Citat:
Ursprungligen postat av Peder1975
Hej OY
Du har helt rätt i att skallgång är både tids- och resurskrävande. När man arbetar med frivilliga på det sätt som vi gör är det svårt att göra ett mer avancerat sök som korrekt utfört MSO-sök. Det är av den anledningen vi söker som vi gör. För bara ett par månader sedan valde man att lägga ned Beredskapspolisen med 1500 MSO-utbildade personer över hela landet.
(-"Organisationen har kostat staten 30 miljoner kronor varje år sedan 1980 och har bara använts två gånger, säger PXX, vid RPS, till TT")
Bara under den korta tid vi varit igång har vi funnit 7 personer med vårt "ineffektiva söksätt". Några av dom hade nog aldrig hittats utan vår sökinsats.
De flesta av våra sök är mindre akuta och polisen har redan avslutat sina sökinsatser när vi får in en anmälan. I en förlängning kommer vi med stor sannolikhet att arbeta mer i de akuta sökinsatserna, men jag ser gärna att vi får lite mer tid att bli mer stabila i våra ledningsgrupper först. Vi är fortfarande en väldigt ny organisation.
Jag undrar lite hur ni har kommit fram till var ni ska söka, gäller de kvarlevor ni hittat. Är det polisens arbete som legat till grund för framgången, eller kan det rent av vara slumpen?
Som sagts tidigare, polisen kan också hitta kvarlevor, dock söker de inte öht när det inte längre handlar om räddningstjänst t ex. Det vet du, det vet många, så är det. Att ni hittat kvarlevor betyder inte att MPS är bättre än polisen, det bevisar inte heller att MPS hittat kvarlevor pga skicklighet. Det kan vara så, dock kan det vara slumpen.
Vad jag menar med ineffektivt söksätt. Se det i en kontext. Det var en akut situation, flickan bedömdes kunna vara vid liv, ingen vet var på jordens yta hon troligen befinner sig. Att då lägga stora resurser på "skallgång" är för mig obegripligt när man inte ens vet var man skall leta. Jag är övertygad om att polisen tillämpat MSO och satt in sina resurser precis så som varit lämpligt. Gick polisen skallgång någonstans? Jag kan inte tänka mig det iaf.
Däremot kan jag mycket väl hålla med om att OM något föremål anträffas i terrängen som bedöms komma från den eftersökte, då kan det motiveras att gå skallgång inom ett begränsat område som bedöms realistiskt. Men först ett snabbsök därför att det kan vara bråttom, liv kan stå på spel.
Anna hittades enligt media av en sökpatrull under MPS "flagg" som avslutat sitt sök på en helt annan plats, de var på väg tillbaks till utgångsläget vad jag förstått. Jag hävdar att det var slumpen som avgjorde, kunde lika gärna varit en polispatrull på väg till Mc Donalds, en granne som kom hem från en annan granne osv.
Om jag är insatschef vill jag vara hundra procent säker på att den information jag får är korrekt. Dvs, ett besked på att ett visst terrängavsnitt är genomsökt, det finns ingenting där, skall jag kunna lita på.
Frivilliga som strömmar till era samlingsplatser, får de en snabbutbildning i vad som är relevant att leta efter, hur man letar, hur noggrann man måste vara osv.? Kan du lita på tant Astrid och bagarbosse när de säger att de sökt av ett tilldelat område, kan du med gott samvete vidareförmedla den informationen till insatachefen och säga, det här stämmer till hundra procent?
Personligen skulle jag inte göra det, jag känner inte människorna, jag har inte övat med dem, jag vet inte med vilken kvalitet de utför uppgiften osv.
Ett exempel: En grupp amatörer tilldelas ett svårframkomligt terrängavsnitt mitt i natten, sly, sumpmark, taggtråd, vattendrag m.m. I början går det bra, de forcerar terrängen ganska smärtfritt, efter några timmar kommer tröttheten, hunger, kyla, rätt som det är står gruppen inför faktum, ett björnbärssnår. Det vet alla, det är ingenting man går igenom lätt som en plätt. Det krävs uppoffring för att genomsöka snåret. Lite blöta, trötta, småhungriga och ivriga att hitta det lilla barnet fort. Då kommer resonemanget, äh, där har hon inte krupit in, skulle du gjort så? Gruppen bestämmer sig för att fuska lite, de vill ju hitta barnet före alla andra och dessutom komma hem, för de har kämpat i deras tycke många många timmar utan resultat. Skogen känns oändlig just nu.
Så kan det gå till, jag har upplevt det själv, när ingen ser, ingen hör, och man är inte skyldig att göra det, då fuskas det lätt. Alla har vi olika gränser för vad vi ställer upp på. Jag vill bara åskådliggöra att amatörer utan förpliktelser är inte hundraprocentiga när det väl gäller.
Det var kanske i snåret barnet låg. Polisen letar inte där mer, de frivilliga har ju sagt att området är genomsökt utan resultat.