Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
1. Har Soros rätt? Är EU en politisk bubbla? Om inte, varför anser du att han har fel?
Förutsatt att man håller med om denna beskrivning av en "politisk bubbla" så anser jag att Soros har rätt. EU:s historia präglas av en pågående intressekonflikt, där medlemsländerna strävar efter att uppnå ett mellanstatligt samarbete medan EU:s egna teknokrater verkar för ökad överstatlighet. Fram tills nu har EU:s egna byråkrater oftast lyckats finta bångstyriga medlemsländer som motsätter sig ökad integration genom att bordlägga impopulära beslut, bara för att ta fram dem igen några månader senare och genomföra dem i alla fall. (Se t.ex. hur det gick med Irlands krav på referendum under Lissabon-fördraget).
Detta har fungerat politiskt eftersom det rått en övertygelse om att EU är inne på rätt väg och att allt bara kan bli bättre. Precis som under en ekonomisk överhettning så är optimismen på topp strax innan botten faller ur och på samma sätt har övertron på EU nått helt nya höjder de senaste åren. Ett tydligt exempel är enligt mig de försök som gjorts med att stärka den europeiska identiteten och införandet av en egen nationalsång. Ett mer uppenbart bevis för att EU-teknokraterna vill se ett Förenta Europeiska Staterna kan knappast hittas och ett bättre exempel på bristande verklighetsförankning kan jag inte komma på. Bara det faktum att EU-mupparna blev uppriktigt förvånade när de möttes av hån och vrede när nationalsången kom på tal, visar hur skev deras verklighetssyn verkligen är.
Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
2. När en finansiell bubbla spricker leder det till konkurser och avskrivningar av skulder. Vad händer när en politisk bubbla spricker? Vad är en politisk konkurs och vilka politiska avskrivningar står vi inför?
När en finansiell bubbla av denna magnitud spricker så föranleds det av att förtroendet för marknaden i fråga dräneras. Detta har vi redan sett hända i medelhavsekonomierna (där räntan på statsobligationer flera gånger varit uppe och dansat på ödsemättade 7%) och de stödlån som nu betalas ut åt höger och vänster är tänkta att återskapa en del av förtroendet. Detta bländverk är det dock få som går på, eftersom man i grund och botten bara blåser in luft i groteskt överbyråkratiserade offentliga sektorer utan att för den sakens skull utarbeta strukturella reformer som kan skapa en långsiktig förtroendemässig återväxt.
När förtroendet för politiken försvinner är det dock mer än arbetstillfällen och fastighetspris som står på spel. För det första krattas manegen för extrempartier av olika slag, vilka profiterar politiskt på medborgarnas rädsla och missnöje snarare än deras moraliska övertygelser och sunda tänkande. I en situation där det politiska samtalet tar skepnaden av en arg mobb kan i princip vem som helst tillskansa sig politisk makt, vilket vi också ser hända i Grekland för tillfället.
Det värsta med fallet Grekland är dock inte att nazister och kommunister slagit sig ner i parlamentet, utan snarare att det grekiska folket har börjat se hur deras självbestämmanderätt gradvis tas ifrån dem. Detta yttrar sig dels i olika ledare runt om i Europa "rekommenderar" hur grekerna skall rösta och dels i det faktum att om Grekland inte röstar rätt så kommer ett nytt dödläge sannolikt att uppstå och processen upprepas om och om igen. När det gått så långt att förtroendet för politiken är som bortblåst och att det demokratiska systemet verkar allt mer hopplöst på grund av utländska makthavare, då kan i princip vad som helst hända.
Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
3. Har Soros rätt i att vi nu måste göra allt vi kan för att rädda EU? Motivera gärna varför du håller med Soros eller inte.
EU som sådant finns det ingen anledning att lägga ner. Tullfrihet och frihandelsavtal behöver inte vara särskilt kostsamt att underhålla och gynnar alla parter. Annat kan läggas ner fullständigt, som t.ex. de olika projekt som är tänkta att få oss att identifiera oss själva som Européer. Det är uppenbarligen en dödfödd strävan och visar bara på ledarna i Bryssels arrogans. Vidare bör EMU omstruktureras och de svagare ekonomierna helt uteslutas, så att dessa länders ekonomier kan få en värdering som stämmer överens med verkligheten. Det blir givetvis kaotiskt till en början, men är likväl nödvändigt om de skall kunna återgå till ett rimligt kostnadsläge och återfå sin konkurrenskraft på exportmarknaden.
Det finns inga enkla, smärtfria lösningar kvar för EU och EMU. Hittills har pengar kunnat användas som liniment för att lindra symptomen av de grundläggande strukturella problemen i EU/EMU, men när kassavalven nu gapar tomma så krävs det mer långtgående reformer för att få unionen på fötter. Frågan är om folk är villiga att offra ännu mer för ett projekt som uppenbarligen inte delar deras verklighetsbild. Vidare kan man undra vad som händer om folket börjar spjärna emot.
En sak är säker. Klockan 18.00 ikväll kommer att jag sitta lika spänd framför TV:n som jag gjorde i fredags under Sveriges match mot England. Jag är lika rädd nu som då att jag kommer att behöva bevittna ett historiskt nederlag.