Citat:
Ursprungligen postat av Cpt.Beefheart
Har under en längre tid haft en konflikt med en annan näringsidkare angående en fordran mitt företag har på hans företag. Under 2011 försattes hans två aktiebolag i konkurs av Skatteverket. Därefter så har jag "hållt koll" på vederbörande då fordran på honom är stor. Jag har tagit kreditupplysningar på honom privat i egenskap av näringsidkare och företrädare för det bolag mitt företag har en fordran på.
Idag fick jag en kallelse från Polisen som vill att jag innfinner mig hos dem. Det står ingenstans att jag är misstänkt för något utan de vill antagligen bara prata med mig.
Vad jag förstår så reglerar kreditupplysningslagen de företag som tillhandahåller upplysningar och inte de som köper upplysningar. Rätta mig om jag har fel men är det inte så att om han anser sig ha lidit skada p.g.a de upplysningar jag tagit, ska han inte då ta det som en civilrättslig process och yrka på skadestånd ?
Jag förstår inte vad Polisen har med detta att göra ?
Tacksam för svar från någon som vet (eller tror sig veta)
/Cpt. Beefheart
Det understrukna - skulle det inte kunna vara så att du skall höras som eventuellt vittne till gäldenärens förmodade skatte- eller bokföringsbrott? Alternativt om något helt annat?
Angående straffansvar för brott mot kreditupplysningslagen, så gäller enligt
KuL 19, 2 stTill böter döms den som genom oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet, i annat fall än de som undantas i 9 § andra stycket, lämnar ut en kreditupplysning utan att ha grund till detta enligt 9 § första stycket. Till samma straff döms den som genom att utnyttja uppgifter hos någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet uppsåtligen bereder sig tillgång till en kreditupplysning utan att ha grund till detta enligt 9 § första stycket. I ringa fall döms dock inte till ansvar. Lag (2010:1073).
Så värst många rättsfall finns inte, men kika på
RH 1999:88 för att bilda dig en uppfattning om resonemanget gällande ansvar.
Svea hovrätt friar, den
4 april 2002 i mål
B 6955-01, en person som av tingsrätten dömts till 30 dagsböter för brott mot kreditupplysningslagen. Här handlade det dock om tolkningen av begreppet
"uppsåtligen föranleder att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet(...)lämnar ut en kreditupplysning utan att ha grund till detta...", då något abonnemangsförhållande mellan den tilltalade och kreditupplysningsföretaget inte förelåg.