Theodore Dalrymple och den västerländska kulturens förfall

Jag vet inte om Theodore Dalrymples böcker passar att diskuteras under litteratur, eller om det borde hamna någonstans under politik. Men konstigt nog finns det ingen tråd om honom, och han är väl värd att diskutera.

Jag ser honom som en konsekvent och mycket skarp konservativ och skeptisk kritiker av modern västerländsk civilisation, av kärnan i det vansinne som här på Flashback ofta kallas PK.

http://en.wikipedia.org/wiki/Theodore_Dalrymple
http://blog.skepticaldoctor.com/
http://www.axess.se/magasin/author.aspx?author=Theodore%20Dalrymple

Bland frågeställningarna vill jag ha med vad Theodore tar upp i Spoilt Rotten
http://en.wikipedia.org/wiki/Spoilt_Rotten:_The_Toxic_Cult_of_Sentimentality

och ställa frågan: är denna sentimentalitet, som Dalrymple så träffande beskriver om England, också närvarande i Sverige? Mitt svar är att ja, det är den, men på ett mycket speciellt sätt. Jag har tagit upp litet av det i tråden om #prataomdet.

Detta sympatiserar jag med till 100%:


Men jag har inte läst honom. Vilket verk rekommenderar du?

Jag har börjat läsa honom nyligen. Rekommenderar sålunda Spoilt Rotten, eftersom jag läst den. Nu är jag halvvägs i The New Vichy Syndrome: Why European Intellectuals Surrender to Barbarism, och den är lika träffande.

http://www.amazon.com/New-Vichy-Syndrome-Intellectuals-Surrender/dp/1594033722
http://books.google.se/books?id=NkoypxsK23oC&printsec=frontcover&dq=the+n ew+vichy+syndrome&source=bl&ots=fWTkC638D7&sig=GCS tqg-fTtLztrYcvHuktLxkWpg&hl=en&ei=I9a1TcKvK87CtAbrrZjm Cw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=10&ved=0CF oQ6AEwCQ#v=onepage&q&f=false

Men för att gå till styrkan i Spoilt Rotten:
http://en.wikipedia.org/wiki/Spoilt_Rotten:_The_Toxic_Cult_of_Sentimentality

..så har Dalrymple en skarp kritik av "The cult of the victim":
"Dalrymple analyses the poet Sylvia Plath, whom he describes as the "patron saint of self-dramatization".[34] He interprets Margaret Drabble's descriptions of Plath as a "willing casualty" and "supremely vulnerable"[35] to mean "virtues of a high order".[32] Dalrymple then analyses Plath's relationship with her father, how she blamed him for her own suffering, and how, because of his German background, she identifies him in one of her poems—"Daddy"—with Nazism, and makes allusions to the holocaust. Dalrymple writes that "in order to attract the attention to the reader to her suffering, to her existential angst, Plath felt it right to allude to one of the worst and most deliberate inflictions of mass-suffering in the whole of human history, merely on the basis that her father, who died when she was young, was German"[36] and that "her connection with the holocaust was tenuous to say the least...in fact, the metaphorical use of the holocaust measures not the scale of her suffering, but of her self-pity".[36] Dalrymple alleges that prior to the emergence of Plath, self-pity "was regarded as a vice, even a disgusting one, that precluded sympathy""

Här har jag funnit en liknande sentimentalitet i svensk debatt.
https://www.flashback.org/sp29414945
"Man borde ju annars spontant sådär föreställa sig att någon i denna 'stora kampanj' faktiskt ville #prataomdet. Varför är så gott som varenda historia ett så bedrövligt porträtt av en viljelös stackare med oklädsam självömkan?

Svaret är givetvis vad du pekar på. Det finns ingen diskussion. Det är ett mässande. Och mässandet följer den sentimentala offertanke som Theodore Dalrymple visar på i sin utmärkta bok Spoilt Rotten: The Toxic Cult of Sentimentality
http://en.wikipedia.org/wiki/Spoilt_...Sentimentality

och kallar "The cult of the victim"
http://en.wikipedia.org/wiki/Spoilt_..._of_the_Victim

Den som ser sig som ett offer är ett offer, hur subjektivt det än är, hur falsk historien än är.
Ingen får kritisera ett offer.
Det räcker inte med privat självömkan, den ska ske publikt.
Den som dristar sig att säga att kejsaren är naken är ond eller anses sakna empati."

Dalrymple är som Orwell en skarp observatör av den roll språkets förfall spelar för att driva på förfallet i stort.

Ett exempel från Trafalgar square: tre glada ungdomar hoppade och sparkade på en 62 år gammal man så att han dog. En facebook-grupp startades till stöd för de små rackarna.

De råkade "bli inblandade i" misshandeln. Det var inte deras fel, utan spritens och deras taskiga barndoms.

Dalrymple i ett tal 2005, Reflections of the locus of contemporary virtue: "From my work in prison in Britain I have discovered that prisoners have learned to speak in fluent sociologuese. Whatever the role of this mode of thought and speech might be in the origins of a criminal career, I think it is plausible that it plays a part in maintaining that career once it has begun.
For if you persuade yourself that your actions are the result not of your own choices, not of your own agency, but of vast impersonal fortunes, that you are a feather on the wind of circumstance – you will not attribute much importance to your own self-control."

"a fight exists independently, as it were a kind of platonic form, independently of the people who engage in it, and as such it is imminent in the world and occasionally chooses to make itself corporeal."

Även om Dalrymple inte skriver skönlitteratur är han en utmärkt stilist, och han är bildad att referera till klassikerna och visa varför de är relevanta för att illustrera, vare sig han diskuterar sina egna patienter eller massmördare i Rwanda.

Här är t ex en mycket läsvärd liten essä om Macbeth och ondskan: Why Shakespeare is for all Time

Ett citat ur pjäsen uttrycker väl en sanning han ofta återkommer till för att kritisera det moderna: "Boundless intemperance in nature is a tyranny."

http://www.youtube.com/watch?v=makfTDuTj4Y
Tal av mannen i fråga, börjar efter ca 6 min skryt. Ganska torrt och gubbigt.

*bump*
Ingen som tycker hans artiklar att islamisters kritik är "rättfärdigad" är lite.. Upprörande?

Vad syftar du på? Länk? Annars är han ju väldigt kritisk mot islamism:

"This is the great achievement of the Islamists: they have turned the nastiest imaginable form of their religion into the only one that counts for non-Moslems - and for an increasing number of Moslems too."
http://www.newenglishreview.org/Theodore_Dalrymple/The_Question_Of_Islam/

Hade varit kul att läsa sånthär, men är alltid lika rädd att det ska vara "Nu måste du sluta bry dig om andra och se efter dig själv!". Behöver inte fler böcker som vill "individualisera" mig.

Fastän Dalrymple är inte en individualistisk liberal eller libertarian. Visserligen vill han gärna genomskåda hyckleriet bakom 'solidaritet', men som många konservativa har han en utvecklad känsla för 'solidaritet' av ett annat slag, från medlidande och empati till ansvarsfullhet och hjälpsamhet.

"He identifies the cause of much of the present mindset as an unholy alliance between libertarians who claim consumer choice as the ultimate answer, and leftists who believe that people have rights but no responsibilities."

http://www.amazon.co.uk/Our-Culture-Whats-Left-ebook/dp/B004AM5PJA

Tonvikten ligger dock inte så mycket på vad man borde göra, som att, som en härligt sur kverulant till gubbe, sopa banan ren från alla de idiotier vi dagligen får höra.

Låter bra, får kolla upp nån bok.