegeln var i sönder och det var blod överallt. Ingen var hemma och jag fick aldrig veta vad som hade hänt. 8 år.

När en man i vår lägenhet satt på en stol i köket när jag kom in efter att ha lekt på mitt rum. Han var alldeles blå och minns att alla runtomkring hade panik över att få honom vakna tror jag. Dom skrek åt mig att gå in på mitt rum. 8 år.

Finns mer men orkar inte gräva mer i det förflutna nu.

Den värsta händelsen hände när jag var 14 år men tänker inte dela med mig av den här.