2012-09-26, 15:40
#1
Jaha.
Efter fyra års universitetsstudier, examen och flitigt jobbsökande kan jag nu konstatera att alltihop varit bortkastad tid och möda. Det har visat sig vara omöjligt att hitta ett jobb som någorlunda motsvarar min utbildning, ja, det har faktiskt visat sig vara omöjligt att över huvud taget hitta jobb som inte är en förolämpning av ens intellekt -- och då har jag ändå ganska modesta krav. Det kan vara värt att poängtera att jag inte läst något flumämne eller hankat mig fram genom att läsa diverse strökurser.
Det enda min universitetsvistelse givit mig är ett förhållandevis stort skuldberg, och det är jag naturligtvis tacksam för.
Ska det verkligen vara så att människor som gjort rätt för sig, som gått igenom hela förbannade utbildningssystemet ska behöva söka sig till långvården och vända på gamlingar? Det är fruktansvärt förnedrande. Ungdomar, skippa universitetsvärlden om ni inte är helt hundra på att det finns stor efterfrågan på arbetskraft med er kompetens. Lär er ett hantverk istället.
Finns det några här på FB som är i samma situation? Hur ser ni på framtiden? Vad gör/gjorde ni för att hantera situationen? Detta, mina vänner, är ett riktigt samhällsproblem. Det är ett hån mot oss arbetslösa akademiker (ja jag vet att begreppet urholkats) när våra politiker pratar om det angelägna i att rikta insatser mot ungdomar utan gymnasiekompetens och annat avskräde. Tänk på oss istället, det är vi som förtjänar er omsorg och era riktade insatser. Vi har faktiskt gjort rätt för oss.
Livet är kul.
Efter fyra års universitetsstudier, examen och flitigt jobbsökande kan jag nu konstatera att alltihop varit bortkastad tid och möda. Det har visat sig vara omöjligt att hitta ett jobb som någorlunda motsvarar min utbildning, ja, det har faktiskt visat sig vara omöjligt att över huvud taget hitta jobb som inte är en förolämpning av ens intellekt -- och då har jag ändå ganska modesta krav. Det kan vara värt att poängtera att jag inte läst något flumämne eller hankat mig fram genom att läsa diverse strökurser.
Det enda min universitetsvistelse givit mig är ett förhållandevis stort skuldberg, och det är jag naturligtvis tacksam för.
Ska det verkligen vara så att människor som gjort rätt för sig, som gått igenom hela förbannade utbildningssystemet ska behöva söka sig till långvården och vända på gamlingar? Det är fruktansvärt förnedrande. Ungdomar, skippa universitetsvärlden om ni inte är helt hundra på att det finns stor efterfrågan på arbetskraft med er kompetens. Lär er ett hantverk istället.
Finns det några här på FB som är i samma situation? Hur ser ni på framtiden? Vad gör/gjorde ni för att hantera situationen? Detta, mina vänner, är ett riktigt samhällsproblem. Det är ett hån mot oss arbetslösa akademiker (ja jag vet att begreppet urholkats) när våra politiker pratar om det angelägna i att rikta insatser mot ungdomar utan gymnasiekompetens och annat avskräde. Tänk på oss istället, det är vi som förtjänar er omsorg och era riktade insatser. Vi har faktiskt gjort rätt för oss.
Livet är kul.