Vad är nackdelarna med att bryta en relation helt med sin pappa?

Även om du hatar honom så försök att inte ödsla för mycket energi på att hata honom. Det kommer bara dränera dig på din egen energi och göra dig mentalt trött. Använd istället din energi till att göra saker som är positiva för dig själv. Bor du med mamma och syster kanske det är svårt att undvika honom när han dyker upp. Men kanske kan du hyra lägenhet i andrahand eller bo inneboende hos nån som hyr ut rum? Studera på annan ort? Jag tror det är bra om du hittar en lösning som gör att du slipper träffa honom överhuvudtaget. Nånstans där du kan vara ifred från honom och fokusera på ditt eget liv istället. Du ska inte utsätta dig för att han kan dyka upp om du inte mår bra av det och bara hatar honom. Det finns nog inga nackdelar för dig att slippa kontakt med honom helt, tvärtom, det gör det lättare för dig själv och du kommer kunna slappna av.

Självklart kan du bryta kontakten med din far! Jag bröt kontakten med mina föräldrar för drygt tio år sen och har aldrig mått så bra i själen som sen dess - mår dessutom bättre och bättre för varje år som går, tänker väldigt sällan på dem nu, trots att de höll på att plåga livet ur mig under många, många år.

De första två åren kan bli tuffa eftersom du kan ha ett kvardröjande dåligt samvete för att "man gör inte så", men få gärna någon att bekräfta och "godkänna" ditt handlande. Det stärkte mig iaf, att få veta att det faktiskt är helt normalt att inte komma överens med delar av sin familj.

Tänk så här: Man kan skilja sig från någon som man varit gift med i 20-30-40 år och sen aldrig mer träffa den människan; då handlar det ändå om någon som man själv valt att vara familj tillsammans med. Så varför inte kunna skilja sig från en förälder eller styvförälder som får en att må så jäkla dåligt?

Du har mitt stöd, grabben, och lycka till här i livet!

Alltid är det det samma; helt ok dag, kommer hem får njuta av lite vila tills kräket kommer hem och bara att han syns får mig att bli galen, han gör ju annat än att bara synas också, pratar, äter som en jävla häst men värst av allt är att han lyckas kalla mig "son" efter flera års av att jag visat att jag inte trivs med honom. Skulle bibliotek vara öppet dygnet runt skulle jag gått dit istället för att vara hemma samtidigt som honom, drömma kan man ju menmen.. har ingen flyktplats jag bara kan gå till och känna mig bättre, bara här vid datorn där jag mest är fylld av irritation och får inget gjort.

För mig är det inga som helst problem att bryta kontakten. Tankar som kommer är; "fan vad skamsen han kommer känna sig", vet inte om det är paranoia men "han kommer dra ner mig till döden (döda mig)"

Har inte samma glöd som du verkar haft i att överleva ensam, navelsträngen har inte riktigt lossnat och jag har svårt att klippa bort den, fader har jag lyckats knuffa bort väldigt bra och accepterar inte gåvor från honom längre.

Några nära vänner kan jag inte säga att jag riktigt har längre och att någon skulle ha lust att lyssna på mitt babbel känns svårt att hitta om det inte är någon som får lön för det, visst det funkar men tar sin lilla tid att vänja sig med att de får betalt att svara som jag vill.

Skillnaden mellan giftermål och föräldrarelation är ju att det var trots allt denna (dessa) människan som fixade mat på bordet och tyvärr delar många uppfattning om att man ska avguda sina föräldrar och respektera dessa, villkorslöst. Känner själv att det inte spelar någon roll utan att respekt är något man gör sig förtjänt till och att jag inte valde att bli född men känner att majoriteten inte delar den uppfattningen och det gör mig någorlunda osäker.

Får se vad som händer om några månader när vi har flyttat isär och så. Trevligt att höra att du lyckats dock, ska försöka lösa detta, det har du mitt ord på!

Har du inget gemensamt med din Pappa? Forutom forakt?
Har ni aldrig kommit overens/varit sams?
Anledningen for att jag fragar ar jag sjalv hade en grymt anstrangd relation till min Pappa....pratade inte med honom pa nastan 15 ar .....det var beroende pa att han upptrade som ett svin under en lang tid....men en person (ny flickvan) lyckades forma mig att forlata honom och ateruppta kontakten. Det funkar sisadar, men han ar trots allt "kott och blod" som man sager. Det markliga ar att jag sjalv har 2 soner (16 och 18) och efter en skilsmassa har jag blivit "anklagad" av den yngsta grabben for alla mojliga saker och han ar inte intresserad av att ha kontakt med mig ....med den aldsta grabben har jag en superb relation.

Skulle jag tagit efter honom skulle jag vara rasist, homofob och hjärndöd men så långt ner har jag inte kommit.. När jag var mindre funderade tog jag allt han köpte men lärde mig på senare tid att det inte är det ideella att göra i mitt läge.