Att återhämta sig från en utbrändhet?

Hej!

Jag fick för cirka 1,5 år sedan diagnos utbrändhet efter 0,5 års kroppslig utredning, och lite senare även panikångerst. Jag valde att fortsätta skolan trots att jag knappt kunde ta mig till skolan pga. yrsel, extrem trötthet och huvudvärk, bröstsmärtor, och diverse symptom till följd av den inre stressen. Men det har funkat, även om jag i stort sätt har plågat mig i igenom varje dag.

För ett tag sedan började jag även få väldigt många blåmärken över hela benen, samt inflamationer i munnen, samt konstant återkommande blåsor. Kanske 10-15 stycken varje gång. Och en kroppslig utredning drog igång igen. Jag besöker 3 olika överläkare varje vecka + diverse provtagningar som de önskar, och tog senast igår 26 blodprov samt 4 oldlingar i munnen. Och några månader senare är det enda som hittats ett konstant nedsatt värde på vita blodkroppar samt D-vitaminbrist.

Vet inte om det kan ha med stressen, ständiga oron och ångersten att göra som utlöser detta?

Varje sig det är det eller inte, så orkar jag inte mer. Är så fruktansvärt trött konstant, och känner mig alltid redo att bryta ihop hur glad jag än är. Återkommande långvarig yrsel samt en del derealisation finns kvar. Ja i princip allt som fanns kvar då jag fick diagnosen är kvar, mer eller mindre i olika perioder. Jag har under 1 års tid gått på kognitiv terapi, men utan resultat. Jag kan tillägga att jag är 18 år, och då ska man väl inte behöva må såhär?

Något som jag inte förstår riktigt, är hur en 15-åring kan bli så extremt utbränd att jag knappt kan röra på mig. Har haft en bra uppväxt, och har egentligen ingenting som skulle kunna ha utlöst dessa extrema symptom. Som ni förstår, är jag rätt förvirrad, mitt i en kamp om att stå ut med symptomen.

Jag behöver därför råd utifrån, kanske flashback kan hjälpa. Vad ska jag göra? Jag har ett år kvar i skolan, ska jag fortsätta? Vad kan konsekvenserna bli av att fortsätta plåga sig själv genom vardagen trots att man lever med kronisk utmattningssyndrom? Varför blev det såhär? Behöver alla råd jag kan få! Har försökt med allt vad jag kan komma på, men hamnar alltid på ruta 1 igen och måste uppsöka läkare pga extrema symptom.

Tack på förhand!

För att återhämta sig från utmattning så måste man just återhämta sig. Dvs, du ska, om du har möjlighet, sjukskriva dig från skolan, tills du är återhämtad. Under denna tid du är borta från skolan så bör du göra ditt bästa för att röka, dricka och eventuellt röka cannabis så mycket som möjligt, och inte vara så himla duktig, som du ger intryck av att vara i det du skriver. Det låter som att jag skojar när jag skriver så, men jag menar allvar. Du behöver något sederande för att koppla bort all stress du dragit på dig. Och du bör hålla dig borta från alla tänkbara "projekt" du säkert tar till dig under tiden du är ledig. Bara var, koppla av, var "osund" och tänk inte så mycket på framtiden. Allt sitter i ditt huvud, så oroa dig inte för de fysiska bitarna, det löser sig när du väl fått ordning på den mentala stressen.

Är du kollad för leukemi?

Sjukskriv dig. Tror du att du kommer ha någon nytta för det du lär dig i skolan och dessa betyg om du är utbränd redan?
Ställ dig själv den frågan? Kommer du komma någonstans om du inte tar dig tid att bli frisk.
Tycker du börjar med att sjukskriva dig helt minst en termin, känna efter hur du mår, på riktigt känna efter och vara ärlig mot dig själv. När du väl mår något bättre gör du upp en plan med respektive lärare för varje kurs du har kvar, be att få skriva hemuppgifter istället.
Du ska ha rätt till att få studera extra många år och "dra ut på" utbildningen. Jobba hemifrån och ta ett ämne i taget. En uppgift i taget, känn efter hur mycket kroppen orkar.

Sluta pressa dig till max, att det är orättvist är det ingen tvekan om, du ska inte behöva må såhär. Men nu gör du det, vi är många som har psykisk ohälsa. Ta hand om dig istället för att straffa genom att jobba hårdare. Du blir inte frisk då. Lyssna på kroppen. Sjukskriv dig och låt det ta den tid det tar. Försök bara att inte isolera dig, fika med en vän ibland och ta en tur på stan. Gör det du tycker om, inga krav.
Var är dina föräldrar i det här? Får du inge stöd? Hade min dotter varit såhär sjuk hade jag tvingat henne att varva ner.
Nej du behöver inte börja röka för att varva ner, lär dig varva ner på riktigt.
Av egen erfarenhet vet jag att rökning och alkohol kan leda till ett beroende för att du finner lugnet hos diverse tabletter, rökning m.m Sen fastnar man där och blabla. Inte en lösning på problemet.

Långvarig stress gör att du hela tiden har ökat adrenalin och kortisolpåslag i blodet.

Kortisol är vårt "fight or flight" hormon och ger oss extrakrafter när vi är i akuta situationer.
En av effekterna av kortisol är att det dämpar immunfösvaret (vita blodkroppar bla) och det kan användas t ex vid organtransplantationer för att minska avstötningsreaktionerna.

Men om man utsätts för höga kortisolnivåer under lång tid (som vid långvarig stress och psykiska påfrestningar) ger det negativa effekter - såsom än mer minskat immunförsvar, man blir sjuk oftare helt enkelt, minskad muskelmassa, sämre sårläkning, försämrat minne, mensproblem, kronisk trötthet.

Du måste förändra ditt liv helt enkelt. Det tar LÅNG tid för kroppen att återhämta sig från detta tillstånd - du får räkna med ÅR...