Citat:
Ursprungligen postat av Bret-Hart
På vilket sätt är dom losers?
Att du, som förmodat vuxen, ställer den frågan, är anmärkningsvärt. Jag var själv under 15 när filmen kom, men tyckte redan då, att herregud vilka losers karaktärerna i filmen är.
"Robban": en slashas, som hoppat av plugget i nian, skitit i att söka jobb, röker braj och bor hos mamma. Visserligen förändras han enligt den gamla klyschan "klipp dig och skaffa ett jobb" i slutet av filmen, men är ändå rakt igenom en loser utan ambitioner.
"Kim"; en vilsen typ, som inte vet om han är bög eller bää..även han en riktig slacker (tio år före det begreppet myntats!). Hans enda intresse är att få doppa veken.
"Alexander"; den ende i kompisgänget som visar lite drivkraft, i och med hans byte av popgrupp. Men även här träder jantelagen i funktion, och sätter denne medelmåtta på plats, där han hör hemma, i gruppen "Barn"..
Flera av filmens "skådespelare" är också en slags semi-losers i verkligheten. Ulrika visar både fläskig häck och muff i filmen, som dock inte blir någon vidare karriärtrampolin för hennes del.
Niels Jensen var/är nog en begåvad musiker, som dock slog igenom alldeles för tidigt. I filmen ser han ut som ett riktigt vrak; avmagrad som om han rökt en pipa till frukost dagligen i flera år. Han gifte sig endast 21 år gammal, och skaffade barn ungefär lika vansinnigt tidigt. Skilsmässan kom följdriktigt några år senare. Man får hoppas han mår bättre idag än 1983.
Niklas Wahlgren har väl fått filmroller enbart tack vare mamma och pappa. Dessutom jobbade han som taxichaffis under ganska lång tid, när rollerna uteblev. Vill minnas att han varit servitör dessutom.
S. Håkansson hade nog gärna blivit film/popstjärna, men han förblev en wannabe...
Själv tycker jag illa om filmen, som känns som en hyllning till svensk slätstrukenhet och jantelag. Om man ser lite mellan raderna, kan man upptäcka vissa subtila politiska budskap, som denne bögsosse PK-Hildebrand lyckats väva in i filmen. Man skulle kunna säga, att "Nürnberg 47" symboliserar allt det som Sverige tar avstånd från, medan "Barn" representerar Sverige.
Om jag inte missminner mig visas en grupp negroida barn i filmens slutscen, där "Alexander" sjunger - en hyllning till det mångkulturbejakande Sverige. Stockholm var dock inte så kontaminerat vid denna tid, så bögsossen fick nog res till Rinkeby för att rekrytera blattestatister.