Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Har tyvärr ingen svar på detta, men ATT Jenvén ägnade sin sista arbetsdag att söka med hund efter Helena, visar hur hängiven han var - är - detta fall.

Hon kanske tog en taxi, en fultaxi...

Eller har hon blivit sedd gående på hemvägen, har inte hängt med riktigt.

Tror ett av problemet kan vara att det vimlar av namn på tänkbara GM och att där ifrån plocka bort personer efter hand uppgifter styrker alibi eller inte.Men 20 år kan vara svårt att få fram alibi eller att kontrollera dom nu.

Om man utgår ifrån Helenas personlighet, så skulle det förvåna mycket om hon tog en, som du kallar, "fultaxi" frivilligt. Om hon hoppade in i en bil, torde det med stor sannolikhet ha varit i en bil med någon/några hon kände/var bekant med. En "riktig" taxi tog hon inte.

Det finns ett vittne som tror sig ha sett Helena gående efter bron eventuellt i sällskap med en man. Det är tydligen inte 100% säkert att det var Helena, men en hel del tyder på det.

Ja, 20 år är en lång tid. Det som krävs är nog att gm och/eller andra, som gm har anförtrott sig till alternativt som på annat sätt fått veta, berättar. Även att de som anar/tror sig veta, berättar.

Bäst vore naturligtvis att Helena hittas, och att detta i kombination med nya vittnesutsagor och redan befintligt utredningsmaterial leder fram till att fallet löses.

Man kan bara hoppas att polisen går till botten med allt, vänder på alla stenar - OCH får in rätt pusselbit.

Det här fallet MÅSTE lösas! Som en av systrarna sa, Helena är värd det!

.
Det är nog ganska otänkbart att man hittar några kvarlevor. Däremot tror jag att man är nära en lösning efter 20 långa år. Inte minst tack vare denna tråd på Flashback!
.

Kanske det, men det beror nog också på var hon finns - och om den/de som vet vill berätta var.

Ur dagens GT:s (13 juli 2012) papperupplaga.

"Lämnade uppgifter för 20 år sen - slarvades bort"

"Sten Ekholm från Kungälv var
ute på båttur på förmiddagen
den 14 juni 1992. Han körde på
något tungt och mjukt i närheten
av Mariestad.
Jag visste inte att det hade
skett något, så jag tänkte att det
kunde vara ett djur eller en
säck med något i. Min fru tittade
i vattnet, men vi såg inget, säger
Sten Ekholm."


När Ekholm fick reda på att Helena försvunnit, gick han direkt till den närmaste polisen, det var den i Karlsborg. Han lämnade in sjökort med exakt utprickad position för "fyndet". De lovade vidarebefordra det till polisen i Mariestad. Ekholm hörde inget därifrån.

I vintras ville Ekholm åter höra om det tips han lämnat. han pratade med Jenvén, som inte kände igen tipset, men som skulle kolla igenom pärmarna. Ekholm fick inte heller denna gång någon återkoppling. GT kollade dock med Jenvén och han har tittat igenom pärmarna, men inte hittat tipset.

"-Det kan vara så att någon
polis har varit ute och undersökt
tipset, men att det inte ledde
någonstans. Då åkte det i pap-
perskorgen, säger Pelle Jenvén.

[---]

-Jag får utgå ifrån att de
beslut som tagit [sic!] då var rele-
vanta, säger Pelle Jenvén."


Ekholm är upprörd över att hans tips kan ha kommit bort och säger i artikeln att det är svårare att se en kropp med hjälp av ekolod så här många år senare.

Före detta överåklagare Sven-Erik Alhem uttrycker i en separat artikel i samma tidning att hanteringen av Ekholms tips är "skandalöst" och säger att detta: "Är helt oförlåtligt".

Ja, vad säger man?

(Reservation för fel vid avskrift och i återgivning.)

Tack för alla fina inlägg Prinzezzan!
Och så otroligt sorgligt att det gick så här med detta tips! Som faktiskt kunnat lösa försvinnandet så snabbt.
Sedan vet man ju inte vilka möjligheter som fanns då. Allt har väl förändrat sej.
Jag har givetvis haft tanken på att Vänern är stor och att det som hamnar där inte är lätt att få fram, i synnerhet med något som sänkts med tyngder.

Men jag tror väl inte att det är helt omöjligt.
Sten Ekholm kanske kan komma ihåg lite på vilket avstånd det var?
Nu finns Kriminalsökshundar (likhundar) som är proffs på sådant som legat länge och så finns ju ekolod.
Något dom borde använda sej av med tanke på vad som hände med tipset för 20 år sedan. Även om det tag ett antal dagar.

Av en polis har jag fått veta att tyg klarar sej rätt länge i vatten. Av det som fanns i en ev säck kan man väl inte hitta så mycket men har säcken/kläder verkligen klarat sej så finns chansen. Däremot finns ju risken att blev det påkört kan det givetvis gått sönder. Men först efter rätt lång tid då förhoppningsvis många är ute på sjön mer på sommaren och en kropp flyter en viss tid.

Men då kommer frågan: vem hade möjlighet att ha båt då? Anhöriga? Eller gick det att bara "låna" en båt? Försvann ingen båt? Det borde ha uppmärksammats redan då. Någonstans finns väl detta redan i tråden men jag hittar ingenting just nu.

Hur man än tänker så är det bara frågor. Och inga svar.

.
Står det något i artikeln som anger mera exakt var Ekholm körde på det okända föremålet?
.

Ekholm pekar på en punkt i Vänern på en bild i artikeln. När jag jämför med en karta över Vänernområdet, så ser platsen ut att vara ca 1 km sydost om Dillös sydligaste punkt (i riktning mot Mariestad) och ca 3 km nordväst från Ekudden. (Grov uppskattning!)

Någon som vet hur ev. strömmar går i Vänern? Om man dumpar en kropp på en viss position i Vänern, var beräknas den hamna efter ca 6-7 timmar? Eller kan man inte förutspå det? Det skulle ju också kunna vara så att någon åkt ut till den aktuella platsen och dumpat kroppen där, under förutsättning att det nu verkligen var en kropp - och att det var Helenas.

Någon med anknytning till Dillö eller kännedom om omgivning eller personer som kan knytas dit? (Eller Torsö, som Dillö ser ut att vara i förbindelse med.) OM det skulle vara frågan om den aktuella kroppen, så kan naturligtvis en nattlig båtfärd också ha utgått från båthamnen eller Ekudden.

Tack själv, Rompetroll!

Jag tänkte på en sak. OM det skulle ha varit Helenas kropp Ekholm med fru körde på förmiddagen den 14 juni -92, så kan kroppen inte ha legat i vattnet mer än några få timmar. Om man fäster tyngder vid en kropp (vilket makabert ämne att skriva om ), så borde väl kroppen sjunka ganska omgående? Eftersom båten körde på en ev. kropp, så torde den ha funnits nära vattenytan. Om man enbart plastar in en kropp och slänger i den på djupt vatten, sjunker den omgående då? Hur går detta ihop i så fall?

Finns det en möjlighet att få utslag med ekolod och/eller likhund på djupt vatten i dag, så kan man hoppas att detta ges en chans. Vad har man att förlora? Inget, utom kostnaden, då.

OM Helenas kropp dumpats i Vänern, hur har då en gm tänkt? (Och varit rationell nog att resonera.) Sannolikt så har han/de i så fall åkt ut på djupare vatten. Och Vänern har jag för mig har ett djup på 100 m på vissa ställen (var en guide snäll (?) nog att upplysa om under en båtresa där en gång för länge sedan...). Jag tror inte att en någotsånär rationell gm skulle dumpa kroppen nära stranden. En stressad, uppjagad gm skulle nog göra det. Men delar av stränderna har undersökts och det är nog inte helt osannolikt att en kropp som kastats i nära land, någon gång skulle dyka upp vid strandkanten. Och detta har inte hänt.

Finns Helena i Vänern, finns hon långt ut.

Tillgång till båt i Mariestad/Torsö/Dillö/övrig omgivning? Ev. dykutrustning? Sjövana? Sommarstuga nära Vänern att utgå ifrån? Statt 13-14 juni -92? Ute på stan 14 juni? Bekantskap - även ytlig - med Helena och/eller systrar? Förändrat beteende efter försvinnandet? Svårt att hantera ett avvisande? Bristande impulskontroll? Kall personlighet? Empatilös? Synliga spår på kropp/kläder?