Den sovande statsministern - Regeringens interiörer

Major och skolminister Jan Björklund har tagit föräldraledigt denna onsdag och försöker i höstparken fotografera sina ungar och deras kamrater med den nya dyra kameran som han köpt till 25% rabatt på Experts konkursrea. Den är monterad på en tripod som är ett par decimeter för kort för att vara bekväm för honom att kika genom linsen. Men han böjer sig ned, tar i och trycker av ändå.

"Stå still nu! Sune, ta ett steg till vänster, så du får plats i mitt fina objektiv hära. Nä, jag menade mitt vänster, det är ditt höger! Nej nej, gör inte höger vänster om nu när jag har autofottar med sekundintervall! Nej nej, ni får inte moona framför min kamera, jag kan ju få sparken och åka i fängelse för pedofili-nånting om det här om det framkallas. Hur stänger man av denna apparaten?"
Blixten brinner av med full kraft i hans ögon medan han i panik plockat ned kameran och fipplar med dess knappar: "HJÄLP min karriär! Adjuntant, adjuntant, var är min adjuntant!!!"

PR-byråkraten som senare konsulterar honom angående bilden som hamnat på DN:s förstasida säger: "Hmmm, vad är det egentligen som du har där mellan dina framtänder? Nä, förresten, det var ingenting..."

Janne, som är i knipa nu efter att det där fotot av honom panikslagen och framtandsgles i ena halvan av bilden, och en rad moonande barn i bakgrunden i andra halvan, som blivit många tidningars förstasida världen över, under rubriker som "Schwedischer Schulminister, Sturmbannführer Björklund, in einem Kindersexskandal" och "Le ministre d'ecole svedoise a faire une scandale sexuelle avec ses enfantes" och "Swedish minister of school not re-electable any more" (Och i nåt odefinierat skandinaviskt grannland: "Vaskuulemister valge vale vitte vem igem"). Han hade helst greppat och ruskat Freddes hårkalufs där hans skalle ligger till synes helt medvetslös på skrivbordet och snarkar och drägglar. Men han har ju ingen (utanför kalsongerna i alla fall).

Så Janne spjärnar ena foten mot väggen och greppar den sovande statsministerns kavaj- och skjortkragar och dunkar den där svålen upp och ned i den trave som titulerats "SOU2012:0958" som ligger på skrivbordet framför honom, rytmiskt tills han vaknar med en djup suck.

Gråblåa väggar och golv gapar tomma nakna och avslöjar hur slarvigt och ojämnt cementen en gång blandades med vatten av de likgiltiga byggarbetarna. Det är en källarlokal under Norra Bantorget, sossarnas högkvarter.

Den enda inredningen är en TV med en lång sladd som ringlar sig från rummet intill, ett glappande lysrör i taket, några fällbara plaststolar och ett skevt biljardbord mot vars slitna gröna duk Stefan Löfvén vilar sina armbågar medan han koncentrerat analyserar en inspelning av sin senaste TV-debatt. Castro och Chavez har som vanligt var sin rådgivare där. Men deras översättare har haft väldigt svårt att överhuvudtaget få någon mänsklig kontakt med Stefan, så hon har vant sig vid att mumla det de säger lågmält och monotont, utan att få svar, som om hon textade för dövstumma, tänker hon.

Stefan vänder sitt ärgade maffiaansikte mot sin vettskrämda pressekreterare på sin andra sida, och säger:
"Jag vill ha 5% mer i nästa opinionsundersökning. Om du älskar mig så ger du mig det."

Dagens Ekos två huvudnyheter för dagen är dels att borgarna fortsätter att leda i opinionsudersökningar, och att polisen, när de draggat under Tranebergsbron, har hittar hela tre stycken försvunna socialdemokratiska pressekreterare. De har var och en fötterna fastcementerade i en balja. Polisen klassar det som självmord. Men en och annan undrar om de verkligen stått deprimerade på bron och blandat cement, och hur de i så fall sen lyckades hoppa över räcket. Men ingen vågar granska saken närmare.

Stefan Löfvén går sakta ett varv runt bordet där den stora socialdemokratiska partistyrelsen sitter samlad. Alla är tysta och lyssnar till hans sakta tunga steg. Så stannar han och lägger sina händer på en persons axlar och masserar honom. Han andas ut djupt genom näsan och säger: "Du!" Så har han utsett sin sjunde pressekreterare inom loppet av ett år.

Fredrik sitter i tvångströja, under kostymen, fastspärrad på en fällbar brits för att formellt lyssna av en föreläsning där en vindkraftsprofessor ska presentera sin nästa flygelverksparksidé. Han gråter tyst och tålmodigt under de första 45 minuterna av oupphörlig idioti, men när han då hör att man skippar pausen och fortsätter, så får han nog och skriker i panik om hjälp och att han är en fånge. SÄPO-vakterna vet inte vad de ska göra med paketet som börjat radda upp en massa oförskämda glosor om en och annan. Men Per Schlingmann går då själv fram och spänner runt hans nacke fast en gagball i hans mun.
"- Vi editerar bort det där i Photoshop sen! Nu är det trianguleringspolitik som gäller!"
Säger han.
"- Ni kan fortsätta prata om era svepande långradievingar på högtorn nu, varsågoda!"
Fredrik sparkar lite åt sidan med sina lågskor och försöker mumla, men uppnår inget med det. Föreläsningen fortsätter.

Stackars Fredde håller på att gå under av Per Schlingmanns försök till statskupp genom att tråka ihjäl honom. De har tejpat upp ögonlocken på honom, så han kan inte undgå tortyrföreläsningarna. Nu är det en väderhallåa från TV som predikar. "Hen" artikulerar sitt ansikte övertydligt medan det låter så här:
"Snurrtornen har en demokratisk funktion också, de genererar jämställdhetselektricitet för lokalsamhället. Eftersom elektricitet är strålning, så tittar vi på hur vi kan få bort den från snurrtornen, men bevara den lokala jämställdheten. Vi har också gett i uppdrag till Forskningsverket att utveckla en trasa som männen kan använda för att rengöra toalettgolvet medan de sitter ned och kissar."

Fredde utvecklar av ren desperation en ny nationell säkerhetspolitisk strategi: Att skita på sig! För då kanske stanken gör att han lämnas i fred. Han trycker på allt han kan, men det kommer inget....

Rolig läsning! Ville bara säga det. Sluta för i helvete inte skriva.

Bra med feedback, både positiv och negativ. Svårt att veta huruvida folk här uppskattar den här typen av humor. Jag är rädd för att bli ett obegripligt svamlande moderatoroffer. Men tack vare uppmuntran så går vi vidare till den oberoende Riksbanken:

(Och dess ledare som kan ses på dessa foton:
http://tinyurl.com/9szf6va
http://tinyurl.com/9l4p4wm
http://tinyurl.com/8bynhh8
http://tinyurl.com/8pznqju
http://tinyurl.com/9zeo9ya
http://tinyurl.com/9gychjb )

Riksbankschef Stefan Ingves, handelsdiplomerad hedersdoktor och före detta vanlig bankdirektör, sover på sitt kontor. Hans stora panna vilar tungt på den nyutskrivna tusensidiga bostadstilläggsbidragsutredningen som ligger på hans skrivbord. Han mardrömmer att han är liten som ett ’f’ och att han flyr över en oändlig bokstavsrad undan ett aggressivt procenttecken. Han hoppar lätt från s till o över pricken över i i ordet ’recession’, men där slutar meningen och han måste stanna upp och ta sats för att komma över både punkt och mellanslag i ett skutt. Han klamrar sig fast med båda armarna runt vänstra benet av det versala A:et i ’Avtagande’ på andra sidan och fötterna får fäste på mittenbalken. Men han har tappat tid och procenttecknet knappar in. Han hinner inte ens fram till ’uppsägningar’ innan procenttecknet kommer ikapp honom mellan prickarna över ’ä’ i ’nedläggningar’. Procenttecknet sätter sin stav mot halsen på honom så han inte kan andas, och daskar honom hårt på ändan och i magen med vardera av sina båda typografiska ringar.

Den nyanställde assistenten väcker riksbankschefen Stefan Ingves med en smäll när hon sparkar upp dörren till hans kontorsrum.
”-Tjena're Steffe!”
Säger hon hurtigt.

Stefan sätter sig hastigt upp med ett djupt andetag och med utredningens försättsblad fastklibbat mot hans kallsvettiga panna. Han yrar först i halvvaken panik nånting obegripligt om radslut och nytt stycke, som assistenten ignorerar. Hon knuffar på en vagn fullastad med den senaste veckans rapporter, utredningar, remissutlåtanden och registrerad statistik, och börjar lasta över de hyllmetrarna till bokhyllan längs ena väggen i Ingves kontor. Varteftersom bara vräker hon ned förra veckans skörd av detsamma på golvet och säger i förbigående att den upphandlade pappersåtervinningsfirman tydligen ligger efter igen.

Stefan drar sin hand genom sitt så gott som icke-existerande huvudhår och plockar då förvånat ned försättsbladet som han sålunda upptäcker, innan han kommer till sans och rättar till glasögonen för att spana in den unga assistentens tajta rumprörelser medan den lämnar rummet.

Sålunda tillkvicknad börjar han leta efter sin kalender. Han har ju saker att göra varje dag. Han ser på skrivbordet att han medan han sov har drägglat på statsministerns PM om mötet med Ben Beernanke nästa vecka, så att hans namnteckning blivit så gott som oläsbar. Han hittar inte sin kalender förrän han krupit omkring ett tag på alla fyra under skrivbordet och vadat i alla bortkastade lössidor som täcker hela golvet. Allt i A4. Han drömmer mardrömmar om A4-sideformat också och håller på att utveckla en avancerad och medicinskt unik fobi för de proportionerna. Där i kalendern står stämplat av hans sekreterare att Riksbanksnämndens Styrelse ska ha sittning nu alldeles strax.

Taxichauffören som han råkar på på Kungsgatan utanför porten kom nyligen från Irak och läser ännu SFI, och han är ambitiös och slukar varje svenskt ord han kommer över. Så han blir väldigt överraskad av att se att riksbankschefen har ordet ”ägg” tydligt stämplat mitt i pannan. Upp och ned. Som en tatuering. Han vet inte vad han ska tro och de sitter tysta bredvid varandra under den korta turen till ett par kvarter bort. När Stefan stiger ur ser han att det står ”…ingen…” på hans vänstra tinning, också det upp och ned. Taxiföraren har på SFI-kursen lärt sig att Ingves är en viktig person, och parkerar av trafiksäkerhetsskäl lätt chockad för att försöka återhämta sig, där Stefan Ingves klivit ur till sin möteslokal.

Första punkten på dagordningen är den nye ledamotens föredragning. Han försöker göra sig märkvärdig genom att orera långdraget om sånt som han en gång i tiden doktorerade i:

"…andraderivatan av den inpassade andragradsfunktionen för sysselsättningstillväxten i tillväxtsektorer som ger sektorsysselsättning avtar alltså med 0.3404% per megaton ökad import av gödningsmedel, vilket hade legat inom konfidensintervallet om vi hade använt signifikansnivån 20% istället för 5%…"

En sovande ledamot dräglar i sin mugg fylld med redan kallt kaffe, vilket får en annan ledamot mittemot som noterade det, att skrocka till litegrann och knuffa sin bänkgranne vaken med sin armbåge för att uppmärksamma även henne om det, bara för att upptäcka att hon just gjorde samma sak. Så han påminner sig själv varför han valde att äta av den statliga kakan.

Stefan härsknar till slut till av allt irriterande promillekorellerande som den nye ledamoten yrar om, och avbryter genom att som myndig ordförande ta till orda:

"-Jajajaja, men vi behöver ju inte spela ap-teater när vi inte har nån publik, eller hur! Så vi gör som vi alltid gör och sänker räntan med 0.25%. Jag ser här i min kalender att det är din tur nu, Agneta, att officiellt "vara av avvikande mening". Kom ihåg att använda ordet sysselsättning i varje mening du säger till massmedia om den saken. Okay? Nån som vill trassla, eller kan vi gå hem nu äntligen? Jag hinner med både presskonferensen och Silja Lines sista avgång hem till Åbo om jag går nu."

Än en gång, fantastiskt skrivet!

Om man nu får gå så långt (Förhoppningsvis inte allt för långt) fram i tiden så skulle jag vilja föreslå någon text om Merkel eller om snusmutaren John (Heter han så?)
Alternativt något mer avslappnat i form av en inblick i Kim Jong Uns dagliga liv i den Demokratiska Folkrepubliken Korea

Fortsätt skriv för bövelen, grymt skoj!

Riksbankschef Stefan Ingves kliver ut på gatan och ser sig omkring, och där finns samma taxi som han anlände i. Chauffören tittar nu extra noga och ser till sin häpnad ordet ”ost” inpräntat upp och ned på hans andra tinning. Han håller ena handen stadigt på sin revolver som han sitter på under hela den korta körningen runt kvarteret tillbaka till Riksbankens huvudkontor på Kungsgatan, livrädd för sin kund. Han förstod aldrig att ”ägg” i mitten av hans panna och orden ”ingen” och ”ost” på hans tinningar, råkade komma av att han sovit halva dagen med huvudet mot försättsbladet titulerat ”bostadstilläggsbidragsutredningen” i löst bläck. Och bara selektivt torkat av sig sin svett som detta avtryckt sig på hans stora huvud.

Han anländer för tidigt till presskonferensen. Den runda urtavlan som hängde på väggen i mötesrummet var nämligen hängd på elvan istället för tolvan. Felfabrikation av nån kines nånstans i Asien. Fanns inte med i riksbanksbyråkraternas kalkyler i alla fall. Modellfel. Dags att sparka nån högskolepraktikant, eller två, tänker han surt.

I väntan på att nån vaktmästare ska låsa upp dörrarna till föreläsningssalen, så dyker ordföranden i Riksbanksnämndens Utredningsnämnds Analyskommissions Kvantifieringsutredning upp. Den tillsattes ju bara för att ge sken av att man brydde sig. Men man valde tyvärr en idiot till ordförande där som inte fattade det. Han börjar rapa upp en rörig blandning av glosor och siffror som bara inte går att ta till sig.
”…men utredningsnämndens nämndedelegering delegerade alltså till delegeringsutredningen att det förelåg utredningsnämnden att…”

Stefan tar ett väldigt djupt andetag. Det finns ingen utväg. Svamlaren kommer nämligen från toaletterna i kapprummet, så enda flyktvägen vore porten mot gatan, men det skulle kunna se illa ut eftersom ett par journalister redan väntar intill där. Och taxin med den brydde chauffören har redan åkt iväg.
Stackars Stefan hämtar andan med en väldigt djup suck.