Hur blir man kristen?

Hur gick det?

Jag är i en liknande situation och är sugen på att göra mitt första kyrkobesök i morgon, söndag. Är lite osäker på om det är fel av mig att besöka en högmässa eller ej. Jag vill ju inte trampa någon på tårna eller göra bort mig, men samtidigt vore det intressantare för mig att göra första besöket vid en pågående ritual då just detta intresserar mig lite extra. Traditionerna, kulturen och ritualerna. Tron har jag ännu inte, men har inget emot att upptäcka den.

Jag har givetvis varit i kyrkan tidigare men bara på bröllop och skolavslutningar etc. Har ingen kunskap med mig från familj eller bakgrund, men när fan blir gammal...

Kan bara säga att kyrkan var en återvändsgränd för mig. Som nykristen så vill man gärna söka sig till liksinnade och de fina gamla kyrkorna med deras "heliga" traditioner lockar. Detta är falskt.

De flesta kyrkor i Sverige är mördare av tro, Den Heliga Anden lever inte kvar i dessa gamla byggnader. Tradition är väldigt lockande och kan stärka tron om den är biblisk men oftast leder tradition dig till en falsk bild av Gud. Saken med traditioner, ritualer och kultur är att de inte leder dig till Jesus, det är tomma handlingar i slutändan. Det som leder dig till Jesus är det gamla hederliga metoderna: bön, fasta och bibelstudie.

Det är svårt att hitta någon bra kyrka i Sverige så jag föreslår att du letar upp 100%-biblisk predikan och bibelstudier på internet. Att gå i kyrkan är en tom symbolshandling och betyder inget utan de ovannämnda sakerna, kom ihåg att satan alltid försöker leda oss iväg från Jesus genom ritualer och tradition, det är därför du har denna lust, dock så kan detta tomrum bara fyllas av en personlig relation med Gud, allt annat är falskt.

Det du kan börja med är att skaffa en riktig icke-korrumperad bibel, om du inte pratar koine eller gammal hebreiska så är KJV-bibeln att rekommendera. Akta dig för de moderna korrumperade då dom kommer från den perversa katolska kyrkan, NIV ger HIV. Att sitta och läsa en massa böcker av människor kommer inte att hjälpa dig någonstans.

Om du är vänsterorienterad rent politiskt sett och satsar på att göra dig ovän med Gud så kan du
gå till en svensk kyrka och delta i deras häxkonster. Om du har lite mer innanför pannbenet och vet vad dessa vargar i fårakläder sysslar med så går du inte dit. Ska jag vara ärlig så verkar du söka efter en slags gemenskap och är så långt ifrån kristen man kan vara.

Det finns mycket i det du säger som visar att du fortfarande är extremt vilse, du vet uppenbarligen inte vad religion är och klassar därför kristendomen som en. Du verkar även tro att kristendomen kommer ifrån västvärlden, och du tror att religion är något som man väljer.

Kul att kyrkan intresserar dig. Högmässan (som traditionellt firas på söndagar) är lite speciell. Det är ett visst språk och en viss ordning som kan upplevas lite konstigt första gången. Å andra sidan så känns det väldigt bra den hundrade gången.

Du kommer absolut inte att trampa någon på tårna. Jag rekommenderar dig snarare att ta kontakt med prästen efteråt och förklara varför du är där. Ingen kommer att belasta eller klandra dig för något. Jag ser fram emot att höra hur det gick.

EDIT: Jag hoppas verkligen inte att du lägger någon vikt vid inläggen ovanför. Testa själv och skapa dina egna åsikter.

1+

Mycket bra sagt och jag rekommenderar också starkt KJV, den är en utmärkt bibel även om språket kan vara svårt.

Så sant vad du säger om de fina vackra, men andligt tomma kyrkobyggnaderna.
Vilken tragedi det är - runt om i Europa.

Det gick hur bra som helst det där. Jag trampade nog inte på någon tå men kanske i något klaver. Det svåraste var nog att ta emot nattvarden men jag tjuvkikade på de före mig så det gick bra, tycker jag. Fumlade så klart lite med psalmboken men hade inte sönder något i alla fall. Det värsta var att jag råkade "presentera" mig med förnamn och efternamn vid någon ritual där man skulle "hälsa" på eller lyckönska sina bänkgrannar med ett handslag och någon fras. Plötsligt ville alla hälsa, trodde jag.
Kan någon förklara vad det gick ut på? Hängde som sagt inte riktigt med på vad som egentligen skulle sägas eller vad innebörden var.

Givetvis blir det hela lite innehållslöst om man inte har en genuin tro men jag försökte hänga med så gott jag kunde och kände att det var en verkligt fin upplevelse i alla fall. Särskilt uppskattade jag de andra i kyrkan. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men att se troende människor i "bön" tillsammans men på sina egna vis var riktigt maffigt och inget jag hade förväntat mig skulle göra ett så starkt intryck.

Jag tänkte på vad du skrev och att jag borde prata med prästen efteråt. Det var lite mycket folk där så jag sa bara tack. Efter själva högmässan var det samling och lite käk i ett angränsande rum. Ångrar att jag inte vågade hänga med på det. Tänkte lite fel där och var kanske något mätt på nya intryck, men så här i efterhand borde jag ha tagit chansen. Nästa gång.

Edit: Jag kan förstå om man är kritisk mot mitt förhållningssätt och mitt "turistande" i erat heliga rum. Vad jag tror och känner innerst inne väljer jag dock också fortsatt att hålla för mig själv.

Man hälsar varandra 'guds frid' och den egentliga meningen är att visa att vi alla är en del av 'guds kropp', dvs att vi hör ihop. På vissa platser kramar man om varandra, vilket kan upplevas besynnerligt om man kommer från en annan tradition.

Jag förstår att det kan kännas lite udda första gången. När ska man stå upp, varför ska vi i församlingen svara prästen osv. Men man får tänka att det är lite som teatergestaltning, dvs att man lajvar sista måltiden och det kristna budskapet. Det är samma manus varje söndag, men om man aldrig har läst det innan, så blir det såklart knepigt första gången. Eller som att spela fotboll. Det är inte så lätt att komma in på planen om man inte känner till vilka regler som gäller.

Det är väl det som är lite skönt också tänker jag. Man får ta det i den takt man önskar. Vill man t.ex inte ta nattvarden så är det ingen som anklagar en för det.
Jag tycker du gör helt rätt i att "turista". Hur ska man annars få en uppfattning? Jag tror att det sitter många här på Flashback som har väldigt starka åsikter om Svenska kyrkans gudstjänster, men som aldrig själva har varit på en. Nu kan du ju i varje fall utgå från din egen erfarenhet. Varför inte testa någon annan gudstjänst i framtiden. De brukar kunna se väldigt olika ut - familjegudstjänster (mer barn och enklare predikan), friluftsgudstjänster (utomhus), sinnesrosgudstjänster (mer musik, mindre prat, ofta mycket missbrukare och folk som vill vara ifred fast i en gemenskap) osv.

Nej, jag tror inte kristendomen kommer från västvärlden. Alla vet väl att den föddes i Israel? Vad jag menade var att kristendomen har varit oerhört inflytelserik i västvärlden och på så vis har en koppling till mig som europée.

Att jag är vilse i den andliga världen förnekar jag absolut inte. Främst beror detta på att jag är ytterst okunnig om dessa rörelser, min släkt är inte det minsta religiös/andlig. Visst upplever jag svenska kyrkan som urvattnad generellt sett men det behöver inte gälla varje enskild kyrka i landet, eller?

Du kan börja söka Gud precis som du gjort genom bön. Ju oftare du ber desto bättre lär du känna Honom. Jag väntade alldeles för länge så jag sökte Honom i förtvivlan. Undvik det om du kan tycker jag för det är inget trevligt sätt, om än kraftfullt och övertygande då Han svarade mig. Kristi frid!

Detta håller jag med till hundra procent. Är inte ofta i kyrkan numera. Fastan sysslade jag med tidigare, men klarade bara 3 dagar på endast vatten och saltpiller. Det som gör att jag kom Gud nära sist, var att hålla mig ren i handlingar enligt mosebok. Främst att hålla sig från sexuella lustar. Bön samt dessa handlingar gör att jag ibland lyckas nå Guds härlighet och frid. Men det är inte ofta det sker.

Man blir för hungrig vid fasta, men jag har sett videor på 40 dagars fastor med lyckade resultat. Gud gav ett uppdrag till Keith Major på sin ~28:e dag av fasta. Om intresse finns sök youtube.com "Keith Major 40 day water fast". Se alla hans videor.

Nu ska man inte ge råd egentligen, men lyssna och ta till dig utav det i kristna världen som du tyckker om och låt resten vara, det är en process att bli kristen och inget som sker över en natt. Kontakten med Gud kan däremot komma som en blixt! Låt inte vissa här på forumet påverka dig för mycket. Tro på det du innerst inne känner är den rätta tolkningen av Gud. Passa dig dock för församlingar som vill att du ska köpa en massa litteratur, dessa sitter oftast på en felaktig bild av kristen tro. Lycka till med sökandet!

Ps, du bör vara döpt för att få ta emot eukaristin (nattvarden), är du det?