2011-03-16, 22:39
#1
hade tänkt använda detta konto till att ansöka om amnesti för ett annat men eftersom admin inte svarat på ett par dagar så skiter jag i det, känner att jag behöver skriva av mig efter dagens händelse.
mitt ursprung är från Balkan och hade turen att födas i en familj som flyttade hit för 20 år sedan och således är jag uppväxt här. Har en faster som inte hade samma tur och föddes med ett allvarligt hjärtfel och med den låga standarden som är på den vården där nere så har det inte gjorts mycket åt henne, hon genomgick en operation vid barnsben och sedan dess har hon inte fått någon hjälp, varken någon mer undersökning eller intag av tabletter eller linknande ...
Fram tills för ett par veckor sedan har hon i princip aldrig varit sjuk och hon var verkligen så frisk en människa kan bli. Anledningen till sjukdomen visste man inte, men hon började spy det hon åt och febrig osv. Hon blev inlagd på sjukhus för att sedan skrivas ut och åka in igen.
Ringde farsan för några timmar sedan och märkte att han var "uppspelt" och fick reda på att han åkt ned till landet för att besöka sin syster. Ringde min mamma där tonen var ännu mer nedstämd och fick reda på att anledningen till att farsan åkt ned är att fastern hade dött
Jag tog det förvånansvärt hårt då jag inte har träffat henne mer än om sommrarna, som gav oss roliga minnen ihop. Men jag blev mer dyster ju mer jag tänkte på det. Hon var lite "efterbliven" eller vad man ska säga, hon var inte normal iaf, vet inte om det berodde på hjärtfelet men hon uppfyllde inte kraven för att vara "normal" i våra ögon.
nu till problemet
Min mormor som börjar gå in på sina sista år 70+ var väldigt nära med min faster då min faster aldrig blev gift och således kunde hon alltid vara hemma och ta hand om min mormor. Jag kan nog inte tänka mig vilken sorg min mormor just nu handskas med, och det kan mycket väl innebära slutet för henne också. Detta i sin tur har en påverkan på min far som är 50 år och har det haft mycket tufft genom tiderna på olika sätt vilket har tärt på hans hälsa. Han är tyst om hans tillstånd men jag har lyckats kasta en blick på ett och annat brev från sjukhus där jag kunnat läsa diverse problem med hjärta, njurar och lever, samtigt.
Skulle min mormor också gå bort så vet jag inte hur hårt detta kommer påverka min far och jag som är äldsta sonen (20år) har varken gett han något barnbarn eller liknande som han kan känna någon lycka över. Jag är väldigt rädd att något ska hända honom och jag får tillbringa resten av mitt liv utan en far. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och tänker hela tiden att jag måste göra något som är utanför mina händer.
RIP, hon blev runt 25år
Under rätt förutsättningar hade hon troligtvis varit vid liv men livet är inte alltid rättvist.
kanske ska tillägga att jag just nu jobbar och försöker få in lite pengar då jag hoppade av det jag pluggade för att jag inte såg det som något jag skulle kunna jobba med, och hela min familj tror att jag pluggar kvar då jag inte berättat att jag hoppat av p.g.a. det var anledningen till att jag flyttade hemifrån vilke jag ångra lite nu då det ger mig väldigt begränsade timmar att umgås med familjen
mitt jobb ger en hygglig knegarlön men inget som man kan fördela på flera personer och försöka hjälpa andra med så jag är lite kluven där med.
mitt ursprung är från Balkan och hade turen att födas i en familj som flyttade hit för 20 år sedan och således är jag uppväxt här. Har en faster som inte hade samma tur och föddes med ett allvarligt hjärtfel och med den låga standarden som är på den vården där nere så har det inte gjorts mycket åt henne, hon genomgick en operation vid barnsben och sedan dess har hon inte fått någon hjälp, varken någon mer undersökning eller intag av tabletter eller linknande ...
Fram tills för ett par veckor sedan har hon i princip aldrig varit sjuk och hon var verkligen så frisk en människa kan bli. Anledningen till sjukdomen visste man inte, men hon började spy det hon åt och febrig osv. Hon blev inlagd på sjukhus för att sedan skrivas ut och åka in igen.
Ringde farsan för några timmar sedan och märkte att han var "uppspelt" och fick reda på att han åkt ned till landet för att besöka sin syster. Ringde min mamma där tonen var ännu mer nedstämd och fick reda på att anledningen till att farsan åkt ned är att fastern hade dött
Jag tog det förvånansvärt hårt då jag inte har träffat henne mer än om sommrarna, som gav oss roliga minnen ihop. Men jag blev mer dyster ju mer jag tänkte på det. Hon var lite "efterbliven" eller vad man ska säga, hon var inte normal iaf, vet inte om det berodde på hjärtfelet men hon uppfyllde inte kraven för att vara "normal" i våra ögon.
nu till problemet
Min mormor som börjar gå in på sina sista år 70+ var väldigt nära med min faster då min faster aldrig blev gift och således kunde hon alltid vara hemma och ta hand om min mormor. Jag kan nog inte tänka mig vilken sorg min mormor just nu handskas med, och det kan mycket väl innebära slutet för henne också. Detta i sin tur har en påverkan på min far som är 50 år och har det haft mycket tufft genom tiderna på olika sätt vilket har tärt på hans hälsa. Han är tyst om hans tillstånd men jag har lyckats kasta en blick på ett och annat brev från sjukhus där jag kunnat läsa diverse problem med hjärta, njurar och lever, samtigt.
Skulle min mormor också gå bort så vet jag inte hur hårt detta kommer påverka min far och jag som är äldsta sonen (20år) har varken gett han något barnbarn eller liknande som han kan känna någon lycka över. Jag är väldigt rädd att något ska hända honom och jag får tillbringa resten av mitt liv utan en far. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och tänker hela tiden att jag måste göra något som är utanför mina händer.
RIP, hon blev runt 25år
Under rätt förutsättningar hade hon troligtvis varit vid liv men livet är inte alltid rättvist.
kanske ska tillägga att jag just nu jobbar och försöker få in lite pengar då jag hoppade av det jag pluggade för att jag inte såg det som något jag skulle kunna jobba med, och hela min familj tror att jag pluggar kvar då jag inte berättat att jag hoppat av p.g.a. det var anledningen till att jag flyttade hemifrån vilke jag ångra lite nu då det ger mig väldigt begränsade timmar att umgås med familjen
mitt jobb ger en hygglig knegarlön men inget som man kan fördela på flera personer och försöka hjälpa andra med så jag är lite kluven där med.
__________________
Senast redigerad av arkimedes33 2011-03-16 kl. 22:54.
Senast redigerad av arkimedes33 2011-03-16 kl. 22:54.
