Sverige och Polen som Holländska "kolonier"

Kan man säga att Sverige och Polen under Hollands storhetstid under början av 1600-talet skulle ha haft en sorts ekonomisk kolonialt förhållande? Och detta lett till olika utveckling? Med kolonialt menas här att köpa naturresurser från fattigare och mindre utvecklade länder. Från Sverige skulle de ha köpt koppar och järn för sin egen vapenindustri. Från Polen köpte de spannmål.

Det intressanta är skillnaderna i utveckling. I Sverige ledde detta förhållande till teknikutveckling och utbyggnad av proto-industri där Nederländska handelsmän investerade direkt i landet (DeGeer, Valloner etc) medan i Polen så ledde handeln till att mer och mer resurser fokuserades till stora gods ägda av rika adelsmän. Är detta en rimlig slutsats?

Slutligen, kan dessa mönster liknas vid skillnaderna mellan mellan och ena sidan växande industri ekonomier som Kina, Indien, Vietnam som har växt med gradvis investering från rika västländer och andra sidan olje-kungariken som Saudiarabien?

Valloner var arbetskraft, inga investerare.

Något ligger det säkert i det du säger. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det var bra ögonöppnare du gav ja.

Nu tror jag du drar delvis fel slutsats, eller rättare sagt, fel exempel. Så tex DeGeer och Valloner var inte nederländernas representanter. Utan kunniga nederländare som skapade sig en ny framtid här i Sverige.

(Däremot handelsmännen som kom att bebo Göteborg hade säkert mera förbindelser med moderlandet, utan att vara direkta representanter för Holland).

Ok, och varför skapade de inte sig ny framtid i Polen istället? Kunniga utlänningar hade trots allt en icke obetydlig status i Polen, och var i viss mån välkomna. Till och med om de var protestanter.
Nja, Polen var en adelsrepublik. dvs, fulla medborgerliga rättigheter hade man bara om man var en i Polen erkänd adelsman. Det räckte alltså inte ens riktigt att vara utländsk adelsman...
Att vara protestant i det katolska Polen var också en aspekt. Inget ensamt avgörande, Polen var relativt liberalt så länge man höll en låg profil, men säkert tungan på vågen i många fall.

Och därmed var inte Polen lika intressant för invandring. Inte för Valloner - att bli bara ett liitet snäpp bättre än livegna bönder var ingen big deal för dem. Då kunde de nästan lika gärna stanna hemma. Eller rent av flytta till Sverige.
Och industrimännen? Ja de kunde säkert leva gott, men skulle ju ändå förbli andra klassens medborgare. Iaf så länge de inte själva blev adlade i Polen. Vilket iofs säkert förekom.

Adelskap var nyttig i Sverige, men Sverige hade en bättre beredskap att adla duktiga nyingar. Helst militärer men faktiskt också duktiga civila.

Så det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till...

Nej. De flesta europeiska länder köpte koppar från Sverige, och i mindre utsträckning järn. Stora Koppargruva stod bitvis för stora delar av Sveriges intäkter från utlandet. Holland var knappast överrepresenterat (däremot kan det ha varit holländska köpmän som köpte metallerna för vidareförsäljning ute i Europa).

Att storgodsägarna fick allt mer makt i Polen är korrekt, likaså att detta berodde på spannmål - men jag tror knappast det var enda faktorn. Polen ligger inklämt mellan flera stormakter, vilket blev dess slut 1795. Feodalismen gjorde aldrig något intåg i Sverige - inget tungt kavalleri, ingen självständig adel och ingen livegenskap. Polen definierades däremot av feodalismen.

Absolut och Sverige hade väl lite av detta 3:e värld syndrom fram tills 1900-talets början. Blir själv rätt så paff när man ser gamla torp och hur majoriteten av Svenskar bodde i fattigdom och missär som i de flesta länder på denna tid förstås.

Sveriges mål var ju hela tiden att skaffa monopol på Östersjöhandeln och på så sätt kunna ta hem mer av vinsten på skatter, tullar osv. Holländarnas mål var att Östersjön skulle förbli öppet. Glöm inte bort att det var holländarna som räddade Danmark och Köpenhamn under Svenskarnas belägring i början på 1600-talet, annars hade Norden idag med Österjön troligtvis varit svenskt territorium...