Citat:
Ursprungligen postat av W.O.A.D
Det finns en anledning till att CS helt plötsligt beklagar sig över att "inte ens Steijner" lyssnar på henne, och det är att hon förr sprang CS ärenden. Sen verkar det som Steijner inser att hon inte längre kan hålla på så.
I det här brevet från 2010 skriver om sin besvikelse över att inte ha lyckats manipulera längre.
Del 1.
Socialstyrelsen
Box 423
701 48 ÖREBRO
Carina Simm
Vikgatan 6 A
682 30 Filipstadxxxx
Anmälan gällande Filipstads kommuns agerande omkring leg psykolog Lena Hellbloms Sjögrens utredningsförfarande mot Carina Simm samt barnen Daniel och Melinda Norberg.
Beskrivning av Lena Hellblom Sjögrens utredningsförfarande omkring barnen Daniel och Melinda Norberg ur Carina Simms perspektiv:
Hur kom Lena Hellblom Sjögren in som utredare i ärendet omkring barnen Melinda och Daniel Norberg?
Gösta Emtestam frilansande familjeterapeut föreläste på Folåsa behandlingshem om barn i svåra vårdnadskonflikter, enligt honom skulle den kunnigaste psykologen i Sverige på detta ämne vara Lena Hellblom Sjögren. Lena HS anlitades sedan som föreläsare på Folåsa behandlingshem. Vid detta tillfälle var också socialsekreterare Lena Bergqvist från Filipstadssocialförvaltning närvarande. Efter föreläsningen frågade Lena Bergqvist Hellblom Sjögren om hon kunde ta sig an ett utredningsuppdrag med den utredningsmetodik som hon föreläst om. Det ledde till att Filipstads socialförvaltning köpte in Lena Hellblom Sjögrens tjänster. Syftet enligt inledning i Hellblom Sjögrens utredning var ”att rekonstruera barnens livshistoria och familjens historia så nära sanningen som möjligt för att denna historia skulle vara en hjälp för barnen i deras framtida liv”. Som en del i utredningsuppdraget ansåg Hellblom Sjögren att hon skulle utröna hur det varit för barnen under den tiden de levde som familj fram till att mamman lämnade hemmet 2005. En så noggrann rekonstruktion som möjligt skulle bilda underlag för barnens framtid.
Möten med berörda:
Hellblom Sjögren gick först igenom socialtjänstens dokumentation. Därefter beslutades att hon först skulle träffa barnens far, Tomas Norberg. Detta ansåg socialtjänsten i Filipstad vara viktigt då han tidigare inte hade visat någon som helst samarbetsvilja vad gällde barnen och deras rehabilitering.
Därefter träffade Hellblom Sjögren Daniel och Melinda Norberg på Folåsa behandlingshem vid ett tillfälle vardera någon gång under okt - nov 2008, därefter fick barnen läsa en sammanställning av samtalen och med sina underskrifter godkänna densamma.
Hellblom Sjögren besökte undertecknad under ett par timmar och ställde frågor. Intervjun kändes inte bekväm jag kände att något var fel utan att riktigt kunna säga vad. Under en del av samtalet satt socialsekreterare Lena Bergqvist med, när hon lämnade mitt hem förändrades Hellblom Sjögrens attityd gentemot mig, hon blev otrevlig hennes frågor var ledande och jag upplevde samtalet som en rättegång snarare än en utredning. Jag påpekade att det är viktigt att förstå att jag tagit mig ur ett mångårigt misshandelsförhållande för att överleva och för att kunna hjälpa mina barn till ett normalt liv och att inte förväxla det som skett och sker med en vårdnadstvist. Under samtalet uttryckte bl a Hellblom Sjögren att min son Daniel och jag inte skulle bo tillsammans i Linköping. Detta hade beslutats av Folåsas personal och Filipstadssocialförvaltning. Jag hade efter mycket lång tid och med hjälp av Folåsas personal äntligen skapat en relation med min son. Jag ansåg inte att Hellblom Sjögren hade någon insikt eller kunskap omkring vad som var lämpligt eller inte i detta skeende av utredningen. Jag fick berätta om mitt släktträd, hon ställde besynnerliga frågor, bl a om jag hade halvsyskon vilket gjorde mig häpen, förstår inte syftet med frågan, jag har inga halvsyskon men däremot en äldre bror.
Lotta Ginning (Johansson), familjeterapeut på Folåsa behandlingshem. Lotta har via sitt arbete i familjeteamet under de två år Daniel och Melinda varit placerade på Folåsa behandlingshem skaffat sig en stor kunskap inte bara om barnen utan även om mig och Thomas, hennes synpunkter beskrivs inte i utredningen, varför?
Telefonsamtal med Roy Svensson, far i den familj där barnen gömdes under större delen av deras 5 (Melinda) respektive 7 månader (Daniel) långa rymning från Folåsa. Här beskriver Hellblom Sjögren inget om samtalet, Roy har beskrivit barnens dåvarande livssituation som var förfärlig, för socialchef Cristina Steijner i Filipstad, Rolf Sundqvist chef på Melindas avd på Folåsa samt för mig. Han har berättat för samtliga hur Tomas Norberg behandlade barnen när han besökte familjen i Mölndal som blev utsatta för fullständigt oacceptabla handlingar och hur Thomas hela tiden styrde barnen via mobiltelefon. Jag har material där Roy Svensson berättar om det som skett.
Ingemar Martinsson min särbo sedan 4 år skulle också kontaktas av Hellblom. Så skedde ej, Ingemar ringde själv upp henne och erbjöd sig att bli intervjuad, han framförde också att det var viktigt att hon även kontaktade Britt-Marie Söderlind samt kriminalinspektör Susanne Bråth. Eftersom jag utsatts för olika beskyllningar och påståenden om mig och min person borde det varit viktigt för HS att tala med Ingemar. Vi hade varit tillsammans de senaste fyra åren och hans upplevelser av mig visar en annan person än den som Tomas Norberg beskriver. Han har också varit med mig runtom i både Sverige, Norge och letat efter barnen, varit med på möten med socialförvaltningen pratat med poliser, åklagare mm. Obs att det var han som fick ta kontakt med Hellblom och att hon var tämligen ointresserad av vad han försökte berätta.
Susanne Bråth, kriminalinspektör och förhörsledare, beskrivs av Hellblom Sjögren som”mammas vännina”, vilket inte överensstämmer med sanningen. Hon var inte min vännina vid förhören, jag hade aldrig tidigare träffat henne. Jag beskrev däremot för HS att jag senare då åtalet mot mig lagts ner och jag kontaktade Bråth i olika frågeställningar blev mycket väl behandlad, vilket var ovanligt för mig då ingen myndighetsperson hade visat mig någon respekt, Bråths förhållningssätt fick mig att känna för henne som för en vännina. Susanne valde att inte svara på Hellblom Sjögrens frågor då hon ansåg att hon inte ingav ett seriöst intryck.
När Hellblom Sjögren ringde min barndomsvän Britt-Marie Söderlind (inte Söderberg som Hellblom skriver) upplevde Britt-Marie att frågorna inte var seriösa, HS:s attityd var otrevlig och B-M bad därför att få frågeställningarna skriftligt. När brevet kom fick B-M känslan av att HS frågeställningar var vinklade och mera liknade en rättegång varför B-M valde att inte besvara frågorna som hon ansåg var mer till skada än nytta för barnen och mig.
Hellblom Sjögren skriver i utredningen om Erik Chrigström Filipstad, en vän till Thomas sedan många år. Det hon väljer att inte berätta är att Chrigström fru under många år var kvinnojourens ordförande i Filipstad. (Även under ”Ginas tid”). Det var därför omöjligt för oss att vända oss till kvinnojouren för att få hjälp.