Om din partner var vorarefil

Jag har en fetish som kallas vorarefili, vilken innebär att man tänder på tanken att bli uppäten eller äta upp någon annan. Jag tänder på tanken att bli uppäten. Självklart är detta bara en sexuell fantasi och inget jag skulle vilja vara med om i verkligheten, men det behöver jag väl knappast poängtera.

Det var ganska nyligen som jag fattade att jag är vorarefil, även om jag alltid har haft fantasier om att bli uppäten. Men det är först på senare tid som jag verkligen har utvecklat denna fetish och fått reda på att det faktiskt är en fetish. Innan visste jag inte att det fanns ett ord för den (vorarefili). Därför har jag aldrig berättat för någon pojkvän om den, men nästa gång jag träffar någon tänker jag göra det.

Hur skulle du reagera om du fick veta att din partner var vorarefil? Skulle du gå med på att rollspela "vore" i sängen med honom/henne?

Jag skulle till exempel gå igång enormt mycket på om min kille knuffade ner mig brutalt i sängen, höll fast mig hårt och slickade och bet mig överallt medan han sa saker som att han ska äta upp mig, att jag smakar gott och så vidare.

Hmm. Det skulle nog göra mig lite obekväm helt ärligt talat.
Fast jag skulle inte säga upp ett förhållande med någon jag älskar när jag vet att den personen aldrig skulle försöka skada mig. Även om denna har denna fetisch.

En följdfråga om jag får.
Vad är det mer exakt du tänder på? Är det blodet eller skadorna? Eller är det helt enkelt "tanken att bli uppäten"?

Obekvämt i allra högsta grad.

Hmm... Jag har sett porr på nätet där folk steker upp allehanda kroppsdelar (ja, däribland snoppar) och käkar upp dessa. Så du är definitivt inte ensam om tanken.

Jag har faktiskt haft fantasier om att ligga fastbunden på ett matbord medans 2-3 vackra kvinnor äter upp mig levande, att dom lagar mat på mina kroppsdelar, typ steker upp handen och äter den eller något sånt, skulle nog aldrig gå med på det men det vore ett sätt om man ville ta livet av sig, se några vackra tjejer njuta av huvudrätten.
Givetvis ska dom äta på ett sätt så man lever länge.

Nej jag tänder inte på blodet eller skadorna. När jag fantiserar om att bli uppäten tänker jag inte på blod eller smärta överhuvudtaget. Jag tänder bara på att jag blir uppäten helt enkelt, det är svårt att förklara. Jag gillar tanken på att jag blir mat åt någon annan, att jag blir ett med honom när jag blir näring i hans kropp. Sedan har det förstås med dominans att göra också. Jag är ju bara mat åt honom, mer underlägsen kan man knappast bli.

Jag skulle uppleva det som konstigt och obekvämt

Jag skulle inte ha några problem med det.

(Jag tänder inte själv på det, men om min partner märkbart tänder starkt så tänder jag på att hon tänder.)

Så tänker jag också. Om min partner hade en fetisch som jag själv inte har skulle jag ändå gilla att leka sådana lekar med honom, för att jag tycker om att se honom upphetsad och vill göra honom glad. Som du säger så tänder man på att den andre tänder.

Jag fattar inte riktigt varför vissa tycker att det skulle kännas konstigt eller obekvämt om en partner hade denna fetisch, kan ni motivera varför?

Ta kontakt med Armin Meiwes, kannibalen från Rotenburg i Tyskland:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Armin_Meiwes

För lite feedback..

Vorarefili har inget med kannibalism att göra. Vore är bara fantasi, bara för att man tänder på att bli uppäten eller äta upp någon så betyder inte det att man vill göra det i verkligheten. Det går inte att genomföra i verkligheten för i verkligheten är det inte skönt att bli uppäten och det leder till döden. De flesta som gillar vore fantiserar om att bli svalda hela och levande av en jättelik person, vilket bara går att göra i fantasin. Vore handlar om att bli uppäten levande/äta upp någon levande. Kannibalism handlar om att döda en person, slakta den, tillaga och äta upp den som man äter vilket kött som helst. Så varför skulle jag som vorarefil vara intresserad av det? Jag vill ju bli uppäten levande, i fantasin!

Jag vet inte om jag skulle känna mig helt bekväm med det. Kanske, jag är inte riktigt säker.