På senare år har jag känt allt mer naturens kall

Goddag alla flashbacks filosofer, det här lär bli en av mina sista trådar här.
På senare år har naturen kallat mig allt starkare.
Jag minns som liten grabb sa till min mamma, "när jag blir stor vill jag leva ute i naturen, bara jag en kniv och mitt fiskespö."
Starka ord för en liten 11årig grabb kan tyckas.
Nu på senare år har den blivit så stark att jag är väldigt nära på att gå över i praktiken.
Jag ser väldigt pessimistisk på vad människan byggt upp.
Jag har dock inte tappat allt hopp för mänskligheten.
Jag kan tänka mig att kanske framtida generationer kommer finna sig där jag vill finna mig nu.
Allt cirkulerar i att jag ska anpassa mig till det jag inte alls håller med om, så det kommer jag inte göra.
Skriva en bok? - Nej.
Även om jag hade skrivit en bok hade det krävts tvångsinformation globalt för att iden ska träda i kraft i min livstid.
Jag har accepterat att jag förmodligen inte kommer finna mig en partner, det är fullt accepterat men ser gärna att jag gör det.
Du kanske ser detta som sorgligt, jag ser detta som något fint.
Jag vet att jag kommer spottad, sparkad och slagen på.
Detta kommer inte rubba mig.
Jag kommer att dela med mig av min information till den som vill veta på vägens gång.
Detta ska ses som en protest mot samhället och jag kommer finna lycka.

Sen vill jag veta vad ni tycker om en sak, är det fel att ta det som erbjuds där ute som är någon annans levebröd i överlevnadssyfte?
Inte om ni tycker lagen är rätt eller fel utan om vad ni anser.

Jag tror att detta blir min sista tråd, så farväl flashback.

mvh /RFSW

I överlevnadssyfte? Om du gör det är det ju knappast i överlevnadssyfte eftersom du tackat nej till den hjälp du kunde fått av samhället. Dvs om du hade gjort det efter din "revolt" mot samhället så hade det definitivt varit moraliskt fel. Finns ju ingen moralisk motivering till att det vore OK.

Om däremot någon är döende och behöver mat för att de t.ex. haft otur så vore det i mina ögon moraliskt försvarbart att sno en brödbit.

I en antingen dör jag eller tar jag situation.

Det beror väl på vem den andra är? Ifall vi är två och har en resurs som bara räcker för att en ska överleva så är det vem den andra är som avgör om jag ska ta för mig eller inte.

Jag förstår dig TS och jag tycker du resonerar och handlar helt rätt. Jag tycker inte du behöver ta avstånd från samhället helt men det är rätt att försöka göra sig så ekonomiskt oberoende av samhället som det är möjligt. Jag hoppas jag kan komma dit någon dag.

Jag säger såhär. Ta reda på en grund som du står på varifrån du kan delta eller attackera samhället efter behov utan att bli beroende utav det. Lycka till broder!

Vem har talat om revolt mot samhället? Är det så ni ser på saken? Är då så pass naiv att du tror att stöld verkligen är en revolt mot samhället? Ok, förövaren kan tro att han revolterar men alla som har gått den vägen och hamnat i fängelset vet att den institutionen enbart är en komprimerad del av samhället, en spegelbild! Hur kommer det sig att du inte vet det?

Om du är etnisk svensk önskar jag dig lycka till. Men du måste förstå att du inte har kommit någon vart ännu och att det rör sig om en personlig process som kommer att öppna dina ögon, men förvänta dig inte att du kan leva i en vildmark som inte längre finns - men du kan inleda processen, den tar år, kanske decennier, men när du är klar är du VERKLIGEN farlig för samhället. Jag lovar. Gå den! Gå den! Processen kallas rewilding och du kan googla. Lycka till!

Då, men först då, kan du kontakta mig så talas vi vid för då, endast då är du min bror.

Det som då kan göras tar vi INTE i ett internetforum, då du vid det laget har lämnat ALL teknik bakom dig. Din intelligensnivå har också stegrats till max, och du är en del av eliten.

What? Vilken värld kommer du ifrån?
Vet du vad citationstecken i regel innebär? Och på vilket sätt påståd jag att stöld är en revolt mot samhället? Vilket det i någon mening är eftersom man bryter mot de regler man tillsammans satt upp med sina medmänniskor (om man lever i ett fullt demokratiskt samhälle).

Förövrigt tycker jag definitivt att följande citat är en revolt mot samhället i någon mening:
"Detta ska ses som en protest mot samhället och jag kommer finna lycka."

Om jag vore tvungen att presentera mig för varje mupp på det här skitforumet skulle jag inte ha tid med något annat.Då du hänger upp dig på formalia är det tydligen ingen ide att tala i sak med dig, du vill tydligen inte förstå mig.

Okej...

Det rör ju sig om en individuell process, inte en kollektiv; därför finns det heller ingen given väg, däremot måste man väl anse att gemensamma ståndpunkter ( som man har kommit fram till på olika sätt ) existerar: hatet gentemot teknik, vetenskap, miljöförstörelse, arbete, krig, politiker, maktstrukturer, mänsklig förnedring, mänsklig degeneration och försvagning p g a gifter, intolerans o s v kan man väl på ett ungefär säga att vi alla som går vägen börjar känna. Även hjälplösheten inför stupiditeten och hänsynslösheten - dessa massor som varje morgon förstör världen med sitt enfaldiga beteende, bil, jobb...och allt dom gör är förstörelse och inget annat. Ty alla deras produkter är skit.

Enkla saker som det här är vad man kommer fram till. Konsekvensen blir givetvis att man tar avstånd från allt detta - i synnerhet som man inte räds döden utan välkomnar den då vi ju inte får leva. Hur man tar avstånd från allt detta är upp till var och en.

Vad jag tycker är viktigt är att man inte försöker fly genom droger ( kaffe, tobak, alkohol, hash, cannabis, heroin, tv, radio, datorspel etc etc ) utan konsekvent tar avstånd successivt enligt den individuellta utvecklingen, från allt detta. Det går inte på en gång, men det går lite i taget.

När så subjektet, eller den framväxande människan ( som således är någorlunda giftfri till psyke ochfrån ett instängt pneuma...men låt oss säga fysis ) så småningom renas lite grann kan hon skymta saker och ting - men hon måste fortsätta kämpa för hela tiden är fienden där med sina lögner och sitt bedrägeri ( vetenskapsmännen, teknologerna och alla andra fårskallar som försöker inbilla oss att dom gör något gott fastän dom är destruktiva ).

Jag har redan konstaterat att vi kan gå olika vägar. Men jag avråder från kriminalitet då ju kriminaliteten är vår fiende, du blir en samhällelig varelse om du sysslar med kriminalitet. Man bör komma ihåg att ingen älskar kriminaliteten mer än den ordentlige och fullkomliga samhällsmedborgaren. Varför skulle han/hon annars frossa i våld och porr dagligen. Hela arbetskulturen är ju pornografisk, alltså upprepande ad infinitum.

Vad anser panelen om man på statlig mark bygger sitt boende, moraliskt rätt eller fel? visst enligt deras lag så klassas det kanske som stöld, men inte enligt min lag.