Vilket är erat värsta minne från barndomen? [sammanfogad /mod]

När min syster dog i Thailand 2004.

När jag såg min pappa ligga i koma och respirator på akademiska i Uppsala. Jag var 8 år och har fortfarande bilden kvar tydligt i huvet.

Jag satt i hukad ställning och lekte med spade i sanden på stranden. Det var ganska grunt, men plötsligt kommer en STOR våg och drar med mig ut. Jag kunde inte simma och fick en chock som jag aldrig kommer glömma. Vågen drog med mig och jag rullade i kullerbyttor, fast baklänges. Hann bara andas när jag kom upp en kort sekund, men fortsatte rulla ut eftersom det var en stor våg. Jag kom ut på djupare vatten och kunde till slut inte andas eftersom det var för djupt. Ni kan förstå hur jag kände mig. Jag var under vatten i några sekunder. En man som hade iakttagit mig kom fram och drog upp mig. Han trodde att jag rullade med flit, alltså, han trodde att jag lekte. Men sen förklarade jag allt för honom.

Väldigt omdömeslöst, gissar att det var ett försök till omvänd psykologi som uppenbarligen lyckades på tok för bra. Har du berättat för honom att du minns detta och att det givit men?

När jag var ute och lekte på gården utanför min pappas lägenhet och en tjock och äcklig taxichaufför kom fram till mig och öppnade sitt skärp och sin gylf och frågade "Vad gör du?" - "Ehh, leker?" - "Bor du här eller?" - "Jo, där" *Pekar mot fönstret*.

Sedan knäpper han igen byxorna och åker därifrån. Min pappa ser allt från fönstret. Jag hade kunnat bli ett våldtäktsoffer i 10 års åldern. Tanken av detta får det att vända sig i min mage....

Ja ni, det är mycket.. men ett axplock:

- blev inslängd i elementet av min mamma när jag var 5-6 år (dock det enda elaka hon gjorde under min uppväxt)
- när pappa slog och sparkade våra hundar. En av hundarna brukade börja kissa av rädsla när han höjde rösten mot den.
- när pappa gav mig stryk (minns inte alla gånger).
- när jag måste slåss med min bror för att bevisa att jag inte är en mes för pappa. Jag fick stryk förstås, jag var yngre.
- när två av våra hundar började slåss, bara jag hemma, jag kunde inte sära på dom.
Fick panik, försökte med allt, lyckades till slut, men dom va väldigt skadade. Pappa sköt dom i skogen.
- mm.

När jag som nioåring var på väg till fritids och en gubbe kom fram till mig och började ställa frågor. Så som, ifall jag knullat någong gång och om jag ville knulla. Vart livrädd och sprang in på fritids som tur nog var på andra sidan gatan dör gubben kom. Väl inne på fritids började jag gråta och berättade vad som hänt. Fritidsledaren, en stor och stark man vart tokig och sprang ut för att leta på Gubbfan.

Fy! ursäkta, men din pappa verkar vara en skitstövel!

När min morfar gjorde sexuellt övergrepp på mig.

fick han tag på gubben?

Kunde slutat riktigt illa det där du! Men din pappa, såg han hela förloppet? Isåfall undrar man ju varför han inte sprang efter aset och sparka ner han.

Åh fyfan, skrattade som fan när jag läste det. Men ah, fyfan. Att såna saker kan komma att sitta kvar så hårt är lite underligt.