Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

I CdC:s struliga missbrukarliv kan såklart allt hända, och att missa en tid är normalt, men Sabas kommentar har en konstig klang såklart. Hon är ett av de sista kända vittnena, och ngn månad efter kommentaren hittas den påstått bortresta kompisen styckad, förpackad i sopsäckar. Härmed inte sagt att CdC styckats av ngn i Sabas omedelbara närhet såklart.

En annan sak snubblade jag över häromdagen. Faktabitar är tydligen utspridda som konfetti, i alla fall för en glad amatör utan tillgång till polispapper, och man får pussla bäst man kan. Catrine da Costa var tydligen klart berusad när hon dog. Hon hade (jag har bara en uppgift på detta tyvärr) 1.2 promille, uppmätt i muskulaturen, och då blir promillen i blodet högre. CdC drack en del, och kan ha en viss vana, en onormalt hög tolerans, men borde i alla fall ha varit dragen, ostadig, alltså uppenbart påverkad. Detta ökar som bekant olycksrisken och risken för handgemäng (som hör till sena och urspårade spritfester osv) men kan också tala för att hon var med välkända människor, hos vilket hon sas släppte garden, slappnade av. Man får komma ihåg att CdC sa att hon var rädd den sista tiden, att hon upplevde sig som mycket utsatt, att hon var i en situation hon inte kunde kontrollera. Detta finns bla beskrivet i början av Hanna Olssons (överskattade) bok "Catrine och rättvisan", och här till bokens få intressanta aspekter. CdC var något av en ljugande fifflare, och det ingår liksom i konceptet sprutnarkoman, men CdC hade tydligen gått för långt på olika sätt, hon hade skaffat sig skulder tex. Min spontana och vardagliga slutsats är: en uppskrämd person i CdC:s situation super inte till med vem som helst.

Det har här och var skrivits att CdC var oförsiktig, riskbenägen, och jag har blivit fundersam över detta. Att missbruka och gå på gatan är ju ett riskbeteende, och jag har aldrig förstått varför just CdC var mer oförsiktig och korttänkt än andra - om man bortser från blåsningar och skulder men det kan hon knappast vara ensam om i knarkarvärlden. En hel del saker tyder på att hon kunde fixa en hel del, och hon kunde ordna nattkvarter på många sätt den sista tiden. Hon hade en hjälpande hand i form av den finske mannen, hon kvartade i Ösmo, hon kvartade i Solnatrakten, hon sov i Hökarängen, hon bodde på hotell i Vasastan (inte gratis precis) hon övernattade på Östermalm på våren 1984, hon höll kontakten med systern och modern, och hon hälsade på dom ibland. Hon hade också tumme med flera pillerläkare, och för att vara så nedgången var hon ju ganska om sig och kring sig.

Olle Torges åsikt är att Saba snackar skit om CdC i förhören (hållna i aug 1984 om jag minns rätt) och att hon skapar/planterar myten om CdC:s dåliga omdöme, att CdC åker iväg med vilken torsk som helst etc. En intressant aspekt. Efter allt mitt eget luskande har jag faktiskt inte läst att ngn annan sagt just dessa negativa grejer om da Costa.

Nja att CdC gick in i vilken bil som helst var väl en spridd uppfattning, men vad betyder Sabas kommentar? Att hon försökte hjälpa polisen? Det är väl en lika trolig förklaring. Sen att hon "pratar ner" CdC är ju svårt att få någon uppfattning om då utan att läsa protokollen. Men det är ju känt att CdC var känd för att ta risker, vilket borde reflekteras i förhören med Saba. Catrine var väl inte direkt populär bland de andra på gatan.

Olssons bok om att "hon var under kontroll av någon" var väl mest för att mistänkliggöra "obducenten och allmänläkaren" snarare än en verklig uppfattning, tror nog anhöriga inbillade sig mycket efter mordet, pådrivna eller snarare vilseledda av Hanna Olsson. Tror mycket på överdos som dödsorsak dock, om hon stryptes varför inga defensiva skador? Lite alkohol sen faller omdömet rejält vad gäller intagning. Någon sålde kanske dåligt knark till hennes, vilket ledde till en panikstyckning.