Hur klarar man sig genom universitet utan att behöva grupparbeta?

Nej, jag svarade på trådens frågeställning (trådens namn), om detta är fel bör tråden döpas om.
Människor med olika diagnoser har naturligtvis rätten att få den specialhjälp de behöver, enligt skollagen.
Mig veterligen finns det ingen utbildning inom dagens skola som inte har inslag av grupparbete, anledningen hittar du i mitt tidigare inlägg.
Läs om, tänk efter före så blir det förhoppningsvis rätt med läsförståelsen. Lycka till!

Har man svår social fobi t.ex. får man antagligen göra inlämningsuppgifter istället för att grupparbeta. Alla lärosäten har policies för funktionshinder.

är villig att hålla med Geniet.
har man som mål att "klara sig" igenom en universitetsutbildning utan att samarbeta med andra tycker jag snarare att man ska fundera på vad man gör där. grupparbeten finns ju till viss del där för att faktiskt öva in flera av de egenskaper som behövs i (arbets-)livet och antagligen i det specifika yrket.

påbörjar man en utbildning bör man imho göra det av intresse och inte för att ta sig igenom med minsta möjliga ansträngning.

Jag lar ut en del av en introduktionskurs pa ett universitet (visserligen utomlands) och p g a storleken pa klassen har vi en del grupparbete. Jag har aldrig tyckt om det sjalv och min asikt har definitivt inte andrats nar jag ser hur vissa duktiga studenters betyg dras ned av de som inte bryr sig.

Tycker också det är dåligt. Iallafall grupparbeten där man inte får välja vem man vill jobba med själv. Trist för personen som satsar på en 5:a men hamnar i grupp med någon som bara vill ha en 3:a. Även segt att känna att man drar ner betyget för den andre om man inte vill lägga ner så mycket tid på det.

Aha du menade att de som har psykiska funktionshinder ska söka hjälp under utbildningen för att få dispens. Jag tolkade dig så att du helt enkelt ansåg att de som inte klarar av det ska söka hjälp och "bli friska" innan de ens funderar på att studera. Isf så missförstod jag dig helt och då ber jag om ursäkt. Och du har faktiskt helt rätt ser jag nu, jag borde formulerat rubriken annorlunda. Den är missvisande det håller jag med dig om. Och det förklarar varför svaren blivit som de blivit i många fall...

Det jag menar är att om det inte går att göra undantag för människor med dessa hinder är de totalt uteslutna från all högre utbildning. Och det är helt beroende på ekonomin. Det har ju trots allt inte alltid sett ut så här, förut var individuellt arbete betydligt mer vanligt. Det är under de senaste dryga tio åren grubbarbetena exploderat.
Ja det är just detta jag är ute efter!
Jag hade hoppats någon som har upplevt detta själv skulle hitta tråden och berätta hur de gjorde. I vanliga fall vimlar det av aspergare på fb men de håller tydligen inte till här.
Men jag pratar inte om slackers eller de som bara "inte tycker det är kul" att grupparbeta. Det måste finnas plats i samhället för människor som mår dåligt av att arbeta på det här sättet och det gör det. Det är inte det sättet som är "rätt", det är ett sätt att arbeta men i många yrken arbetar man inte så trots att utbildningen ser ut som den gör. Jag har haft en massa olika arbeten under mitt arbetsliv och de har varit av väldigt skiftande karaktär men ingenstans har man tvingats jobba så mycket i grupp som under universitetsåren, det kan jag försäkra dig. Inte ens i närheten.
Det är en av många sorgliga sidoeffekter ja. Och att det är så beror endast på det ekonomiska läget.

Visst ar det sa. Men om det ar nagon trost sa slipper du allt vad grupparbeten heter efter kandidatexamen (i de flesta fall iallafall). Att du sedan behover arbeta narmare med professorer ar en annan sak, man kommer ju aldrig ifran den manskliga komponenten i kunskap.

OT men jag måste bara få ge lite beröm, mycket ödmjukt svar, härligt! Detta är inte vanligt på FB.

Tyvärr inte.
Att vara i grupp med främlingar är inte särskilt jobbigt alls även om man är blyg, det jobbiga är de sega uppgifterna som vore lika sega om man gjorde dem själv.

Nja, att tvingas arbeta med s.k slackers är verkligen inget jag ens önskar min värsta fiende. Sedan är uppgifterna visserligen ofta sega, men mi erfarenhet är att de går att utföra betydligt mycket effektivare om man utför dem själv.

Nu har jag inte kommit något vidare långt i min utbildning, går bara tvåan på civ.ing. och nu har vi ett projektarbete.
Men borde det inte rimligen vara så att ju längre in på utbildningen man kommer desto seriösare blir folk. Jag tänker mig som i att man är närmare examen, man har ett tydligt mål framför sig, man jobbar ofta med konkreta frågeställningar inom ett område som man behärskar någorlunda, man arbetar ofta mot företag osv. Tänk kandidatarbete. Borde inte dessa problem med slackers försvinna?
Ofta så sorterar ju folk ut sig själva under utbildningens gång, hoppar av pga motivationsbrist och annat.
Eller är jag helt fel ute?

Avser du naturvetenskapliga studier?
Jag har läst flera samhällsvetenskapliga ämnen på masternivå och uppmärksammat att antalet grupparbeten kraftigt ökat på den högre nivån. Istället för tentamen handlar det ofta om projekt, lösa case, hålla presentationer men även en del "rollspel" i organisationskurser på masternivån.

Jag ser egentligen inget fel med grupparbeten så länge är de effektiva. En del personer gillar att se grupparbeten som en form av "kompisträff" där människor som tidigare knappt känner varandra sitter och läser aftonbladet tillsammans och skickar youtube klipp till varandra. Extremfallet var när jag och en bekant jobbade med två tidigare okända personer som hade principen att jobba 10-16 varje dag på campus, de såg det visst som någon förberedelse inför yrkeslivet.