Citat:
Ursprungligen postat av TheBoot
Jag baserar det på vad du citerade. Jag har erfarenhet av människor som Johan, och Linnea också för den delen. Det må låta som att jag drar alla över en kam men enligt min erfarenhet så finns det många lika drag för de som fastnar i skiten och stannar där. Det är hela hans utstrålning, attityd, blick, ja jag vet inte hur man förklarar bättre för någon som inte har samma erfarenhet.
Jag kan inte svara på om Linnea är "körd" eller inte. Helt upp till henne. Men som sagt är hon inte härdad än så därför tror jag att hon har större chanser. Johan är liksom ganska stöpt och formad.
Det finns väl ingen i deras situation som har en annan utstrålning, blick, attityd och vad mer. Någonstans börjar förändringen, känns väldigt krasst att döma ut Johan efter att bara ha sett brottstycken ur hans liv. Bara att möta sina demoner (som att lämna tillbaks blockflöjterna) är steg som kan börja bryta murarna.
Det är 20 år av missbruk som ska brytas, det är beteenden, försvarsmekanismer och mycket annat som ska förändras. Det gör man inte på en vecka av byggande på ett rum. Vad som händer med honom återstår ju att se, men han har helt klart grundkunskaperna i ryggmärgen gällande byggandet, det tillsammans med Basta! kan vara det som gör att han kommer ur skiten.
Det handlar så jävla mycket om självkänsla och det är ingenting man bygger upp på någon vecka, och även om man inte återfaller fysiskt så gör man det jäkligt ofta mentalt och så känner man sig värdelös bara för att man tänker tanken (jag har inte drogproblem men väl andra saker jag jobbat mig ur som handlar om beroende och självbelöning). Kolla bara hur Linnea handskas med kritik och motgångar, allt rasar. Allt för att känna sig toppen i några klipp längre fram (hur snabba hennes svängningar är vet vi ju inte, men beteendet känns igen).
Även om Linnea inte fixat att komma ur skiten denna gång så kan detta vara fröet hon så väl behöver. Hon har sett och känt den "goda" sidan av livet. Nu handlar det helt enkelt om att få nog, ungefär som Johan uttryckte det i första programmet, han är less på att vara kriminell, han vill vara normal, gå till jobbet, ha familj.
Det är det första steget som jag ser det (det var det som fick mig att ta itu med mina problem), att helt enkelt få
nog. Därefter är det en livslång resa, men den går att bemästra.